1021 Saa m.m. hopkittas. Djuren kommer därför att föga skilja sig från bottnen. Röros, nära Glommen, sö. Sör-Tröndelag fylke, ö. Norge. 2 600 inv. 1945. Koppar- och svavelkis-gruvor i grannskapet. Är administrativt icke stad men betraktas som sådan. Rörpost, postbefordran i rörledningar, där breven inläggs i cylindriska metallbehållare, vilka framdrivs av komprimerad luft. Rörsocker, se Socker. Rörsopp (BoleTus), ett släkte hattsvampar, vilka på undersidan av hatten har sammanvuxna, fina rör, i vilka sporer bildas. Till R. hör många ätliga svampar, såsom smörsvamp (B. luteus), vilken har hatten klädd med klibbigt och glänsande, brunt skinn, karljohanssvamp (B. edulis), som har pyramidformig, tjock stam, k o s v a m p m.fl. En del giftiga arter finns. Dessa har rödak-tiga el. rödgula rörmynningar. Rörstrand, Sveriges äldsta och mest betydande porslinsfabrik, tidigare belägen inom Stockholms stads område. Fabriken här är numera nedlagd. Verksamheten fortsätts efter sammanslagning med Lidköpings porslinsfabrik under Rörstrands namn i Lidköping. Rörsvampar, se Tickor. Rörsångare, en i s. och mell. Sverige förekommande gråbrun sångare. Den fäster sitt bo vid vassrör. Rösiö, Per Jönsson, 1861—1935, lantbrukare. R. har livligt verkat för att väcka intresse för jordbruket, särskilt genom en 1893 av honom inrättad lantbruksskola (Hagaberg vid Jönköping). Han har bedrivit en livlig föreläsningsverksamhet. Från 1907 erhöll R:s verksamhet understöd genom statsanslag. Röstlängd är en förteckning över de röstberättigade inom ett valdistrikt. Närmare föreskrifter om upprättande av R. såväl för val till riksdagens andra kammare som för kommunala val finns angivna i kungl. kungörelse av 18/4 1947. Rösträtt, se Riksdagen och Landskommun. Röstånga, municipalsamhälle i Malmöhus län. 627 inv. 1955. Rösvatn, Rösvandet, insjö i Nordland fylke, Norge. 191 km2, till ytvidden Norges tredje insjö. Rötmånad, tiden 23 juli—23 augusti. Rötsimpa, se Simpsläktet. Rötskada på virke orsakas av svampar. Röta kan alldeles förstöra virke. Välkänd är bl.a. den röta, som hussvampen åstadkommer. Jfr Tickor. S S, den nittonde bokstaven i vårt alfabet. — Som fornromerskt taltecken = 70. — Kem. tecken för en atom svavel. — S, förkortning för söder och sankt — s, internationell förkortning för sekund. S. A. — 1. Förkortning för fr. Son Altess e, Hans el. Hennes Höghet. — 2. Förkortning för fr. Société anonyme, aktiebolag. — 3. Förkortning för ty. Sturmabteilung, en nationalsocialistisk kamporganisation, som bildades 1921 av Hitler i München. Medlemmarna hade bruna uniformsskjortor. 1934 verkställdes en större utrensning inom SA av ”opålitliga” element. Hade sedermera till uppgift att fysiskt fostra medlemmarna och lära dem den nationalsocialistiska ideologins huvudsatser. SAAB, förkortning för Svenska* Aeroplan AB. SaadisTer, egyptiskt nationalistparti, som bildades 1938 av Nokrashy pascha, vilken efter en schism utträtt ur wafdpartiet. S., som 1945—50 var det största partiet i deputeradekammaren, hade uppkallats efter nationalistledaren Saad Zaghlul pascha. Saa'Ie, biflod från vänster till Elbe, mell. Tyskland. S. upprinner på n. sidan av Fichtelgebirge. Längd 440 km. Saar [sa'r], Mosels viktigaste biflod. Upprinner på Vogeserna, flyter genom ett av Tysklands mest betydande stenkolsområden och förenar sig med Mosel strax ovanför staden Trier. Längd omkr. 245 km. Jfr S.-området. Saarbrücken [sarbrykk'en], huvudstad i Saarom-rådet, belägen vid floden Saar, 119 400 inv. 1955. S. är medelpunkten i ett betydande stenkolsområde. Omfattande järnindustri. Handel med stenkol. Vid S. vann fransmännen i början av fransk-tyska kriget 1870—71 en mindre drabbning. Saarinen [sa'r-], G. E., 1873—1950, internationellt ryktbar, finsk arkitekt, vars arbeten utmärker sig för monumental enkelhet. Till hans mera kända verk hör stationshuset i Helsingfors. S. var under sina senare år verksam i USA. Saarområdet [sa'r-], ty. Saarland, autonomt område mellan Tyskland och Frankrike. 2 567 km2. 987 650 inv. 1955. Huvudstad Saarbrücken, 119 400 inv. 1955. S. ställdes genom freden i Versailles 1919 under Nationernas förbunds förvaltning, varjämte kolgruvorna i S. tillerkändes Frankrike. Efter förloppet av 15 år skulle enligt fredsvillkoren befolkningen i S. genom omröstning avgöra huruvida den ville tillhöra Frankrike el. Tyskland el. fortfarande stå under NF:s förvaltning. I S. bedrevs ett ivrigt förfranskningsarbete särskilt de första åren efter l:a världskriget. Är 1935 företogs folkomröstning under kontroll av en av NF utsedd kommission. 90,5 % röstade för återförening med Tyskland och denna skedde 1 mars 1935. Vid 2:a världskrigets slut 1945 kom S. att ligga i den franska ockupationszonen. Efter allmänna val i S. 1947 antogs 15 dec. s.å. med 48 röster mot 2 en ny författning för S., enligt vilken det skulle vara ett autonomt område betr, lagstiftning, förvaltning och rättsskipning men i ekonomiskt avseende anslutet till Frankrike, som också åtog sig S:s försvar och skulle representera det utåt. I spetsen för den koalitionsregering som bildades stod Johannes Hoffmann. Från 1950 hävdade emellertid den västtyska förbunds-regeringen att S. var en del av Tyskland. Saar-rege-ringen framhöll att befolkningen i S. var tysk till språk och kultur, men att S. med hänsyn till sitt näringsliv var intimt knutet till den franska provinsen Lothringen och ej kunde avskiljas från denna. Efter upprepade förhandlingar mellan franska och västtyska regeringarna avgav dessa gemensamt den 25/10 1952 den förklaringen att man ej nått fram till något resultat. — Sedan det 1954 beslutats att Västeuropeiska unionen skulle konstitueras, överenskom Frankrike och Västtyskland efter nya förhandlingar, att S. skulle vara autonomt inom Västeuropeiska unionen men anslutet till Frankrike ekonomiskt och finansiellt. S. skulle ”europeiseras”. Folkomröstning skulle anordnas i S. om den nya stadgan, varvid alla partier, även de protyska som tidigare varit förbjudna, skulle ha rätt att delta. Därefter skulle nyval till lantdagen äga rum. Folkomröstningen gick av stapeln den 23/10 1955. Den gav ett klart nej till förslaget angående den nya stadgan. Röstningsresultatet måste betraktas ej endast som ett nej till förslaget om ”europeisering” utan också som ett uttryck för befolkningsmajori-tetens önskan om anslutning till Västtyskland. Till följd av röstningsresultatet avgick regeringen Hoffmann. Västunionens medlemsstater enades om att S. borde få en ändrad ställning. 10/1 1956 valdes ordföranden i kristligt-demokratiska unionen, dr Hubert Ney, till ny regeringschef i den koalitions