ioo3 lärt frivilligt kavalleriregemente (”rough riders”), vars överste R. blev. 1898 valdes R. till staten New Yorks guvernör. 1900 uppsattes R. som det republikanska partiets vice-presidentkandidat och blev även vald. Då presidenten Mac Kinley 1901 mördades, efterträdde R. honom som USA:s president, vilken post han innehade till 1909. R:s strävanden som president gick framför allt ut på att bekämpa den partipolitiska korruptionen samt att reglera trustväsendets missförhållanden. Han understödde vidare byggandet av Panamakanalen och kolonisationsarbeten. Till stor del tack vare R:s ingripande åstadkoms freden mellan Ryssland och Japan 1905. Är 1912 sökte R. såsom det ur det republikanska partiet utbrutna progressistiska partiets kandidat att ånyo bli vald till president men besegrades av demokraten Wilson. 1906 erhöll R. det nobelska fredspriset. Under l:a världskriget bekämpade emellertid R. häftigt den tyska politiken och uttalade sig kraftigt för USA:s väpnade ingripande. — 2. Franklin D. R., 1882—1945, amerikansk politiker, avlägset släkt till R. 1. R. började sin verksamhet som advokat, anslöt sig sedermera till det demokratiska partiet och var 1920 kandidat till vicepresidentposten. 1921 träffades R. av barnförlamning och kunde sedan endast med svårighet förflytta sig. R. valdes sedermera till guvernör i New York 1928 och 1930 samt 1932 med stor majoritet till president. R. vidtog kraftiga åtgärder för att motverka den senaste krisen. Jfr New Deal. Hans lagstiftningsåtgärder sammanfattades i NIRA* och R. genomförde också en del arbetarvänliga lagar. R:s politik väckte i konservativa kretsar en våldsam förbittring, och Högsta domstolen förklarade 1935 NIRA strida mot konstitutionen. R. omvaldes dock med överväldigande majoritet 1936 till president och fortsatte sitt sociala reformarbete men stod därför delvis i skarp motsättning till den högre finansen. R. förde närmast en liberal politik och hade som medarbetare tidvis hjälp av radikala fackmän, vilka benämndes R:s hjärntrust. — Efter 2:a världskrigets utbrott genomförde R. stegvis bestämmelser, som möjliggjorde vapenleveranser till de allierade. I nov. 1940 valdes han för tredje gången till president trots motstånd från isolationisterna. Efter det japanska anfallet mot Pearl Harbor 7 dec. 1941 påbörjades under R:s ledning en upprustning av fantastiska mått. R. slöt med de sydamerikanska staterna Rioöverenskommelsen, vilken medförde att även dessa stater bröt med axelmakterna (med undantag för Chile och Argentina). 1944 omvaldes R. till president för fjärde gången. Under 2:a världskriget lämnade han vid upprepade tillfällen USA för att delta i internationella konferenser (i Casablanca, Quebec, Kairo och Teheran 1943 samt senast i Jalta 1945). R:s utrikespolitik färgades av en djup motvilja mot den åskådning axelmakterna representerade. I upprepade deklarationer framhöll R., att kriget gällde frihet och trygghet för enskilda såväl som för stater. — 3. Eleanor R., f. 1884, maka till R. 2. Har genom sina resor och som kåsör i tidningar vunnit popularitet och för sitt självständiga uppträdande i FN och sin modiga hållning i negerfrågan stor aktning. Roosval, J., f. 1879, svensk konsthistoriker, professor vid Stockholms högskola 1920—46. R. har särskilt intresserat sig för medeltidens konst och varit ledare för det stora inventeringsverket Sveriges kyrkor. Root [rot], E., 1845—1937, nordamerikansk jurist, krigsminister 1899—1904, utrikesminister 1905 —09. R. verkade särskilt för lösandet av internationella tvistigheter genom skiljedom. Han erhöll Nobels fredspris för år 1913- Ros Rooth, Ivar, f. 1888, jurist och bankman, 1929— 48 riksbankschef och förste deputerad, chef för internationella valutafonden sedan 1951. Rops, F. J. V., 1833—98, belgisk grafiker och målare, var sedan 1875 bosatt i Paris. R:s grafik präglas av symbolismen och har en ofta makaber inriktning. Roquefortost [råkfå'r-], en stark dessertost, beredd av fårmjölk, först tillverkad i byn Roquefort i franska provinsen Guienne. Rorschachs test, efter den schweiziske psykiatern H. Rorschach uppkallad metod att undersöka en persons intelligens och känsloläge. Man använder härvid med olikartade fläckar försedda testkort, som vederbörande får tolka. Ros. — 1. Benämning på tre sjukdomar, vilka ej har med varandra att göra. R. i egentlig mening orsakas av bakterier, vilka intränger i sårigheter i huden, ofta i ansiktet (ansiktsros). Härifrån utbreder sig sedan en kraftig svullnad och rodnad. Sjukdomen åtföljs oftast av hög feber. Den varar 8—10 dagar. Ibland uppstår varhärdar i det inflammerade området. Dödligheten anslås till 10%. Sjukdomen behandlas med omslag och sulfonamid-preparat. Jfr Bältros och Knölros. — 2. Se Rosor. Ro'sa, rosenfärgad. Ro'sa, S., 1615—73, italiensk målare, som framförallt framställde det vilda landskapet i starkt romantiserad anda. Rosa'ceae, rosblommiga, växtfamilj, som omfattar arter, vilka är träd, buskar el. fleråriga örter. De flesta arterna förekommer i n. tempererade zonen. De har dubbelt, regelbundet, femtaligt hylle. Ståndarna är många, fria och kransställda. Blomaxeln är ibland plattad med den mellersta delen kägel-formigt upphöjd (hallon), ibland svagt urholkad (Spiraea*) el. djupt urholkad, skål- el. flaskformig (körsbär). Stundom finns skenfrukt; den äkta frukten är vanligen en nöt. Till R. hör bl.a. äpple, päron, oxel, hagtorn, slån, plommon, körsbär, hägg, spirea, daggkåpa, smultron, hallon, björnbär, rosor och nyponbusken. Rosander, Karl Edgar, f. 1896, jurist, borgmästare i Eskilstuna 1932—40, konsultativt statsråd 1940—44. Verkställande direktör för Sveriges kreditbank sedan 1950. RosaFio, stad vid floden Paranå, ö. Argentina. 761.300 inv. 1947. Livlig hamnstad, export av lantbruksprodukter. Rosa'rium. — 1. Rosenkrans, radband. — 2. Rosengård. Rosay [råsä'], Fran?oise, f. 1894, fransk skådespelerska av högsta klass. Uppträdde ofta i makens, filmregissör Jacques Feyders filmer. Rosblommiga växter, se Rosaceae. Rosebery, A. P. Primrose, earl of R., 1847—1929, brittisk statsman, vilken som liberal ledamot av överhuset tidigt fick en framskjuten ställning. R. var understatssekreterare för inrikesärenden i Glad-stones andra ministär 1881—83, tillhörde den kortvariga tredje ministären 1885 och var utrikesminister i den fjärde ministären 1886. R. var vidare premiärminister 1894—95. Sedermera spelade R. ej någon avgörande roll i den engelska politiken trots sin obestridliga begåvning och talarförmåga. Detta har ansetts bero delvis på oförmåga el. ovilja att samarbeta. Ro'segger, Peter, 1843—1918, österrikisk författare, har framförallt skildrat den österrikiska alpbefolkningens liv. Rosen. — 1. Adolf von R., 1797—1886, militär och ingenjör, som tog initiativet till byggandet av järnvägar i Sverige och efter mycket motstånd lyckades genomdriva, att linjen Köping—Örebro