Per Peruker. Egyptisk kvinnoperuk, allongeperuk från 1600-talets slut, stångpiskperuk och peruk med hårpung från 1770-talet. Peru'k, hårbeklädnad av löshår. Peru'kstock, person med trånga och förlegade åsikter, träskalle. Perüströmmen el. Humboldtströmmen, kall havsström i Stilla oceanen utmed mell. delen av Sydamerikas v. kust. Peruzzi [perott'si], B., 1481—1536, italiensk arkitekt och målare, verksam i Siena och Rom. P. var en av renässansens förnämsta konstnärer, särskilt framstående som dekoratör. Bland hans arbeten må nämnas Palazzo Massimi i Rom. Pervers', onaturlig, förvänd, särsk. i fråga om sexuallivet. Perversite't, förvändhet; omkastat läge av organ; onaturlig inriktning av sexuallivet. Pescado'rerna, kinesisk ögrupp v. om Formosa. 127 km3. 69 000 inv. Liksom Formosa behärskas P. fortfarande (1957) av Kuomintang-Kina under Chiang Kai-shek. Peschawar, se Peshawar. Pese'ta, spanska myntenheten. 1 P. = 100 cen-timos = 0,13 kr. Peshawar [pejsja-], stad i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan. 151 700 inv. 1951. Handeln på Afghanistan går till stor del över P. Pe'so, myntenhet i åtskilliga sydamerikanska länder: Argentina (0,37 kr), Chile (0,07 kr), Colombia (2,12 kr), Cuba (5,20 kr), Dominikanska republiken (2,60 kr), Mexiko (0,61 kr), Panama (5,20 kr), Uruguay (2,50 kr), Filippinerna (2,60 kr). Pessa'rium, livmoderring. Jfr Framfall. Pessimism, inom filosofin en tankeriktning, som anser tillvaron sämre än intet. Då lidande och lycka ej kan mätas, blir P. i hög grad en personlig tem-peramentssak. Man betecknar även som P. en benägenhet att särskilt framhäva tillvarons sämre sidor, att se allting mörkt. Bland filosofer med pessimistisk riktning märks Schopenhauer, E. v. Hart-mann och Leopardi. Pest, Budapest*. Pest, fordom benämning på rätt olikartade farsoter med stor dödlighet. Numera avser man med 924 P. böldpest, en sjukdom, som upprepade gånger härjat i Europa. Sedan två århundraden tillbaka har endast mindre epidemier förekommit i Europa (i hamnstäder och i Ryssland). Sjukdomen härjar alltjämt i Asien och möjligen i Afrika och sprider sig från dessa härdar med resande etc. samt framför allt med råttor. 2—7 dagar efter smittotillfället uppträder häftig feber och illamående samt ömmande ansvällningar av lymfkörtlar, framför allt i ljumskarna men även i axelhålorna el. på halsen. Dödligheten är mycket stor (60—90 %). Pestalozz'i, J. H., 1746—1827, schweizisk pedagog. P. grundläde flera uppfostringsanstalter. Hans arbete för införande av åskådningsundervisning har haft banbrytande betydelse. Pestilens, pest. Pétain [petäq'], H. P., 1856—1951, fransk militär och politiker, utmärkte sig som chef för försvaret av Verdun 1915. Generalinspektör för armén 1919. P. var krigsminister febr.—nov. 1934 och var juni 1935—jan. 1936 minister utan portfölj under Boisson och Laval. Vid spanska inbördeskrigets slut utnämndes han till ambassadör i Madrid, då han stod i ett vänskapligt förhållande till Franco. 18 maj 1940 blev P. vice konseljpresident och 16 juni samma år konseljpresident. Som sådan inledde han de underhandlingar, som ledde till det fransktyska vapenstilleståndet. P. motsatte sig stridens fortsättande från Nordafrika. Av nationalförsamlingen i Vichy erhöll P. fullmakt att utarbeta en ny författning och antog i samband härmed efter tyskt mönster titeln ”Franska statens ledare”. Med hjälp av Laval påbörjade P. ett samarbete med Tyskland (Montoire-politiken). Detta samarbete bedrevs efter Lavals snara avskedande mindre energiskt. P. samarbetade den följande tiden med Darlan men måste efter tysk påtryckning på nytt göra Laval till konseljpresident 1942. P. var medlem av Franska akademin sedan 1929. Uteslöts 1944. Efter krigets slut ställdes P. inför rätta och 15 aug. 1945 dömdes han till döden men blev av de Gaulle benådad till livstids fängelse. Peter, Pedro, kejsare av Brasilien.— 1. P. lavAl-cåntara, 1798—1834, son till Johan VI av Portugal, kejsare av Brasilien 1822—31. 1826 blev P. efter sin fader konung av Portugal men överlämnade s.å. kronan åt sin dotter. 2. P. II av Alcåntara, 1825—91, son till den förre, vid vars tronavsägelse 1831 han blev Brasiliens kejsare. P. var allmänt aktad för sina humana tänkesätt och genomdrev flera reformer men måste till följd av en militärrevolt 1889 fly till Europa. Peter, ryska kejsare. — 1. P. I den store, 1672— 1725, skaparen av det ryska riket, son till tsar Aleksej. 1689 besteg P. Rysslands tron. Med utlänningars hjälp omorganiserade han sin här efter europeiskt mönster och efter omfattande resor i Europa, under vilka han bl.a. studerade skeppsbyggen i Holland, återvände han för att införa europeisk civilisation i sitt rike. Med järnhård energi igångsatte han ett omfattande reformarbete och grundade huvudstaden Petersburg. För att skaffa Ryssland tillträde till Svarta havet och Östersjön bekämpade han turkar och svenskar (se Nordiska kriget). Genom sin seger över Karl XII förvärvade P. åt Ryssland de svenska östersjöprovinserna och Viborgs län (freden i Nystad 1721). 1724 lät P. till efterträdare åt sig kröna sin andra gemål Katarina, sedan hans son i första giftet, Aleksej, dött i fängelse, där han insatts för högförräderi. — 2. P. II, 1715—30, den förres sonson, son till tronföljaren Aleksej, efterträdde kejsarinnan Katarina 1727. P. var den siste manlige ättlingen i rakt nedstigande led av huset Romanov*. — 3. P. III, 1728—62, dotterson till P. I, son till hertig Karl Fredrik av Hol-stein-Gottorp, utnämndes av kejsarinnan Elisabet