Nat ten påbörjades, men organisationen var bristfällig och kostnaderna blev enorma för staten, varför regeringen såg sig nödsakad att upphöra med N. Detta ledde till det s.k. juniupproret, efter vars kuvande N. upphörde. Nationella partiet i första kammaren bildades 1912, då en sammanslagning ägde rum av moderata partiet och högergruppen. Biskop G. Billing blev ordförande och efterträddes 1913 av E. Trygger. N. sammanslogs 1935 med lantmanna- och borgar-partiet till Riksdagshögern. Nationernas förbund, en efter l:a världskriget bildad sammanslutning av stater med uppgift att verka för fredens bevarande. Tanken på en världsomspännande förening av alla nationer är av gammalt datum, men fick under l:a världskriget förstärkt aktualitet och praktisk utformning. Vid den fredskongress i Versailles, vilken följde på kriget, antogs på president Wilsons initiativ en förbunds-pakt för N., vilket skulle omfatta de allierade och associerade makterna. Dessutom inbjöds 13 neutrala stater, däribland Sverige, att ingå i N. Förbundet fick emellertid icke från början den åsyftade uni-versaliteten: Förenta staterna vägrade att ansluta sig, Tyskland var från början uteslutet och Ryssland ställdes också utanför. Tyskland blev 1926 upptaget som medlem med ständig rådsplats. 1933 anmälde Japan sitt utträde ur förbundet som följd av förbundets behandling av den manchuriska frågan. Efter den nationalsocialistiska diktaturens genomförande i Tyskland utträdde detta land s.å. ur förbundet. Äret därpå inträdde Ryssland i förbundet. Vid förbundsförsamlingen 1936 tillhörde 52 stater förbundet. N. bestod av en församling av ombud för de olika medlemsstaterna och ett förbundsråd bestående till en början av fyra permanenta medlemmar och ett antal på viss tid utsedda medlemmar. N. hade ett permanent sekretariat, uppdelat på flera sektioner och förlagt till Geneve. Till N. hörde den 1920 upprättade Permanenta internationella domstolen i Haag, vilken 1946 ersattes av FN:s internationella domstol, samt Internationella arbetsorganisationen (se Arbetsbyrån). I stadgan för förbundet bestämdes att tvister mellan medlemmar skulle hänskjutas till skiljedom eller till rådets avgörande. Medlemmarna var förpliktade att icke gripa till krig mot medlem som fogade sig i skiljedom eller rådsutslag. Om medlem började krig var man förpliktad att avbryta alla ekonomiska förbindelser med vederbörande. Liknande bestämmelser gällde även beträffande stater, som icke tillhörde förbundet. När förbundets hållfasthet sattes på prov vid konflikten 1931 mellan Japan och Kina (vilka båda var medlemmar av N.) och 1935 mellan Italien och Abessinien, visade den sig icke hålla måttet. Därmed förlorade förbundet i auktoritet och betydelse, så att det vid 2:a världskrigets utbrott saknade så gott som allt praktiskt inflytande på händelseutvecklingen. Ett av N:s sista livstecken var ett fördömande på hösten 1939 av Rysslands anfall mot Finland och i samband därmed Rysslands uteslutning ur förbundet. Under de närmast därpå följande åren upphörde förbundet att existera. Rent formellt upplöstes det emellertid först 1946. Initiativ till ett nytt förbund togs i ett alliansfördrag den 26 maj 1942 mellan Storbritannien och Sovjetunionen. Detta initiativ fullföljdes genom Dumbarton Oaks-konferensen 1944. Den 26 juni 1945 undertecknades Förenta nationernas stadga av 50 signatärmakter. (Se Förenta nationerna.) Internationella arbetsorganisationen vars Arbets-byrå vid 2:a världskrigets utbrott flyttades från Genève till Kanada, fullföljde även under kriget sina arbetsuppgifter. Då FN bildades blev den ett av 844 dess fackorgan. Efter kriget fick den åter sitt säte i Genève. (Se Arbetsbyrån.) Nationsföreningar, sammanslutningar vid Uppsala och Lunds universitet mellan studerande från samma hembygd (landskap el. grupp av landskap, i några fall samma stad), t.ex. Upplands, Norrlands, Sörmland-Närkes, Stockholms N. De har självstyrelse, egna fonder och i Uppsala egna nationshus. N. är i flera avseenden en egendomlighet för Sverige och har sedan gammalt i mycket satt sin prägel på studentlivet. Nativite't, födelsefrekvens, antalet födda under viss tid och inom visst område. Nativitetstal är antalet födda per 1 000 invånare under ett år. NATO, förkortn. för North Atlantic Treaty Or-ganization, det officiella namnet på Atlantpakten*. Natrium, en av alkalimetallerna, allmänt förekommande i naturen i form av olika slags salter. Kem. tecken Na. Atomvikt 22,997. Atomvärde 1. Spec. vikt 0,97. Atomnummer 11. Kokpunkt 878°, smältpunkt 98°. N. är en silvervit, glänsande metall, som emellertid i luften överdras av ett matt oxidskikt. Vid antändning förbrinner den med gul låga. N. sönderdelar vatten under bildning av N.-hydrat och vätgas. Metallen förvaras därför lämpligen i fotogen. — Av N.-föreningarna märks: N.-hydrat el. kaustikt natron [NaOH], vars vattenlösning kallas natronlut; N.-klorid [NaCl], klornatri-um el. koksalt; natriumsulfat [Na2SO<] el. glauber-salt; N.-nitrat [NaNO3] el. chilesalpeter; N.-tiosul-fat [Na2S2O3] el. N.-hyposulfit el. fixersalt; N.-kar-bonat [Na2CO3] el. soda; surt N.-karbonat [NaHCO3] el. bikarbonat; N.-silikat [Na2SiO3] el. natronvattenglas; N.-tetraborat [Na2B4O7] el. borax. — Förutom som klorid i havssalt och fasta saltav-lagringar och som nitrat i chilesalpeterlagren förekommer N. i form av olika silikat i många vanliga bergartsbildande mineral, framför allt i fältspat. Näst aluminium, järn och kalcium är därför N. den rikligast i jordskorpan förekommande metallen. N.-salter ingår i blodet och andra djur- och växt-vätskor. Na'triumbikromat, se Krom. Natronfältspat, se Fältspater. Natronlut, natriumhydratets vattenlösning. N. verkar starkt frätande. Används inom industrin bl.a. vid framställning av tvål och pappersmassa. Natronsjöar, avloppslösa sjöar, vilkas vatten är sodahaltigt. Natronvattenglas, se Vattenglas. Nattarbete, se Arbetslagstiftning (arbetarskyddslagen). Nattasy'1, anstalt, som bereder nattlogi åt medellösa. I Stockholm och i en del större städer finns kommunala N. Nattblindhet, ett vid vissa ögonsjukdomar uppträdande symtom, bestående i nedsatt syn vid svag belysning, fastän synförmågan vid dagsbelysning är oskadad. Nattens drottning (Ce'reus grandiflo'rus), hos oss ej sällan odlad kaktusväxt, vars stora, trattformiga, gula och vita, välluktande blommor i allmänhet blott varar en enda natt. Blommorna slår ut på aftonen och sluter sig mot morgonen. Nattfjärilar, se Fjärilar. Nattflyn (Noctu'idae), medelstora fjärilar. Bakvingar vanligen grå; hos j o r d f 1 y n (Agrotis) dock vackert gulfärgade med svart kantband. Fram-vingarna däremot har s.k. nattflyteckning, fläckar och tvärlinjer. Hit hör jordflyn, gräsflyt, kålflyt, gammaflyt samt våra största nattflyn, ordensflyna (Catocala). Varför ordensflyna (t.ex. blå ordens-bandet och röda ordensbandet), som flyger om natten, har så grant färgade bakvingar är gåtfullt. Jfr bild sid. 375. Nattfroster, nattemperaturens sjunkande under