ioi5 havet samt Don till Asovska sjön, i ö. Volga, Europas största flod, och Ural till Kaspiska havet. Floderna är oftast segelbara och är jämte de talrika kanalerna av stor betydelse för samfärdseln. I nv. mot gränsen till Finland ligger Ladoga och Onega, Europas största insjöar. — Klimatet är ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar och heta somrar. Nederbörden är liten, särskilt i de s. och ö. delarna av landet. — Huvudnäring är jordbruket i synnerhet i det bördiga området n. om Svarta havet (”Svarta jorden”). Största delen av jordbruket är organiserat som kollektivbruk. År 1950 angavs den odlade arealen omfatta 158,4 milj, ha, varav ca 2 % brukades individuellt. Utom spannmål odlas potatis, lin och hampa. Särskilt på Sydrysslands grässlätter idkas en betydande boskapsskötsel. År 1954 räknades 16,2 milj, hästar och 64,9 milj, nötkreatur, varav 27,5 milj, mjölkkor. I norra R., s. om tundrorna, utbreder sig ett vidsträckt skogsbälte, där ett betydande skogsbruk bedrivs. Exporten av trävaror är betydande. Bergsbruket är koncentrerat till Ural och trakten n. om Svarta havet. År 1954 tillverkades 30,5 milj, ton tackjärn och 40 milj, ton stål. De största järnverken ligger i Magnitogorsk. Produktionen av nafta uppgick 1954 till 58,2 milj, ton. Stenkolsbrytningen var s.å. 345,6 milj. ton. Genom femårsplanerna har Ryssland utvecklats till en industristat. Produktionen omfattar i huvudsak sådana varor som brukar räknas till den tunga industrin och är till väsentlig del inriktad på att ge råmaterial för upprustningsändamål. — Handeln är efter revolutionen statsmonopoliserad. Bland exportartiklar må nämnas trävaror, mineraloljor, spannmål, pälsvaror, lin, bomullsvävnader m.m. I importen utgör maskiner och elektrisk materiel en mycket stor del, vartill kommer kautschuk, ull m.m. R:s förnämsta hamnar är numera Leningrad vid Finska viken, Odessa vid Svarta havet och Ar-kangelsk vid Norra Ishavet. Huvudstad är Moskva med 4,1 milj. inv. 1939. R. är Europas glesast befolkade stat. Födelsetalet och folkökningen är dock större än i något annat europeiskt land. — I spetsen för förbundsrepubliken står ett högsta råd, vars medlemmar väljs på fyra år och som består av två kamrar, förbundsrådet och nationaliteternas råd. Varje förbundsrepublik företräds i nationaliteternas råd av 25 deputerade, varje autonom sovjetrepublik av 11, varje autonomt område av 5 och varje nationell krets av 1 deputerad. I förbundsrådet väljs en medlem på 300 000 inv. Förbundsrådet bestod 1954 av 700 och nationaliteternas råd av 631 deputerade. Högsta rådet väljer ett presidium bestånde av ordföranden, som kan betraktas som R:s statschef, 16 vice ordf, och 15 medlemmar av sekretariatet. Högsta rådet tillsätter vidare regeringen, ministerrådet, som består av ordförande och v. ordförande, ministrarna och ordförandena i två förvaltningskommissioner. Denna författning antogs den 5 dec. 1936. I realiteten är R. en kommunistisk diktatur, där det kommunistiska partiet genom sina viktigaste utskott, politbyrån och sekretariatet, leder alla statsorgan. Politbyråns ca 10 medlemmar anses vara de mäktigaste männen i Ryssland. Bland medlemmarna märks Vorosjilov, Kaganovitj, Malenkov, Mikojan, Chrustjev, Sabu-rov och Pervuchin. Historia. På 800-t. beboddes R. av finska, turkiska samt slaviska folkstammar. En politiskt organiserad stat skapades emellertid först av skandinaviska vikingar. Enligt sägnen grundades det normanniska väldet (862—1054) i R. av den dit inkallade hövdingen Rurik. Under efterträdaren Oleg gjordes Kiev till huvudstad. Kyrkan ägde en synnerligen stark organisation, men riket splittrades i en mängd delfurstendömen. På 1200-t. inföll de mongoliska el. tatariska horderna i R. De ryska Rys furstarna gjordes till skattskyldiga vasaller under Gyllene horden (den tatariska tiden 1240— 1480). Striderna fortsattes mellan de ryska fursten-dömena, bland vilka så småningom storfurstendö-met Moskva intog en ledande ställning. 1380 hade moskoviterna vunnit sin första stora seger över tatarerna, men först Ivan III (1462—1505) lyckades avkasta det tatariska oket. Därmed började den s.k. moskovitiska tiden (1480—1700). Ivan fullbordade Novgorods erövring. Under Ivans efterträdare stärktes den moskovitiska härskarstaten och utvidgades betydligt genom erövringar. Den ryske härskaren bar från 1547 titeln tsar. 1613 uppsteg på R:s tron Mikael Fedorovitj, stamfadern för den Romanovska ätten. Ett krig med Sverige avslutades genom freden i Stolbo va 1617. Då Peter den store 1696 blivit ensam härskare i R., började en ny tid för landet. Peter grep sig energiskt an med en reformering av det ryska stats- och samhällslivet efter västerländskt mönster och höjde R. till rangen av en inflytelserik stormakt. Huvudstaden flyttade Peter till den av honom anlagda staden Petersburg (den petersburgska tiden 1700 —1917). Peter deltog i det stora nordiska kriget och vann i freden i Nystad 1721 Livland (norra Lettland), Estland samt större delen av Karelen. Under Peters dotter Elisabet (1741—62) erövrades hela Finland, men i freden i Åbo 1743 nöjde sig R. med landet ö. om Kymmene älv och Saima. Hon efterträddes av Peter III 1762, men redan s.å. avsattes denne till förmån för sin gemål, Katarina II (1762—96). Katarinas regering var en ny storhetstid för R., vars gränser betydligt utvidgades genom Polens delningar (1772, 1793, 1795) samt genom krig med Turkiet. Resultatet av detta blev erövringen av Donauprovinserna, Krim och Azov. Under Katarinas sonson Alexander I invecklades R. i striderna mot Napoleon, som inföll i R. 1813 men måste dra sig ur landet efter att ha bränt Moskva. Genom krig med Sverige 1808—09 vann R. Finland. Det för R. olyckliga Krimkriget avslutades genom freden i Paris 1856, då R. måste gå med på en del eftergifter. Efter krig med Turkiet 1877—78 förvärvade R. en del landområden genom freden i San Stefano, vars bestämmelser dock på Tysklands initiativ modifierades på en europeisk kongress i Berlin 1878. Alexander III (1881—94) ingick vänskapsförbund med Tyskland men avlägsnade sig små-ning från denna makt för att närma sig Frankrike. Under Nikolaus II (1894—1917) besegrades R. av Japan (se Rysk-japanska kriget 1904—05) och tvangs till betydande eftergifter. I l:a världskriget led R. från början svåra motgångar mot tyskarna. 1917 tvangs Nikolaus II att abdikera och blev s.å. mördad tillsammans med sin familj. En bolsjevi-kisk revolution utbröt 1917 i Petersburg och R. proklamerades som sovjetrepublik (1917). 1918 erkände bolsjevikregeringen finska republiken. S.å. avslöt den freden i Brest-Litovsk med centralmakterna. 1920 undertecknade sovjetregeringen freden med Estland, Lettland, Litauen och Polen. Närmast efter revolutionen övertogs styrelsen av en regering, vars ledande krafter var Milju-kov och Kerenskij, vilka företrädde liberaler och demokratiska socialister. Det bolsjevikiska partiet, lett av Lenin och Trotskij, störtade emellertid i nov. 1917 motståndarnas ministär. Makten övertogs genast av folkkommissariernas råd. Sedermera bildades i olika delar av R. mer el. mindre självständiga rådsrepubliker, vilka underordnades SSSR. Till en början sökte man genomföra en strängt kommunistisk hushållning. Då detta mötte oöverstigliga svårigheter, slog man 1920 in på en ny ekonomisk kurs. Jfr Nep. 1921 inträffade en svår hungersnöd i Volgaområdet. Sedan svårigheterna minskat återupptogs arbetet på genomförandet av en kommu