827 ger i botten av trattlika fångstgropar i torr sand med blott huvudet ovan gropens botten. Råkar myror komma i gropen el. längs gropens kant, sprätter larven skurar av sand mot dessa, så att de glider ned i gropens botten, där larven bemäktigar sig bytet. Myrmalm, se Limonit. Myrmekologi' är läran om myrorna. Myrmido'ner, ett forngrekiskt folk i s. Tessalien. Enligt Iliaden anfördes de av Akilles i Trojanska kriget. My'ron, grekisk bildhuggare från 5:te århundradet f.Kr. M. har bl.a. utfört Diskuskastaren. Myror (Formi'cidae), fam., tillhörande steklarna bland insekterna. Lever i samhällen, som innehåller tre slags individer, hannar, honor och arbetare. Hannar och honor är vanligen försedda med vingar, arbetarna, som är ofruktsamma honor, saknar alltid vingar. Arbetarna förekommer i största antal. De har bättre utvecklad hjärna än hannar och honor och visar en utomordentlig förmåga att anpassa sina handlingar efter omständigheternas krav. De uträttar alla för samhället nödvändiga sysslor, bygger och gräver, anlägger vägar, skaffar föda, vårdar avkomman, transporterar larver och puppor vid flyttningar och sköter om försvaret mot fiender. Fullbildade myror lever vanligen av flytande föda, honung el. fruktsafter. Allmänt känt är, att de hämtar näring av bladlössens ”honungsdagg”. En del myror förstår att medelst strykningar med antennerna avlocka bladlöss den söta saften. Vissa myror idkar svampodling. En del rövar puppor från andra arter, och då dessa kläckts, får de myror, som framkommer, tjänstgöra som slavar åt sina herrar. Myrfamiljen omfattar omkring 5 000 arter och underarter. I Sverige finns 34 arter och underarter, däribland hästmyran (Camponotus), vår största myra, gula tuvmyran (Lasius flavus) och svarta tuvmyran (L. niger), röda skogsmyran (Formica rufa), som är allbekant för de stackar av barr o.d. den bygger, samt blo dröda rövarmyran (Formica sanguinea), vilken håller som slav den svarta Formica fusca. Ettermyran (Myrmica caespitum) är en brunröd, gaddförsedd myra. Myrpiggsvin, se Kloakdjur. MyrFa, ett gummiharts, som används inom parfymindustrin och inom medicinen. Jfr Hartser. Myrslokarna (Myrmecophag'idae), familj inom ordningen Xenarthra bland däggdjuren. De saknar tänder och har lång, masklik tunga. De lever huvudsakligen av myror och termiter. Sydamerika. Hit hör stora myrsloken el. manmyrsloken (Myrmecophaga jubata), över 2 m lång (svansen medräknad) och försedd med hårpäls, som längs mitten av bålen bildar en man. Myrsyra el. formylsyra, organisk syra, kem. formel HCOOH, förekommer i brännässlor, tallbarr och myror och framställs bl.a. genom destillation av en blandning av glycerin och oxalsyra. M., som är en färglös, sur vätska med stickande lukt, används inom livsmedelsindustrin för konservering, i färgerier m.m. Myrtensläktet (Myrtus) omfattar omkring 60 arter. Frukten är ett bär; bladen är motsatta. En småbladig varietet med vita blommor odlas hos oss som krukväxt. M/sien, forntida landskap omfattande nv. hörnet av Mindre Asien, vid Dardanellerna, med Troja, berget Ida och Pergamon m.fl. från Greklands forntid bekanta orter. Myskdjuren (Moschi'nae), liten grupp bland idiss-larna; släkt med hjortdjuren. Såväl hanne som hona har långt ur munnen utskjutande, ständigt växande övre hörntänder. Hannen är utrustad med mysk-pung på buksidan, som avsöndrar ett ämne, vilket Mys används vid parfymberedning och tidigare även användes som medicin. Hit hör endast ett släkte med cn art, myskdjuret el. myskhjorten (Moschus moschiferus). Finns i Central- och Östasiens högländer. Myskoxe. Myskoxsläktet (Ov'ibos) hör till slidhornsdjuren bland hovdjuren. Starka horn. Lång, tät, lurvig päls. Blott en art nu levande, nämligen myskoxen el. bisamoxen (Ovibos moschatus). Hör till de däggdjur, som tränger längst upp mot norden, Arktiska öarna, Grönland. Både vinter och sommar strövar den omkring över berg och isar för att i dalgångar och på skyddade ställen finna sin föda, gräs, vide och fjällörter; stundom måste då först snön bort-sparkas. I början av detta århundrade gjordes misslyckade försök att acklimatisera myskoxen i Norrland. Mysore [majså'ö] el. Maisur, f.d. brittisk vasallstat, numera ingående i Indiska unionen, belägen i s. delen av Främre Indien. 76 000 km2. 9,9 milj, inv. 1954. Huvudstad Mysore (el. Maisur), 244 323 inv. 1951. Staden Bangalore, centrum för administrationen, hade 778 977 inv. 1951. Med undantag av v. delen, som är ett med urskog täckt bergland, är M. ett slättland med folkrika byar och städer. Större delen av befolkningen lever av jordbruk. Mystagoger [-gå'ger], i det antika Grekland präster, som hade till uppgift att undervisa dem som skulle invigas i mysterierna. Myste'rier, medeltida skådespel, vanligen med bibliska ämnen, vilka särskilt utvecklades i Frankrike. Det medeltida dramat uppstod på 1000-t. ur den kristna kulten och uppfördes i kyrkorna, men redan på 1100-t. erhöll det en mera profan prägel. Man skrev på franska i stället för på latin och dramat fick ofta en burlesk karaktär. Föreställningarna hölls på en öppen plats, senare på provisoriskt uppförda teatrar och utfördes av hantverksgillen el. litterära sällskap. Det förnämsta av dessa var ”Con-frérie de la passion”. Ett medeltidsdrama av liknande slag har troligen funnits även i Sverige. Jfr även Eleusis. Mysticism, beteckning för åskådningar, vilka förnekar förståndets bärkraft vid lösandet av djupare problem, rörande t.ex. tillvarons väsen. Vid M. tar man därför till hjälp ett slags inre känsla, aning, ingivelse från ovan e.d. I allmänhet brukar man dock ej räkna religiösa åskådningar till M. utan endast beteckna vissa religiösa riktningar av mera svävande typ som M. Mysti'k, inom teologin beteckning för starkt