Saa regering som bildats av de tre tyskvänliga partierna. 1/2 1956 avgav samtliga ledamöter av lantdagen med undantag för kommunisterna en principiell förklaring, i vilken de krävde att S. politiskt skulle återförenas med Västtyskland. Förklaringen framfördes av de protyska partierna men även Hoff-manns kristliga folkparti, som tidigare arbetat för områdets europeisering, anslöt sig. Man krävde också att S. i tull- och valutahänseende skulle anslutas till Västtyskland, vilket borde ske etappvis och i samförstånd med Frankrike och Västtyska förbundsrepubliken utan att om möjligt nya tullmurar skapades. Efter förhandlingar mellan västtyske förbundskanslern Adenauer och franske konseljpresidenten Mollet träffades juni 1956 en uppgörelse, enligt vilken S. skall politiskt återförenas med Västtyskland 1 jan. 1957 och ekonomiskt senast 1 jan. 1960, vilket innebär att tullgränsen raseras och tysk valuta införs. Bland villkoren i övrigt märks, att Frankrike till år 1962 får bryta 20 milj, ton kol ur Warndtgruvorna. Till 1982 får Frankrike dessutom bryta 46 milj, ton ur tre gruvor i Warndtområdet. Tyskland förbinder sig att kostnadsfritt leverera 24 milj, ton kol som ersättning för de franska investeringarna i Saargruvorna sedan 1945. Enighet nåddes vidare om kanaliseringen av Moselfloden, vilken har stor betydelse för den franska järn- och stålindustrin i Moselområdet. I gengäld gjorde Frankrike vissa eftergifter i fråga om Rhenkana-len i Elsass. Detta fransk-tyska avtal godkändes av saarregeringen. Saavedra Lamas, se Lamas. Sa'ba, Sabe, landskap i sv. Arabien. Fordom konungarike, varest under konung Salomos tid den från Gamla testamentet kända drottningen av S. var regent. Jfr Sabéer. SabadilFa, ett amerikanskt växtsläkte, som tillhör familj Liliaceae. Från en art, S. officinalis, erhålls brunsvarta frön, vilka innehåller växtbaser. En spritlösning, beredd på dessa frön, s.k. lusättika, används mot ohyra. Sabatier [sabatie'], P., 1854—1941, fransk kemist, verksam särskilt på den organiska kemins område. S. erhöll 1912 nobelpriset i kemi. Sabbatsbergs sjukhus, Stockholm, tillhör Stockholms stad. S. har medicinsk, kirurgisk, gynekolo-gisk, röntgen-, öron-, näs- och hals- samt ögonavdel-ning. Vid S. lämnas i viss utsträckning undervisning för studerande vid Karolinska institutet. — S. öppnades 1879 och har sedan vid flera tillfällen utbyggts. Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem är beläget invid Sabbatsbergs sjukhus, Stockholm, och tillhör Stockholms stad. Sabbatsbrott, som i svensk lagstiftning avskaffades 1948, förelåg, om någon å söndag el. högtidsdag mellan kl. 6 på morgonen och kl. 21 på aftonen utövade hantverk el. annat arbete, som kunde tåla uppskov och som icke skedde till egens el. annans nödtorft. Sabbatsår, enligt Gamla testamentet det sjunde året, då jorden skulle ligga obrukad, skulder efterskänkas, slavar friges etc. I hur stor utsträckning S. verkligen tillämpades, är föga känt. Jfr äv. Jubelår 1. S. kallas också den ledighet som vart sjunde år beviljas vissa forskare i USA. Sabéer, en troligen centralarabisk folkstam, som rådde över sv. Arabien från 7:e till slutet av 2:a årh. f.Kr. Omkr. 115 f.Kr. störtades S:s rike av himja-rerna, som anses besläktade med S. Dessas härskare, vilka residerade i MaTib, kallade sig ”konung av Saba”. Sabel var ursprungligen benämning på ett huggvapen med krokig klinga men användes sedermera om alla för krigsbruk avsedda, längre sidovapen. Sabi'ner, fornitaliskt, indoeuropeiskt folk. En del 1022 blandade sig med romarna till ett folk. Härav har sagan om ”sabinskornas bortrövande” uppkommit. Romarna rövade sabinska kvinnor. Men då deras män med våld ville återta dem, skilde kvinnorna de stridande, då de fann sig väl i sin nya ställning. Denna scen är ett i konsten ofta använt motiv. Övriga S. låg i långvariga strider med romarna men underkuvades slutligen av dessa omkr. 290 f.Kr. 268 f.Kr. erhöll de romersk medborgarrätt. Sabi'nerbergen, ett område i Apenninerna i mell. Italien, berömt för sin skönhet. Sabotage [sabota'sj], ett från vissa håll förordat stridsmedel från arbetarnas sida mot arbetsgivarna vid arbetskonflikter, innefattande skadegörelse på maskiner och annan egendom. I vidsträcktare mening betecknar S. även avsiktlig skadegörelse i allmänhet. Sådant S. har på senare tid förekommit särskilt under krig och uppror. — S a b o t e r a, utöva S. SAC, förkortning för Sveriges arbetares centralorganisation. Sacchari'n, se Sackarin. Sacco-Vanzetfi-affären [sak'-]. Två italienare, S. och V., dömdes 1920 i Boston för rånmord till döden. Starka skäl talade för att domen ej var rättvis och att den för italienarna ogynnsamma utgången till en del berodde på att de hyllade anarkistiska åskådningar. Efter ett flertal uppskov, föranledda av en våldsam proteströrelse över hela världen, gick domen i verkställighet i aug. 1927. Sacer [sak'er] (fem. sacra, neutr. sacrum), lat., helig, även förbannad. Sachalin [saka'-] el. Sahalin, långsträckt, bergig ö v. om Ochotska sjön, den japanska öbågens fortsättning i n. 76 000 km2. S. delen av S., 36 000 km2, som före 1945 tillhörde Japan, har 415 000 inv. Huvudnäringen är där fiske. N. delen av ön (70 000 inv.), som tillhört Ryssland sedan 1855, besattes av japanerna 1920 och återlämnades 1925. Japanerna utverkade emellertid vittgående koncessionsavtal rörande de rika kol- och oljefyndigheterna, men koncessionerna upphävdes 1944. — Japanska delen av S. lades under rysk förvaltning aug. 1945. Sa'cher-Ma'soch, L. v., 1835—95, österrikisk författare, som i sina noveller behandlat en egendomlig form av sexualitet med begär efter att bli misshandlad. Jfr Masochism. Sachs [sax]. — 1. Hans S., 1494—1576, tysk skald, skomakare i Nürnberg, där han tillhörde mäster-sångarnas ”sångskola”. S. utövade ett vidsträckt författarskap; förutom religiösa reformationssång-er författade S. även berättelser, fastlagsspel och skaldestycken. Med sin naivt medryckande och samtidigt djupa diktning intar S. ett av de främsta rummen i 1500-t:s tyska litteratur. — 2. J. v. S., 1832 —97, tysk botanist, en bland grundläggarna av den moderna växtfysiologin. Sachsare [sax'are], germansk folkstam vid Nordsjökusten, vilken företog härnadståg mot Galliens och Britanniens kuster. Vid mitten av 400-t. medverkade de jämte angler och jutar till Britanniens erövring. På 500-t. blev S. den förnämsta stammen i Nordtyskland och utbredde sig åt s. och v., men deras rike erövrades mot slutet av 700-t. av Karl den store. På 900-t. utgjorde Sachsen ett av de fem stamhertigdömena i Tyskland. 1180 upplöstes her-tigdömet Sachsen, men en del av landet jämte titeln övergick till Bernhard av Askanien. Detta, det s.k. yngre hertigdömet Sachsen, uppdelades 1260 i (Sachsen-)Lauenburg* och (Sachsen-)Wittenberg*, vilket senare tillföll huset Wetti'n (jfr Sachsen). Sachsen [sak'sen]. — 1. Delstat i Östtyskland, belägen omkring Elbe, n. om Erzgebirge. 16 992 km2. 5,6 milj. inv. 1950. Europas tätast befolkade område. Huvudstad Dresden, 467 966 inv. 1946. — S. är till övervägande del ett bergland, vilket i n. övergår i