965 Rabe, Julius, f. 1890, musikskriftställare, rikspro-gramchef 1927—35, musikchef vid Radiotjänst från 1954. Rabelais [rablä'], Fran^ois, omkr. 1495—1553, fransk författare, var först munk men ägnade sig därefter åt vetenskapliga studier och blev med. dr 1537. R:s förnämsta verk är den satiriska romanen Gargantua och Pantagruel i vilken han med grotesk humor angriper medeltidens dogmatism och fanatism. R. var förkämpe för renässansens humana och toleranta livsuppfattning. Rabi [ræbb'i], Isidor Isaac, f. 1898, amerikansk fysiker, professor vid Columbia University i New York sedan 1937. Erhöll 1944 nobelpriset i fysik för en av honom utarbetad metod att registrera atomkärnans magnetiska egenskaper. Rabia't, ursinnig, våldsam, fanatisk. Ra'bies, lat., raseri; vattuskräck*. Rabindranath Tagore, se Tagore. Rabulist', folkuppviglare, upprorsmakare, skrävlande radikal politiker. Race [rejs], eng., kapplöpning, -ridning, -körning. — R a c e r, snabbt fordon (båt och bil). Race'misk kallas en blandning av lika delar höger- och vänstervridande form av en förening, vilken är optiskt inaktiv. Racer [rej'ser, rä'-], se Race. Rachi'tis, rakitis, engelska sjukan*. Rachma'ninov [-åff], S. Vasiljevitj, 1873—1943, rysk tonsättare, tillhörande den ungryska skolan, särskilt känd för pianokonserter och andra pianokompositioner. R. gjorde sig även känd som en utmärkt pianist. Racine [rasin'], Jean, 1639—99, fransk tragediförfattare, fullkomnade den av Corneille* skapade iransk-klassiska tragedin. I motsats till föregångaren blir för R. den psykologiska analysen det centrala i dramat. R. ger en rikt nyanserad, realistisk skildring av kärleken, som hos honom alltid framställs som en förtärande, ödesdiger passion. Huvudintresset är knutet till hans hjältinnor. Det fylliga välljud och den eleganta, smidiga språkbehandling, som kännetecknar R:s språk, har av senare franska skalder aldrig överträffats. Av R:s tragedier må nämnas Andromaque, Phèdre samt R:s mästerverk, A t h a 1 i e. Rackelhane. Rackelhane, bastard, som har orrtupp till far och tjäderhöna till mor. Racketeer [rækiti'ö], i USA beteckning på medlem av ett band, som lever av utpressning och våldsdåd. Rad Ra'dar (eng. uttal: rej'dö), förkortning för eng. radio Jetection and ranging apparatus. Genom att utsända korta radiovågor och uppfånga de vågor som reflekteras kan man erhålla en bild av föremål som träffas av vågorna, på samma sätt som man genom en ljuskälla kan göra föremål synliga. Vid R. låter man de reflekterade radiovågorna framkalla fluorescens på en skärm. R. är till stor nytta i mörker och dimma särskilt i krigstid, då de används för att upptäcka flygplan, vid sjöfart, för att upptäcka mötande fartyg, isberg etc. Radcliff [ræd'klif], W., 1760—1841, engelsk industrimän, uppfinnare av en maskin för klistring och torkning av bomullsvarp. Ra'dek, K., f. 1885, rysk-judisk socialist, sekreterare i Komintern 1920. R. dömdes 1937 som Trot-skij-anhängare till tio års fängelse. Radefzky, J. Wenzel, greve de Radetz, 1766— 1858, österrikisk fältmarskalk, 1831 överbefälhavare för de österrikiska trupperna i Italien. R. besegrade den sardiniska hären vid Custozza (1848) och Novara (1849) samt återerövrade Venedig. Till 1857 var R. guvernör i det österrikiska Italien. Radgjutningsmaskin, se Sättmaskiner. Radia'n, enhet för vinkelmått, som utgörs av radiens längd, avsatt på cirkelns periferi; ger ett båg-mått av 57° 17' 45". Ra'die, en linje från medelpunkten i en cirkel till cirkelperiferin. Radie'ra, utstråla, utsända per radio. Radiguet [-gä'], Raymond, 1903—23, fransk författare som under sitt korta liv hann publicera både lyrik och psykologiskt finstämda romaner (Djävulen i kroppen). Radika'1. — 1. Inom kemin används R. som beteckning för varje omättad atom el. atomgrupp som kan ingå i en kemisk förening. Cl (klor) är sålunda en envärdig radikal, som ingår t.ex. i föreningen HC1 (saltsyra). SO4 är den tvåvärdiga negativa radikalen i svavelsyran [H2SO4]. — 2. Inom matematiken betecknar R. en storhet, som tecknas som roten ur en annan storhet t.ex. — 3. Som politisk term används R. för att beteckna en utpräglat reformvänlig person el. ett parti med starkt reformvänligt program. Radikalism bildar alltså motsatsen till konservatismen. Radikalism, krav på en genomgående reformering av de bestående samhällsformerna. Jfr Radikal 3. Radika'lsocialister, ett politiskt parti i Frankrike, som uppstod på 1880-t. med Clémenceau som ledare och som spelade en viktig roll i fransk politik fram till 2:a världskriget. Partiet utgjorde borgerliga vänsterns vänstra flygel. Bland medlemmarna märktes Caillaux, Delcassé, Doumergue, Chautemps och Daladier. 1935 samarbetade partiet med socialister och kommunister i folkfronten. 1938 inleddes samarbete med högern. Efter det franska nederlaget 1940 upplöstes R. men återuppstod efter krigets slut. Är numera ett borgerligt centerparti. Radikand', matematisk storhet, som skall göras till föremål för rotutdragning. Radio grundar sig på s.k. elektriska vågor, vilka första gången påvisades av den tyske fysikern Hertz 1888. Dessa vågor utnyttjades först av italienaren Marconi för trådlös telegrafi. Den trådlösa telefonin och radion utvecklades till en början i Amerika. Den trådlösa överföringen grundar sig i princip på framställandet av vågor i en svängningskrets. Denna kan bestå av en s.k. självinduktor, dvs en spole av koppartråd och en kondensator, dvs flera metallplattor med isolerande mellanlägg, vanligen luft. Om man ger kretsen en kort strömstöt över kondensatorn uppstår en ström (av elektroner), som snabbt vandrar genom spolen till den andra