Sch 1042 baserad på den rikliga tillgången på vattenkraft, är mycket blomstrande och omfattar främst textilindustri. Även maskin- och urindustri är viktiga industrigrenar. En icke oviktig inkomstkälla utgör turisttrafiken. Handeln är synnerligen livlig. År 1953 uppgick handelsomsättningen till 5 071 milj, francs import och 5 165 milj, francs export. En schweizisk franc är f.n. omkring 1: 18 kr. Samfärdseln är både vad järnvägs- och landsvägsnät beträffar rikt utvecklad. I de norra, östra och mell. delarna av S. talas tyska, i v. talas franska och i s. italienska. Schweizarna är till största del reformerta, till en mindre del katoliker. Folkbildningen står högt. — S. är en förbundsrepublik uppdelad i 22 kantoner, av vilka tre är delade på halvkantoner. Utrikespolitiken är gemensam men i övrigt är kantonerna tämligen självständiga. Kantonernas gemensamma riksdag, förbundsförsamlingen, består av två kamrar, nationalrådet och ständerrådet, som utses genom allmänna val (endast män har rösträtt). Folkom-röstningsförfarandet har i S. stor betydelse. Förbundsförsamlingen utser för fyra år en regering, förbundsrådet, på sju medlemmar, varav en för-bundspresident, vald på ett år. Huvudstad är Bern, 146 500 inv. 1950. De största städerna är Zürich, 390000 inv., Basel, 183 500 inv., och Geneve, 145 500 inv. 1950. — Historia. IS. bodde ursprungligen flera olika folkstammar. Bland dessa märks särskilt två keltiska stammar, helvetier och rätier, vilkas land införlivades med Romerska riket (58 och 15 f.Kr.). På 400-t. invandrade germanska stammar, alemanner och burgunder, vilka båda kom under det frankiska rikets välde. I de alemanniska områdena blev för framtiden tysk kultur bestående, medan i de burgundiska den franska kulturen blev förhärskande. Efter frankiska rikets delning kom hela nuvarande S. under Tyska riket (1000-t.). S:s egentliga historia brukar räknas från 1291, från vilket år Schweiziska edsförbundets äldsta kända förbunds-urkund härstammar. Schwyz, Uri och Unterwalden slöt sig tillsammans mot habsburgarnas övervälde. 1315 förnyades förbundet. Luzern anslöt sig till förbundet 1332, Zürich 1351 och Bern 1353. Vid denna tid började förbundet kallas Schweiz, ehuru namnet ej var officiellt före 1803. Först 1474 kom det till ett slut på de ständiga fejderna med huset Habs-burg, som då erkände Schweiz’ oavhängighet. S.å. började kriget med Burgund. Schweizarna vann flera lysande segrar, vilket ytterligare stärkte förbundets maktställning. S. var nu praktiskt taget oberoende av Tyska riket. 1499 hävdade det genom ett krig mot habsburgama sin fria ställning, men först i Westfaliska freden 1648 erkändes formellt dess frigörelse från Tyska riket. Under 1400- och 1500-t. hade flera nya kantoner upptagits i det Schweiziska edsförbundet. På 1500-t. uppstod en stark religiös splittring i S. med anledning av reformationens genombrott. Allt framgent har S. förblivit delat i ett reformert och ett katolskt område. Sedan 1600-t. hade franskt inflytande gjort sig gällande i S. Under franska revolutionen satte sig franska trupper i besittning av S. En ny författning utarbetades efter franskt mönster. 1798 proklamerades S. som Helvetiska republiken. Fram till 1813 var S. därefter praktiskt taget en fransk lydstat. Efter Na-poleons nederlag vid Leipzig 1813 proklamerade den schweiziska förbundsförsamlingen Schweiz’ ständiga neutralitet, vilken erkändes på Wienkongressen 1815. Samtidigt garanterade stormakterna Schweiz’ integritet. På 1830-t. uppstod i S. en häftig strid mellan det radikala partiet å ena sidan och det katolska å andra. Motsättningen ledde slutligen till krig (1845), i vilket katolikerna besegrades, varefter det segrande radikala partiet genomdrev antagandet av en ny författning 1848. Enligt denna förvandlades S. till en förbundsstat. Senare omarbetades författningen ytterligare, och maktcentrum överflyttades från de olika kantonerna till förbundsrådet. Under 1 :a världskriget förblev Schweiz’ neutralitet okränkt. Landet blev under krigs- och efterkrigstidens oroliga förhållanden en tillflyktsort för landsflyktiga politiska personer. Nationernas förbunds huvud SCHWEIZ GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT