9i9 har olika varor tjänstgjort som bytesmedel, dvs som ett slags penningar. En föreställning härom ger ordet pekunier*, som härleder sig från det latinska pecus (boskap). Så småningom kom emellertid de ädla metallerna att dominera som bytesmedel. Anledningarna härtill var många. De ädla metallerna har ett högt värde, vilket medför, att blott en ringa mängd av dem behöver användas, då man vill förvärva andra varor. De är vidare mycket motståndskraftiga mot olika kemiska och fysikaliska påverkningar; de slits och nöts i mycket liten utsträckning. De är homogena, dvs en viss viktsmängd av dem är vid en viss tidpunkt alltid lika mycket värd. De är vidare i obegränsad utsträckning delbara och har slutligen ett visserligen icke oföränderligt men dock i förhållande till andra varor rätt konstant värde. Ursprungligen uppvägdes, då en vara skulle förvärvas, den mängd ädel metall, framför allt guld, som skulle lämnas i utbyte. Redan långt före vår tideräknings början började dock offentliga myndigheter prägla mynt av ädla metaller, dvs genom särskild prägel garantera myntstyckenas vikt och halt. De av ädel metall präglade mynten är emellertid icke de enda penningarna. I de flesta länder används guldmynt i mycket liten utsträckning i den allmänna rörelsen. Man betjänar sig i stället av de bekvämare sedlarna. Så länge dessa är vid anfor-dran inlösbara med guld, fyller de exakt samma funktion som guldmynten. Deras värde följer helt de växlingar i värdet, som guldet under tiderna undergår. Som ett slags penningar tjänar också numera i mycket stor utsträckning överföringar mellan bankkonton. I stället för 1 000 kr i kontanter lämnas t.ex. en check på 1 000 kr. Det framhölls ovan, att de ädla metallerna bl.a. hade den fördelaktiga egenskapen, att deras värde var tämligen konstant. Värdet har dock under tidernas lopp förändrats i betydande utsträckning. Penningens värde mäts genom varuprisnivåns förändringar. Om varuprisen stiger till det dubbla, innebär detta, att penningens värde sjunkit till hälften. Om varuprisen faller, stiger penningens värde i motsvarande grad. Då emellertid aldrig alla varor under en viss tidsperiod stiger el. faller lika mycket, måste särskilda beräkningar göras, s.k. prisindex upprättas, för att mäta varuprisnivåns förändringar. Från banksedeln måste noga skiljas det oinlös-liga pappersmyntet. När i samband med utbrottet av l:a världskriget guldmyntfoten i flertalet länder sattes ur funktion, upphörde banksedlarna i egentlig mening att finnas och ersattes med pappersmynt, som kunde produceras i obegränsad utsträckning. Produktionen av pappersmynt fick också i flertalet länder, särskilt på grund av de låneanspråk, som från statsmakternas sida ställdes på de sedelutgivande centralbankerna, en oerhörd omfattning, vilket medförde våldsamt stigande priser. När efter l:a världskriget ett ordnat P. ånyo skulle framska-pas i de olika länderna, medförde detta i sin tur för det ekonomiska livet förödande kriser. Rent teoretiskt är det emellertid icke otänkbart att med ett myntväsen baserat på pappersmynt hålla penningvärdet stabilt. Medlet härtill har de sedelutgivande centralbankerna bl.a. i räntepolitiken. Erfarenheterna tiden före 2:a världskriget visade att en s.k. manövrerad valuta kunde funktionera mera tillfredsställande än tidigare ansetts möjligt. P. är i alla länder reglerat genom särskild lagstiftning, genom vilken huvudmyntens vikt och finhet och skiljemyntens beskaffenhet bestäms. När huvudmyntet präglas av guld, sägs ett land ha guldmyntfot. Präglas huvudmyntet av såväl guld som silver utan att något bestämt värdeförhållande mellan dem är fastställt, talar man om parallellmyntfot. Präglas huvudmynten i ett land såväl av guld Pen som av silver och är samtidigt metallernas inbördes värdeförhållande i lag fixerat, sägs landet ha dubbel myntfot. I Sverige upphävdes guldmyntfoten genom beslut av riksdagen från och med den 8 febr. 1916. Sverige återgick till guldmyntfot 1924, men måste åter lämna guldmyntfoten 1931 under den då rådande krisen. Även andra länder har måst gå denna väg. Så upphävde England guldmyntfoten 1931, USA 1933 och Frankrike 1937. Man har därefter med ledning av prisindex av olika slag sökt reglera sedelmängden och diskontot på ett sådant sätt, att alltför starka ändringar i prisnivån ej skall uppstå (manövrerad valuta). PennFnska alperna, Wallisalperna, kallas sv. delen av alperna från Stora S:t Bernhard till Simplon. PennFnska bergen, höjdsträckning i n. England, vattendelare mellan Irländska sjön och Nordsjön. Når 890 m ö.h. Pennklubb, se Författarföreningar. Pennsylvania [-vej'niö], förkortat Penn. el. Pa., stat i nö. USA (se Penn, William). 117 000 km2. 10 755 000 inv. 1954. Huvudstad Harrisburg, 89 544 inv. 1954. Största stad är Philadelphia, 2 071 605 inv. 1950. — P. är näst New York den tätast befolkade av staterna i USA och i fråga om bergsbruk den förnämsta. Stora stenkols- och järnmalmstill-gångar samt petroleumkällor. Åkerbruk och skogsbruk är betydande. Mest odlas foderväxter, majs och vete. P. är en av USA:s främsta industristater. Ifråga om järn- och stålindustri (Pittsburg, Betle-hem) överträffas P. knappast av något annat land i världen. Bland andra viktiga industrigrenar märks läder-, textil-, maskin-, petroleum- och cementindustri. Pennsylvaniasystemet el. philadelphiasy-s t e m e t, fängelsesystem, enligt vilket varje fånge hålls isolerad i ensam cell utan att ges tillfälle till arbete. Uppkallat efter ett fängelse i Philadelphia, USA. Penny [pen'ni], plur. pence [pens], förkortas d.; engelskt skiljemynt, V12 shilling. Pensé [pangse'], se Violsläktet. Penselmögel, beteckning för några av de vanligaste mögelsorterna. P. bildar blågröna överdrag. Färgen beror på de pensellikt ordnade sporerna. Den karakteristiska smaken av vissa ostsorter (Roquefort, Camembert) beror på vissa P.-arter. Pension, årligt penningbelopp som utbetalas på ålderdomen, vid invaliditet eller till efterlevande vid dödsfall. P. som utgår på grund av tidigare arbets-anställning betraktas ofta som uppskjuten lön. Se vidare Arbetarpensionering, Folkpensioneringen och Yrkesskadeförsäkring. Pension [pangsjo'n], privat skola med inackordering, numera blott i utlandet. Pensionsförsäkring, se Arbetarpensionering och Folkpensioneringen. Pensionspristalet beräknas månatligen av socialstyrelsen på grundval av konsumentprisindex*. P:s storlek avgör hur många indextillägg (dyrtidstillägg), som skall utgå till folkpensionerna. Se vidare Folkpensioneringen. Pensionsstyrelsen, ett 1914 upprättat centralt ämbetsverk, vilket sorterar under socialdepartementet och administrerar folkpensioneringen. P. bedriver vidare en omfattande invaliditetsförebyggande verksamhet, bl.a. vid egna sjukvårdsanstalter. Chefen för P. är generaldirektör. Pensionä'r, person, som åtnjuter pension*. Pensionärshem, bostadshus för pensionärer, vilka i stort sett sköter sig själva och har eget hushåll. Se även Bostadspolitik, Ålderdomshem. Pen'sum, plur. pensa, lat., förelagt arbete, uppgift, läxa; bestämt kunskapsmått för en examen. Pentago'n, se Polygon.