- Project Runeberg -  Skolans uppslagsbok /
1067

(1966) [MARC] [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skabrös ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ska 1067 morgon och kväll i tre dagar. Den sjukes kläder måste desinficeras. Skabrö's, oanständig, grov, slipprig. Skade, i den nordiska gudasagan en kvinna av jättarnas släkt, som var maka till Njord och mor till Fröj och Fröja. Skadedjur. Som S. räknas enligt jaktlagen av 1938 varg, järv, räv, utter, grävling, iller, vessla, sälhund, vildkanin, falk, berguv, duv- och sparvhök, korp samt kråka. Av dessa får varg och järv förföljas in på annans jaktmark. Skadestånd. Man skiljer mellan skadeståndsskyl-dighet i obligatoriska och utomobligatoriska förhållanden. I förra fallet grundar sig skadestånds-skyldigheten på att avtal el. annan rättshandling icke blivit behörigen fullgjord. I senare fallet däremot grundas skadeståndsskyldigheten icke på något tidigare mellan parterna rådande rättsförhållande. För att skadestånd i utomobligatoriska förhållanden skall föreligga, erfordras i allmänhet, att handlingen på ett rättsstridigt sätt orsakat ersätt-ningsgill skada samt att handlingen kan tillräknas den handlande. Som huvudregel gäller, att S. utgår endast för det fall, att den, som förorsakat skadan, kan anses ha varit vållande, dvs ej ha iakttagit tillbörlig aktsamhet. Skulle skadan ha timat av våda, föreligger i allmänhet ej skadeståndsskyldighet. I följd av vissa lagstadganden kan S. emellertid understundom utgå även för handlingar, där gärningsmannen ej varit vållande i vanlig bemärkelse. Ex. härpå ges i en del modernare lagar, sådana som lagarna om järnvägsdrift, biltrafik och elektriska anläggningar. Skadeståndsfrågan. I Versailles-traktaten bestämdes att Tyskland skulle utge skadestånd för de skador, som orsakats civilbefolkningen under l:a världskriget. I summan skulle inberäknas krigspen-sioner. Beloppet skulle fastställas av skadestånds-kommissionen. Vidare skulle Tyskland betala Belgiens krigslån (514 miljarder guldmark). På en konferens i Spa 1920 bestämdes fördelningen mellan en-tentemakterna av de summor som skulle erläggas. Skadeståndssumman bestämdes slutligen i april 1921 till 132 miljarder guldmark, en summa, som föreföll orimlig, men som jämförd med utgifterna under 2:a världskriget är av måttlig storleksordning. Tyskland begärde redan i slutet av året revision av villkoren och erhöll visst anstånd. Frågan behandlades sedan på upprepade konferenser, varvid särskilt fransmännen bestämt fordrade betalning och slutligen 1923 som påtryckning genomförde Ruhr-ockupationen. På engelskt-amerikanskt initiativ tillsattes en expertkommission under Dawes, som framlade en betalningsplan, enligt vilken Tyskland skulle erhålla ett internationellt lån och skulle betala stigande summor fram till 1928—29, varefter årligen 2 500 milj, guldmark skulle betalas. Enligt planen skulle Ruhrockupationen upphöra, vilket skedde 1925. Planen följdes fram till 1929 med hjälp av lån till Tyskland, framför allt från USA. Slutsumman var emellertid alltjämt ej ändrad. Denna fixerades slutligen enligt den s.k. Young-planen till årliga inbetalningar under 59 år på 1 500—1 700 milj, guldmark. Tyskland erhöll vidare det s.k. Young-lånet. För organiserandet av betalningarna inrättades Internationella banken i Basel. Trots de lån Tyskland erhöll, blev på grund av världskrisen betalningar snart omöjliga. Tyskland erhöll 1931 moratorium och i juni 1932 bestämdes på en konferens i Lausanne, att Tyskland skulle bli fritt från skadeståndsbetalningarna och endast erlägga en summa av 3 miljarder guldmark. Inte heller denna betalning erlades. Hur stor summa Tyskland verkligen erlagt, om man från utbetalningarna avräknar de lån av olika slag Tyskland erhållit och se dermera ej återbetalat, är svårt att avgöra. Jfr Världskrigen 1 och 2. Skagastölstinderne [-tinn'], fjälltoppar i Jotun-fjällen, Västanfjällska Norge, vilka når 2 400 m ö.h. Skagen, stad på Jyllands nordligaste udde, Danmark. 6 400 inv. 1945. Danmarks viktigaste fiskeläge, som sådant omnämnt redan på 1300-t. Viktig nödhamn. Badort. —• Utanför udden ligger S:s rev med farliga grund. Skagerack, havsarm mellan s. Norge och Jylland, vilken förbinder Nordsjön och Kattegatt. Omkr. 45 000 km2. S. är relativt grunt längs Jylland, djupare vid kusten mot Norge (Norska rännan). Största djupet, 810 m, har uppmätts ej långt från den norska staden Arendal. En tämligen stark havsström flyter i västlig riktning utmed den norska kusten. Skagerackslaget, en stor sjöstrid, som under l:a världskriget 31 maj—1 juni 1916 utkämpades mellan de tyska (under v. Scheer) och engelska (under Jellicoe) flottorna. Slaget medförde de största^ förlusterna för den engelska flottan men torde få betecknas som oavgjort. I England kallas drabbningen ”slaget vid Hornsrev” el. ”slaget vid Jylland”. Skagcrn, insjö på gränsen mellan Västergötland, Värmland och Närke. 131 km2. Det viktigaste tillflödet är Letälven: avlopp utgör Gullspångsälven, vilken utmynnar i Vänern. Skagersbrunn, kurort i sö. Värmland, vid sjön Skagern. Skala, måttstock, graderingsanordning, som används för mätningsändamål, förminskningsgrad. Jfr Nonie. — Mus., se Tonskala. Skalbaggar (Coleop'tera), en ordning bland insekterna. Förvandlingen är fullständig. Mundelarna är bitande. Två par vingar finns, av vilka det främre paret är utbildat till täckvingar, det andra paret till flygvingar. Omkr. 200 000 arter är kända. S. är den formrikaste av alla djurgrupper. Exempel på skalbaggar är tordyvel, ollonborre, ekoxe, jordlöpare, dykare, nyckelpigor, knäppare, vivlar, barkborrar m.fl. Skalbankar (skalgrus, skalmärgel), anhopning av mussel- och snäckskal vid nutida och forntida havsstränder. S. når vid vår västkust betydande mäktighet. Så är t.ex. skalbankarna vid Uddevalla berömda i geologins historia såsom vittnesbörd om klimat- och nivåförändringar. S. i ö. Sverige innehåller ofta massvis skalfragment av blåmusslan, varav de får en blåviolett färg. S. används i kalkfattiga trakter till jordens märgling. Skaldekonst, den konst, som med språket som medel avser att skapa verk av estetiskt värde (v i t-terhet, skönlitteratur). I inskränkt bemärkelse är S. vanligen liktydig med poesin. S. brukar indelas i tre huvudarter: lyrik, epik och dramatik. Se Lyrik, Epos, Drama. Skålholt, gård ö. om Reykjavik, Island. S., som intill slutet av 1700-t. var Islands kyrkliga och politiska medelpunkt, har numera helt förlorat sin forna betydelse. Skalka, tillsluta lastlucka på fartyg med presenning. Skallagrimsson, se Egil Skallagrimsson. Skallra av skallerorm. Skallerorniar (Crofalus), ett släkte bland ormarna. S. har stjärtspetsen utbildad till en skallra, som,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skolupps/1089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free