Schimpanser. Wien 1940. Tillfångatogs av de allierade 1945 och dömdes i Nürnberg 1946 till 20 års fängelse. Schism, splittring, söndring (särskilt mellan olika kyrkosamfund). Schito'mir, se Zjitomir. Schizofreni', se Sinnessjukdomar. Schiöler, Inge, f. 1908, målare. Med sitt intensiva, ljusmättade måleri framstår S. som en av våra främsta kolorister. Schjerfbeck [sjärf'-], Helena, 1862—1946, finländsk målarinna, som utförde porträtt, stilleben m.m. Schla'ger, populär revy- el. kabarévisa, slagdänga. SchlarafTenland, ty., ett fantasiland, där människan utan ansträngning erhåller alla materiella njutningar och där lättjan är en dygd. S. benämns på franska ”pays de Cocagne”. Schle'gel. — 1. A. V. von S., 1767—1845, tysk författare, en av de mera framträdande litterära personligheterna i den tyska romantiken. Utom egna arbeten utgav S. väl utförda översättningar. Han var bl.a. den förste, som översatte Shakespeare. — 2. V. F. von S., 1772—1829, tysk författare, broder till föregående. Liksom denne var han en av romantikens mera bemärkta figurer. Han var mera obalanserad än brodern, och en del av hans arbeten väckte på sin tid opposition. I flera arbeten utformade han romantikens åskådningar. Han räknas som en av riktningens ledande teoretici. Schlei [sjlaj], vik av Östersjön på Schleswigs ö. kust. Vid dess innersta del ligger staden Schleswig. Schleicher, Kurt von, 1882—1934, tysk militär, en av de ledande vid organisationen av riksvärnet. Som riksvärnsminister 1932 motsatte han sig Hitlers strävan att erövra makten. S. var rikskansler 1932—33. Vid Hitlers upprensning av partiet blev han och hans hustru nedskjutna 30 juni 1934. Schleiermacher [sjlaj'-], F., 1768—1834, tysk teolog och filosof, som strävade att med utgångspunkt från Kant och delvis i opposition mot Kant och Fichte utveckla en religiöst betonad filosofisk åskådning. Schle'sien, landskap i Mellaneuropa kring Oder, till övervägande del ett lågland med jordbruk som huvudnäring. Betydande stenkolslager och rika tillgångar på järn och zinkmalm. Bergsbruk och industri är högt utvecklade. — Det ursprungligen i småriken uppdelade S. kom så småningom att tillhöra de österrikiska arvländerna. Med undantag för sydligaste delen avträddes S. 1745 av Österrike till Preussen. 1919 erhöll Polen och Tjeckoslovakien vardera ett mindre område av tyska S., varefter detta uppdelades i Niederschlesien och Oberschle-sien, som 1939 tillsammans omfattade 37 00Q km2 Sch med 4,9 milj. inv. Bägge provinserna avträddes efter 2:a världskriget till Polen, där de ingår i polska vojevodskapen Wroclav och Katowice. — Sydligaste delen av S. (österrikiska S.) delades 1919 mellan Polen och Tjeckoslovakien. Genom Mün-chenöverenskommelsen måste Tjeckoslovakien till Polen avstå v. Teschenområdet och till Tyskland Hultschin (Hlucin), vilket senare område Tjeckoslovakien återfick 1945. Schleswig. — 1. Se Schleswig-Holstein. — 2. Stad i Schleswig-Holstein, vid Östersjön och innersta änden av viken Schlei. 26 000 inv. Schle'swig-Holstein [-håll'sjtajn], f.d. preussisk provins i nv. Tyskland, belägen mellan Östersjön och Nordsjön, sedan 1945 delstat i Västtyskland. 15 671 km2. 2 325 300 inv. 1954, varav 28 % flyktingar. — S. är en fortsättning av nordtyska låglandet. Ö. delen är tämligen bördig och lämpar sig väl för åkerbruk. Mell. delarna upptas av sandhedar, bevuxna med ljung och skog. I y. utbreder sig marskland. Boskapsskötsel, jordbruk och fiske är huvudnäringar. Industrin utgörs huvudsakligen av skeppsbyggeri. S. norr om Flensburgviken (Nord-Slesvig el. n. Sönderjylland) tillhör numera Danmark i enlighet med Versaillestraktaten och en 1920 företagen folkomröstning. Jfr Holstein och Schles-wigska krigen. Schle'swigska krigen. — 1. Första schleswig-ska kriget el. schleswigska treårskriget (1848—51) kallas danskarnas krig mot de upproriska i Schleswig-Holstein samt deras tyska bundsförvanter. Efter sega strider med växlande framgång var danskarna herrar i Schleswig, och den schleswig-holsteinska hären tvangs av tyska förbundsdagen att lägga ned vapnen 1851. Aret förut hade Danmark slutit fred med Preussen i Berlin. — 2. Andra schleswigska kriget utkämpades 1864 mellan Danmark å ena si-lan och Preussen och Österrike å den andra. Orsaken var närmast en tvist om Schleswigs statsrätts-liga ställning till Danmark, vilken Preussen använde sig av för att framkalla krig. Den danska hären försvarade med seg tapperhet sin ställning vid Dyb-böl, men slutligen stormades Dybbölskansarna av preussarna. Efter en kort vapenvila fortsatte danskarna den ojämna striden men måste slutligen ingå en fred i Wien och avträda Schleswig, Holstein och Lauenburg. Schlieffen [sjli'fen], Alfred v., 1833—1913, tysk generalfältmarskalk, som utarbetade planen att angripa Frankrike över Belgien (S-planen), vilken kommit till användning i de båda världskrigen. Schliemann [sjli'-], H., 1822—90, tysk fornfor-skare. S. företog storartade undersökningar i Grekland och Mindre Asien, vars resultat blivit av banbrytande betydelse för studiet av antiken. Han utförde grävningar bl.a. vid Hissarlik i Troas, varvid en mängd ruiner kom i dagen (jfr Troja), undersökte konungagravarna inom Akropolis och i My-kene samt utgrävde konungaborgen i Tiryns. Schlüss'elburg, numera Petrokrepost, fordom Nö-teborg, stad i nv. Ryssland, förvaltningsområdet Leningrad, RSFSR, vid Nevas utlopp ur Ladoga. 10 000 inv. — S. var ockuperat av tyskarna 1941— 43 varigenom Leningrad blev inneslutet. Schlyter, K. J. D., f. 1879, jurist och politiker, ledamot av första kammaren 1919—20 och 1926— 49, konsultativt statsråd 1921—23 och 1925—26, justitieminister 1932—36, president i hovrätten över Skåne och Blekinge 1929—46. Jur. hed.-dr vid Stockholms högskola 1927. Schlü'ter, A., 1664—1714, tysk arkitekt, som bl.a. ledde uppförandet av slottet i Berlin. SchmalkaFdiska artiklarna, ett av Luther uppställt aktstycke över den evangeliska läran, 1536 underskrivet av de förnämsta reformatoriska tep-