943 Porto, avgift som betalas vid postbefordran av olika slags försändelser. Por'to AIe'gre, Syd-brasiliens största stad. 375 000 inv. 1950, därav 40 000 tyskar. Export av te, tobak, hudar, ull. Port of Spain [på't åv spejn'], hamnstad på brittiska ön Trinidad, n. Sydamerika. 111 150 inv. 1953. Export av socker och kakao. Portola'ner, beteckning för medeltida sjökort el. kustkartor. Porto Ri'co, se Puerto Rico. Port-Royal [pår roajal'], ett på 1200-t. anlagt cis-tercienserkloster för nunnor nära Versailles. 1625 grundades en filial i förstaden S:t Jacques i Paris. P. blev ryktbart som jansenisternas högkvarter. 1710 nedrevs P. och 1790 upphävdes även Parisklostret. Jfr Jansenius. Port Said [på't saj'd], hamnstad i nedre Egypten vid Suez-kanalens mynning. 177 700 inv. 1947. Sedan järnväg anlagts mellan P. och Kairo, har P. från att enbart ha varit kolstation utvecklats till en betydande handelsstad. Portschä's, fr. porte-chaise, bärstol. Portsmouth [på'tsmöth], stad och eget grevskap vid Engelska kanalen, s. England. 243 600 inv. 1954. Englands förnämsta örlogshamn. Starkt befäst; stora dockor och skeppsvarv. Portugal, republik, omfattande den västligaste delen av Pyreneiska halvön. 92 000 km2. 8 442 000 inv. 1950 (tills, med öarna). — P. gränsar i n. och ö. till Spanien, i v. och s. till Atlanten. Till P. hör även atlantöarna Azorerna och Madeira (tillsammans 3 102 km2, 584 400 inv. 1950). Tre större floder, vilka upprinner i Spanien, genomflyter P., nämligen Duero, Tejo och Guadiana. Landet är höglänt med bördiga, ehuru dåligt odlade dalgångar. Klimatet är gynnsamt; särskilt i kustområdena är det jämnt och milt. — Portugiserna, som är romerska katoliker, står i bildningshänseende lågt; 40,4 % av befolkningen över 7 år var 1950 ej läskunniga. Landets rika möjligheter är dåligt tillvaratagna, och befolkningen lever huvudsakligen av illa skött jordbruk och boskapsskötsel, vin- och fruktodling samt något fiske utefter kusten. Portvin, fikon, olivolja och sardiner hör till de viktigaste exportvarorna, liksom också kork, varav P. är den viktigaste producenten. Handeln ligger till stor del i engelsmännens händer. — Huvudstad är Lissabon, 790 400 inv. 1950, vid Tejos mynning. Oporto, 284 800 inv. 1950, vid Dueros mynning är viktig utförselhamn för vin och kork. Setubal strax s. om Lissabon är centrum för sardinindustrin. Se karta vid Spanien. — Enligt 1933 års författning styrs P. av en president, som väljs för sju år genom direkta folkval. Presidenten utser en ministerpresident och på dennes förslag också övriga ministrar. Ministerpresidenten är ansvarig för republikens president och har i realiteten makten i P. Folkrepresentationen utgörs av en nationalförsamling på en kammare med 120 för fyra år valda medlemmar. Vidare finns en korporativ kammare med 104 representanter för olika yrken, som skall yttra sig om de lagförslag som framläggs för nationalförsamlingen. P:s kolonialvälde är ganska betydande och består av: i Asien Damäo, Diu, Goa, Macao och nö. Timor, i Afrika Kap Verdeöarna, öarna Por Principe och Säo Thomé, Portugisiska Guinea, Angola och Mozambique (se dessa ord). Tillsammans omfattar dessa biländer 2 082 000 km2 med ca 12 milj. inv. — Historia. P. var i äldsta tider politiskt förenat med Spanien. Hela Pyreneiska halvön beboddes av ibererna, av vilka en gren, benämnd lusitaner, bebodde den sv. delen. Jämte Spanien erövrades P. först av kartager, därefter av romare och under 400-t:s första årtionden av germanska stammar (sveber, alaner, vandaler). På 420-t. inträngde västgöter i P., som emellertid från början av 700-t. underkuvades av araberna. Under de omajjadiska kalifernas styrelse uppblomstrade landet. På 900-t. inföll de västgotiska konungarna i landet och erövrade flera områden. 1095 blev P. självständigt; det förlänades åt greve Henrik av Burgund, vars son antog konungatiteln 1139. 1147 erövrades Lissabon från araberna och omkr. 1250 intogs Algarve. I början av 1400-t. grundlädes P:s kolonialvälde genom erövringarna av Ceuta och Madeira. I slutet av 1400-t. grundlädes väldet i Asien. 1500 upptäcktes Brasilien. Under 1500-t:s första årtionden var P. världens främsta handels-och sjöfartsstat, men därefter inträdde förfallet. 1581—1640 var P. förenat med Spanien, som svårt förtryckte landet. Slutligen utbröt ett uppror och hertigen av Braganga utropades till konung (1640). Under 1700-t. råkade P. i fullständigt såväl ekonomiskt som politiskt beroende av England. P. deltog i första koalitionskriget mot Frankrike. Franskspanska arméer inföll emellertid i landet, och 1807 avseglade regenten Johan VI till Brasilien. England sände trupper mot fransmännen, mot vilka striden pågick till 1814. I P. härskade engelsmännen till 1820, då de fördrevs under ett uppror. F.å. återvände Johan och måste då erkänna en ny demokratisk författning. 1822 förklarade sig Brasilien oberoende. 1892 inträffade en svår ekonomisk kris och P. måste göra statsbankrutt. Konung Karl I sökte förbättra ställningen men mördades 1908 jämte sin äldste son. Siste konungen var Manoel II (1889—1932), yngre son till Karl I. — 1910 utbröt revolution i Lissabon och P. proklamerade sig som republik. Från 1916 deltog P. i l:a världskriget på de allierades sida. Sedermera har landet varit utsatt för en del militärrevolter med täta regeringsskiften. Tiden närmast efter l:a världskriget hade P. stora ekonomiska svårigheter. 1926 genomfördes en militärdiktatur under general Carmona (president 1926—1951). I verkligheten tillföll dock makten så småningom nationalekonomen A. de Oli-veira Salazar, vilken 1928 blev finansminister och 1932 ministerpresident. Denne har lyckats stabilisera finanserna och genomföra ordning i landet. 1933 antogs en ny författning, som närmast innebar ett befästande av diktaturen i korporativa former (se ovan). P. har av gammalt (jfr ovan) stått under engelskt inflytande. Under spanska inbördeskriget stödde P. emellertid Franco och efter 2:a världskrigets utbrott ägde ett visst samgående med Spanien rum, men båda länderna var neutrala. 1940 slöts en överenskommelse med detta land om gemensamt skydd av de båda staternas oberoende. 1943 ställde P. Azorerna till Storbritanniens förfogande att utnyttjas som militär bas. Efter 2:a världskriget har en ganska kraftig opposition framträtt i P., i synnerhet i akademiska och militära kretsar. De revoltförsök som gjorts har emellertid nedsla-gits. President Carmona omvaldes 1935, 1942 och 1949. Vid hans död 1951 blev general Francisco Craveiro Lopes president. Salazar innehar alltjämt (1957) som ministerpresident den verkliga makten. P. blev medlem av FN 1955. — Förhållandet mellan Indiska unionen och P. har under åren 1954—56 blivit alltmera spänt, då Indiska unionen begärt att få överta de portugisiska besittningarna Portlandvasen.