- Project Runeberg -  Skolans uppslagsbok /
1057

(1966) [MARC] [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io57 hade rak stam med tätt sittande, sigilliknande märken efter avfallna blad. Sigismund, 1566—1632, konung av Sverige och Polen (där S. III), son till Johan III och den polska prinsessan Katarina. S. valdes 1587 till polsk konung och blev efter faderns död även konung av Sverige, där han kröntes 1594, dock först sedan han avgivit ett löfte att hålla Uppsala mötes beslut. S., som var katolik, betraktades med ovilja av hertig Karl. Snart utbröt öppen strid mellan konungen och hertigen, och slutet blev S:s avsättning på en riksdag i Stockholm 1599. I Polen förde S. en av Österrike starkt influerad politik. Sfgmaringen, stad i delstaten Baden-Württem-berg, s. Västtyskland. 5 300 inv. Förr huvudstad i Hohenzollern-Sigmaringen. Signac [sinjak'], P., 1863—1935, fransk målare, en av pointillismens ledande namn. Signalement', noggrann beskrivning på en persons yttre. Signatu'r, underskrift, namnteckning, beteckning; författar- el. konstnärsmärke. Signatä'r, undertecknare av ett fördrag. Signe'ra, beteckna; underteckna. Signe't, sigill; stamp, varmed insegel påsätts. Signifikatfv, betydelsefull, uttrycksfull, betecknande, menande. Signore [sinjå're], it., herre. — S i g n o' r a, fru. — Sign or i' n a, fröken. SignorelFi [sinjå-], Luca, 1441—1523, italiensk målare under ungrenässansen. S. var framförallt mästare i att framställa nakna figurer samt i att förläna dramatisk kraft och rörlighet åt sina kompositioner. Sin största betydelse fick S. som fresko-målare (Paulus’ omvändelse, De yttersta tingen). Signum, lat., tecken. Sigrid den fagra, se Ulvåsa. Sigrid Storråda, enligt isländska sagor dotter till en mäktig bonde och viking i Sverige, blev gift med konung Erik Segersäll och moder till Olof Skötkonung. Hon skilde sig emellertid från Erik och gifte sig efter dennes död med Sven Tveskägg i Danmark. För att hämnas en skymf, som Olof Tryggvesson i Norge tillfogat henne, förmådde hon sin man och sin son att förenade angripa Olof, som föll i slaget vid Svolder 1000. — Senare historieforskning har gjort gällande, att S. aldrig existerat. Sigtuna, stad vid Mälaren, s. Uppland. 2 539 inv. 1956. Det forna biskopssätet S. torde på 1000-t. ha flyttats till sin nuvarande plats. Staden blomstrade raskt upp, varom kyrkoruiner från denna tid vittnar. Efter att 1187 ha härjats av venderna förlorade S. sin betydelse. Sigtunastiftelsen grundades 1915. S. verkar för folkupplysning med patriotisk och kyrkligt religiös betoning. Till S. hör ett gästhem och en folkhögskola, läroverk m.m. Sigurd, se Hedenstierna. Sigurd Faf'nesbane motsvarar i nordiska sagor Siegfried i de sydgermanska. Han var son av konung Sigmund i Frankland. S. är huvudpersonen bl.a. i Volsungasagan*. Sigurd Jorsalfarer el. Jorsalafare, 1089 (el. 1090) —1130, norsk konung, son till Magnus Barfot. S. företog ett korståg till det Heliga landet, under vilket han bl.a. gästade Jorsala (Jerusalem). S., som var en ivrig kristen, gjorde 1123 ett tåg till det ännu hedniska Småland. Sigurd Ring, enligt fornnordiska sagor en konung, som var medregent till Harald Hildetand och kämpade med denne på Bråvalla hed. Sigurjonsson, J., 1880—1919, isländsk-dansk författare, bland vars arbeten märks skådespelet B j æ r g-E jvind og hans hustru. Sigvard, se Bernadotte 5. Sil Sigyn, en av asynjorna i den nordiska gudasagan, maka till Loke*. Sifkajoki, socken i v. Finland, känd genom Adler-creutz’ seger över ryssarna 1808. Si'kang, provins i v. Kina, som delvis ingår i Tibet. 529 000 km2. 3,4 milj. inv. 1955. Huvudstad är Yaan. Si'kel (sekel), myntvikt, använd hos assyrier, ba-bylonier och hebréer. Si'kelö, fornnordiskt namn på Sicilien. Sfkher, en indisk sekt, stiftad av Nanak (1469— 1538), närmast ansluten till hinduismen. Särskilt förr hade S. talrika anhängare. De bildade i Punjab ett självständigt rike med Lahore som huvudstad. Detta intogs 1889 av engelsmännen. Sekten räknar omkr. 5 milj, anhängare. Si-kiang, flod i s. Kina, utmynnande vid Kanton. Längd 1 800 km. Siklöja, se Siksläktet. Sikor'ski, W., 1881—1943, polsk militär och politiker, konseljpresident 1922—23, krigsminister 1924—25. Efter Pilsudskis statskupp överflyttade S. till Frankrike, där han efter Polens sammanbrott 1939 bildade en polsk regering samt blev krigsminister och överbefälhavare över den polska armén i Frankrike. 1940 överflyttade han till London. 1941 slöt S. fred med Ryssland och undertecknade en polsk-rysk vänskapspakt. S. avgick som krigsminister sept. 1942. Han omkom vid en flygolycka juli 1943. Siksläktet (Corego'nus) hör till familj laxfiskar (Salmonidae) av benfiskarna. Det uppdelas i åtskilliga undersläkten. S i k 1 ö j a n (C. al'bula) finns vid vår ö. kust ända ned till Kalmar län och i en del sjöar. Siken finns i många varieteter, som är svåra att avgränsa från varandra. Ringsjöns blåsik (C. nilssonii) finns blott i Ringsjön. G r å s i-k e n (C. wartmanni) finns från Småland till Norrbotten i många olika former. Storsiken (C. la-varetus maraena) finns vid vår ö. skärgård och i en del större sjöar. Vanliga siken (C. lavaretus) förekommer från Öresund runt vår s. och ö. kust samt i en del av våra större insjöar. N ä b b s i k e n (C. lavaretus oxyrhynchus) finns i Vänern (”Vänerns fetsik”). Silas var följeslagare till Paulus på 2:a missionsresan. Silbcn, se Kranium. Silen, östra S. och Västra S., två insjöar vid gränsen mellan Dalsland och Värmland. 44 resp. 47 km3. Ingår i Dalslands kanalsystem. Sile'n el. Sile'nos, i den grekiska mytologin en till Dionysos’ följe hörande gudomlighet, vilken var besläktad med satyrerna. S. representerade ruset och var i besittning av siarförmåga. S. framställdes vanligen som en åldrig satyr. Silen'tium [-tsium], lat., tystnad. Sfleshår, se Insektätande växter. Silfverstolpe. — 1. Malla S., f. Montgomery, 1782—1861, har utgivit läsvärda memoarer från Uppsala under nyromantikens tid. — 2. Gunnar Mascoll S., 1893—1942, överintendent för de kungliga konstsamlingarna sedan 1936, konstkritiker och författare, som utgav formfulländade dikter, Arvet, Hemland. S. blev medlem av Svenska akademien 1941 efter Albert Engström. — 3. Gunnar Westin S., f. 1891, nationalekonom, professor vid Göteborgs handelshögskola 1923—32. Speciallärare i nationalekonomi vid Lantbrukshögskolan 1932, vid Kungl. Tekniska högskolan 1942. Silhuett', skuggteckning, skuggbild, skuggpor-trätt. — Silhuette'ra, avbilda i silhuett. Sili'cium, kisel*. Silika't, salter av kiselsyra, se Kisel. Siliko’s, sjukdom, som orsakas av stendamm. 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skolupps/1079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free