Sch verksam i Sverige från 1723. Han var mycket uppskattad som porträttmålare. Scheff'er. — 1. K. F. S., 1715—86, svensk statsman. S. slöt sig tidigt till hattpartiet och var 1743 —52 svensk minister i Paris. 1751 blev han riksråd och ägde som sådant stort inflytande. Till en början var S:s ställning till hovet föga vänskaplig, men så småningom sökte S. åstadkomma ett närmande mellan hattpartiet och hovet. S. var guvernör för kronprins Gustav, vars förtroende och vänskap han vann. 1772 uppmuntrade S. Gustav III att utföra statsvälvningen. Han utövade stort inflytande under konungens första regeringstid. — 2. U. S., 1716 —99, den förres broder, statsman. S., som tillhörde hattpartiet, var 1752—65 svensk minister i Paris och blev 1769 utnämnd till riksråd. Från 1772 var S. mer än ett årtionde Gustav HI:s förnämste medhjälpare i rikets styrelse. Särskilt som utrikesminister visade S. stor klokhet och förde en fredlig och målmedveten politik. Scheheraza'de, sultanens sagoberättande gemål i Tusen och en natt. Scheich, se Scheik. Scheidemann [sjaj'de-], Ph., 1865—1939, tysk socialdemokratisk politiker. Vid monarkins störtande i Tyskland spelade han en framträdande roll och blev 1919 chef för republikens första ministär. Han avgick s.å. 1933 lämnade S. Tyskland och blev s.å. berövad sitt tyska medborgarskap. Scheik el. scheich, arabisk hövding el. lärare. Schel'de, fr. Escaut, flod, som upprinner i Frankrike, n. om S:t Quentin, flyter i nö. riktning genom Belgien förbi städerna Gent och Antwerpen och utfaller i Nordsjön på holländskt område med två armar. Västra S. och Östra S., vilka omsluter provinsen Zeeland. Flodens längd är omkr. 400 km. Genom kanaler och slussar har den till stor del gjorts segelbar. SchelFack, se Gummilacka. SchelFing, F. W., 1775—1854, tysk filosof, som utvecklade en egendomlig åskådning, enligt vilken naturen är besjälad och uttryck för en strävande världsvilja. Naturen är blott en lägre grad av ande. Sedermera förlorade sig S. alltmer i mystiska spekulationer. Hans naturfilosofi påverkade i stor utsträckning de samtida romantikerna, bl.a. svensken Atterbom. Sche'ma, mönster; läsordning. Schenectady [skenneck'tödi], stad i staten New York, USA. 91 785 inv. 1950. Maskinverkstäder; Edisons elektriska verkstäder. Schen-ri, se Sjen-si. Scherifse Sheriff. Scherry, se Sherry. Scherzan'do [sker-], it., mus., lätt och lekande, skämtsamt. Scherzo [sker'-], it., mus., tonstycke med humoristisk, skämtsamt uppsluppen karaktär. S. är ofta beteckning för en av satserna i en symfoni. Scheveningen [sje'f-], en av Europas mest besökta badorter, belägen i Sydholland, vid Nordsjön, nära Haag. SchiaparelH [skia-], G. V., 1835—1910, italiensk astronom, professor i Milano. S. påvisade sambandet mellan stjärnfallssvärmarna och kometerna. S. är även bekant som upptäckare av de omdiskuterade Marskanalerna. Se bild vid Astronomi sid. 83. Schibbo'Iet, hebr., sädesax, ett ord, som enligt Domareboken användes för att igenkänna efraimi-terna, vilka läspade och därför ej kunde uttala s riktigt. I överförd bemärkelse betecknar S. lösen, igenkänningstecken. Schick'elgruber, se Hitler. Schicks reaktion, ett prov som utförs för att 1038 fastställa mottaglighet för difteri. Man insprutar en liten mängd difteritoxinlösning under hudlagret. Hos mottagliga uppstår en blekröd, upphöjd fläck. Schii'ter, Sjiiter, se Islam. Schild'knecht, Maria, f. 1881, skådespelerska. S. har varit en av den svenska scenens förnämsta karaktärsskådespelerskor och har särskilt uppträtt inom det tragiska rollfacket. Schild'kraut, Joseph, f. 1895, österrikisk skådespelare som länge verkat i Amerika. Hans förnäma, ironiska stil har lyst upp många filmer. Schildt. — 1. E. Runar S., 1888—1925, finländsk författare. S. har skrivit noveller och romaner (A s-m o d e u s och de tretton själarna) samt dramer (Den stora rollen). — 2. Göran S., f. 1917, finländsk konsthistoriker, författare, son till S. 1. Känd för sina arbeten om Gide, Cézanne m.fl. Även reseskildringar (I Odysseus kölvatten). SchilFer, Friedrich von, 1759—1805, tysk skald, en av ledarna för den romantiska skolan i Tyskland. S. tillhörde en schwabisk borgarsläkt och blev anställd som regementsläkare i Stuttgart efter att ha genomgått den av hertigen av Württemberg grundlagda Karlsschule, vars stränga disciplin och ovilja mot all självständig utveckling föga tilltalade S. Efter att ha utgivit det dramatiskt sett utomordentliga skådespelet Rövarna flydde S. ur Württemberg. De följande åren ägnade sig S. åt författarskap men hade att kämpa mot stora svårigheter. Vid sidan av sin dramatiska och lyriska alstring studerade S. historia och filosofi och lyckades genom Goethes förmedling erhålla en professur i historia i Jena, dit han flyttade 1789. Hans förnämsta historiska arbete är Historia över trettioåriga kriget. Sin uppfattning av konsten och dess ställning till livet har han bl.a. framställt i arbetet Om människans estetiska fostran. 1799 flyttade S. till Weimar, för vars teater han flitigt arbetade. Bland S:s storslagna skådespel märks tragedierna W a 11 e n-stein, Maria Stuart och Jungfrun av Or 1 éans samt frihetsdramat Wilhelm Tell. S:s lyriska alstring omfattar dels tankelyrik (den filosofiska dikten Das Ideal und das Le-b e n), dels romanser, skrivna på ett glänsande, bildrikt språk (Das Lied von der Glocke). SchiiFerkrage, vid, framtill öppen skjortkrage. Den kallas även ”Byronkrage”. SchilFing, österrikisk myntenhet. Jfr Shilling och Skilling. SchilFings, Max v., 1868—1933, tysk kompositör, som i Wagners stil bl.a. skrivit musikdramat Mona Lisa. Schimpans' (Troglodyt'es nig'er) hör till de smal-näsiga apornas grupp. Den lever i v. Centralafrika i mindre sällskap el. familjer. Färgen växlar från grå till brunsvart, och man har velat särskilja flera varieteter. Hannen blir omkr. 1,5 m hög, honan något mindre. Den är god klättrare, överarmen är något längre än underarmen. Handen är smal med liten tumme, ögonbrynsbågarna är svagt utvecklade, öronen stora och utstående, och å huvudbenen saknas de utskjutande benfästen för muskler, som karakteriserar gorillan. Man har velat göra gällande, att S. skulle vara nära besläktad med en del förhistoriska människoraser, medan andra skulle stå närmare gorillan. Teorin om ett på så sätt dubbelt ursprung för människosläktet har dock vunnit föga anklang. Schin'kel, K. F., 1781—1841, tysk arkitekt, som i nyklassisk stil uppfört bl.a. Altes Museum i Berlin. Schip'kapasset, se Sjipkapasset. Schfrach, Baldur von, f. 1907, ledare för Hitler-jugend 1933—40. Riksståthållare och gauleiter i