Par Pa'ranötter erhålls ur frukterna av ett sydamerikanskt träd, Bertholletia excelsa. Frukten är egentligen en stenfrukt, flerfröig, med läderartat yttre och förvedat inre skikt. Fröna, paranötterna, sitter fästade kring en central mittpelare i frukten. Bertholletia står nära myrtenväxternas familj. P. är rika på fett och exporteras i stor skala från staden Para', varav namnet. Parape't, bröstvärn på en balkong, bro etc. Parapsykologi, studiet av de parapsykiska fenomenen, dvs övernormala företeelser inom spiritis-men och ockultismen (klärvoajans, telepati etc.). Parasi't betecknar en organism (växt- el. djur-), som för sitt näringsupptagande är helt beroende av antingen en viss bestämd el. också ett flertal olika värdorganismer. P. inom växtvärlden står i motsatsförhållande till saprofy'ter, som lever på multnande ämnen, och autofy'ter, som själva kan direkt uppta och bereda sin näring. Såväl växtparasiter som saprofyter saknar i regel klorofyll, som utgör en nödvändig betingelse för autofytism. Djurparasiter har i allmänhet särskilda vidhäftningsorgan (sugskålar, hakar) samt saknar ofta sinnesorgan, nervsystem och tarmkanal. ParasFtisk, snyltande. — Parasite'ra, leva som snyltgäst. Se Parasit. Parasi'tsteklar, se Gallsteklar. Parasollfjäril, se Machaonfjäril. Parasollmyror, se Bladskärarmyror. Para't, beredd, färdig, rustad. Parathyreoide'a, bisköldkörtel*. Paraty'fus, se Tyfoidfeber. Parava'n, en spolformad kropp, som vid minsvepning fästes med kabel vid fartyg och skär ut åt sidan samt avskär minornas förankring. Par avion [paravjåg'], fr., med luftpost. Parbleu [-blö], fr., för tusan. Par Bricole [-kåll'], sällskapsorden i Stockholm (förkortat PB), som bl.a. särskilt firar Bellmans minne. P. har en känd sångkör. Parcell', avstyckad mindre jordlott; även för-söksruta, som används t.ex. vid jordbruksförsök. Par'cer, ödesgudinnorna i den romerska gudaläran. Par'cival, en av hjältarna i Arthur-sagorna (se Bretonska romanerna). P. har blivit mest känd genom Richard Wagners opera ”Parsifal”. Pardo'n, tillgift, nåd, benådning. Paré, A., 1510—90, fransk läkare, som införde flera förbättringar inom kirurgin, vilka varit av grundläggande betydelse. Parenky'm kallas inom medicinen vävnader med speciella uppgifter i motsats till stödjevävnader. Inom botaniken betecknas som P. vävnader, vilka består av rundade, ej förvedade celler. Parentation, minnestal. — Parente'ra, hålla minnestal. Parente's, avskilt ord el. uttryck, som är inskjutet i en sats el. ett satssammanhang, vanligen utan grammatiskt sammanhang med omgivningen. P. av-skils från satsen med något tecken i början och slutet, exempelvis parentestecken ( ), hakar [ ], tankestreck —. Pare'ra, avvärja, avböja en motståndares stöt. Pare's, nedsättning av en muskels sammandrag-ningsförmåga, ofullständig förlamning. Fullständig förlamning kallas p a r a 1 y s i. Pare'to, Vilfredo, 1848—1923, italiensk nationalekonom och sociolog, ursprungligen ingenjör. P. gjorde gällande, att människors inställning betingas av maktbegär, religiösa behov o.d. och att detta resulterar i ett på det hela taget oföränderligt samhällsliv; endast de yttre formerna skiftar. P. anses ha utövat ett visst inflytande på fascismen och Mus-solini. 908 Par excellence [eksellag's], fr., företrädesvis, framför andra. Par exemple [egsaq'pl], fr., till exempel. Parfait [parfä'], grädde el. glass frusen i speciell form. Par force [fårs], fr., med våld. — P a r f o r s'-j a k t, jakt, vid vilken villebrådet hetsas till döds av hundar och ridande jägare, en jaktmetod, som är mycket omtyckt i England. Parforsjakt, se Par force. Parfym, beteckning för starkt välluktande ämnen, speciellt essenser och oljor framställda på olika sätt. Ett fåtal P. erhålls från djurriket, ex. ambra och mysk. Flertalet erhålls ursprungligen från växtriket (ex. violrot, rosmarin, patschuli, styrax, myrra, lavendel, etc.). Numera framställs en hel mängd olika arter av P. syntetiskt och den fabriksmässiga framställningen av P. spelar numera en stor roll. Inom denna fabrikation används både teknisk kemi och hantverksmässiga erfarenhetsrön. Pa'ri, lika, av samma värde. Ett värdepapper sägs stå i pari om dess marknadsvärde sammanfaller med det nominella värdet. Är marknads- el. kursvärdet högre än det nominella värdet, sägs värdepapperet stå över pari, i motsatt fall sägs det stå under pari. Pa'ria, plur. parias, i Indien en under kasterna stående folkklass; utstött, av samhället föraktad människa; medlem av ett samhälles lägsta lager. Jfr Gandhi. Paria'n, ett porslinsliknande vitt ämne, används exempelvis till statyetter och en del andra prydnadsföremål. P. efterhärmar parisk marmor. Parieta'Iorgan kallas en hos vissa kräldjur, t.ex. bryggödlan (Hatteria) på Nya Zeeland, förekommande rest av ett tredje öga, hjässögat. Rudiment härav påträffas också hos åtskilliga högre djurformer i hjärnans centralare partier, t.ex. den s.k. tall-kottkörteln hos människan. Pari's [franskt uttal: pari'], Frankrikes huvudstad, bel. vid floden Seine i n. delen av landet. Näst London och Moskva Europas största stad, 2 850 189 inv. 1954; med förstäder nära 5 milj. inv. Livlig industri, särsk. i fråga om konst-, prydnads- och modesaker. P. är medelpunkten för den vetenskapliga forskningen i Frankrike och har ett av världens mest berömda universitet och ett flertal högskolor av skilda slag. I fråga om konst, teater och litteratur är P. en av världens främsta städer och äger i sina museer ovärderliga konstskatter. Bland P:s byggnadsverk märks Louvre, Palais Royal, Invaliddomen, Börshuset, Madeleinekyrkan, Notre Dame, Panthéon, Vendömekolonnen, Hotel de Ville, Triumfbågen, Eiffeltornet etc. Staden, som upptar båda stränderna av en slinga av Seine, genomlöps av ståtliga boulevarder och har ett flertal parker, bland vilka den största är Boulogneskogen el. Bois de Bou-logne. I centrum av staden löper från Louvre och Tuileriträdgården den berömda gatan Champs Ély-sées, upp till den stora triumfbågen på Place de l’É-toile. — Historia. Den nuvarande ön (1’Ile de ”la Cité” kallades på Caesars tid av romarna för Lutetia och beboddes av en gallisk stam, parisii, efter vilken staden fått sitt nuvarande namn. De senare romerska kejsarna vistades tidvis i Lutetia. 451 gjorde hunnerna ett anfall på staden, som sägs ha räddats av Sainte Geneviève, Paris’ skyddshelgon. 508 gjorde Klodvig P. till huvudstad i sitt rike. 885—886 hade P. att utstå en belägring av nordmännen. Under de följande århundradena växte staden avsevärt, särskilt under Filip August (1180—1223), som bl.a. byggde Louvre och Notre Dame. Bland senare konungar, som bidragit till P:s förskönande, må nämnas Frans I, Henrik IV, Ludvig XIV. Napoleon I ordnade P:s förvaltning och under Napoleon III omändrades P. efter en ny stadsplan, utarbetad av prefekten Haussman. Från 19 sept. 1870 belägrades