Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skabrös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ska
1067
morgon och kväll i tre dagar. Den sjukes kläder
måste desinficeras.
Skabrö's, oanständig, grov, slipprig.
Skade, i den nordiska gudasagan en kvinna av
jättarnas släkt, som var maka till Njord och mor till
Fröj och Fröja.
Skadedjur. Som S. räknas enligt jaktlagen av
1938 varg, järv, räv, utter, grävling, iller, vessla,
sälhund, vildkanin, falk, berguv, duv- och sparvhök,
korp samt kråka. Av dessa får varg och järv
förföljas in på annans jaktmark.
Skadestånd. Man skiljer mellan
skadeståndsskyl-dighet i obligatoriska och utomobligatoriska
förhållanden. I förra fallet grundar sig
skadestånds-skyldigheten på att avtal el. annan rättshandling
icke blivit behörigen fullgjord. I senare fallet
däremot grundas skadeståndsskyldigheten icke på
något tidigare mellan parterna rådande
rättsförhållande. För att skadestånd i utomobligatoriska
förhållanden skall föreligga, erfordras i allmänhet, att
handlingen på ett rättsstridigt sätt orsakat
ersätt-ningsgill skada samt att handlingen kan tillräknas
den handlande. Som huvudregel gäller, att S.
utgår endast för det fall, att den, som förorsakat
skadan, kan anses ha varit vållande, dvs ej ha iakttagit
tillbörlig aktsamhet. Skulle skadan ha timat av
våda, föreligger i allmänhet ej skadeståndsskyldighet.
I följd av vissa lagstadganden kan S. emellertid
understundom utgå även för handlingar, där
gärningsmannen ej varit vållande i vanlig bemärkelse.
Ex. härpå ges i en del modernare lagar, sådana som
lagarna om järnvägsdrift, biltrafik och elektriska
anläggningar.
Skadeståndsfrågan. I Versailles-traktaten
bestämdes att Tyskland skulle utge skadestånd för de
skador, som orsakats civilbefolkningen under l:a
världskriget. I summan skulle inberäknas
krigspen-sioner. Beloppet skulle fastställas av
skadestånds-kommissionen. Vidare skulle Tyskland betala
Belgiens krigslån (514 miljarder guldmark). På en
konferens i Spa 1920 bestämdes fördelningen mellan
en-tentemakterna av de summor som skulle erläggas.
Skadeståndssumman bestämdes slutligen i april 1921
till 132 miljarder guldmark, en summa, som
föreföll orimlig, men som jämförd med utgifterna
under 2:a världskriget är av måttlig storleksordning.
Tyskland begärde redan i slutet av året revision av
villkoren och erhöll visst anstånd. Frågan
behandlades sedan på upprepade konferenser, varvid
särskilt fransmännen bestämt fordrade betalning och
slutligen 1923 som påtryckning genomförde
Ruhr-ockupationen. På engelskt-amerikanskt initiativ
tillsattes en expertkommission under Dawes, som
framlade en betalningsplan, enligt vilken Tyskland skulle
erhålla ett internationellt lån och skulle betala
stigande summor fram till 1928—29, varefter årligen
2 500 milj, guldmark skulle betalas. Enligt planen
skulle Ruhrockupationen upphöra, vilket skedde
1925. Planen följdes fram till 1929 med hjälp av
lån till Tyskland, framför allt från USA.
Slutsumman var emellertid alltjämt ej ändrad. Denna
fixerades slutligen enligt den s.k. Young-planen till
årliga inbetalningar under 59 år på 1 500—1 700
milj, guldmark. Tyskland erhöll vidare det s.k.
Young-lånet. För organiserandet av betalningarna
inrättades Internationella banken i Basel. Trots de
lån Tyskland erhöll, blev på grund av världskrisen
betalningar snart omöjliga. Tyskland erhöll 1931
moratorium och i juni 1932 bestämdes på en
konferens i Lausanne, att Tyskland skulle bli fritt från
skadeståndsbetalningarna och endast erlägga en
summa av 3 miljarder guldmark. Inte heller denna
betalning erlades. Hur stor summa Tyskland
verkligen erlagt, om man från utbetalningarna
avräknar de lån av olika slag Tyskland erhållit och
se
dermera ej återbetalat, är svårt att avgöra. Jfr
Världskrigen 1 och 2.
Skagastölstinderne [-tinn'], fjälltoppar i
Jotun-fjällen, Västanfjällska Norge, vilka når 2 400 m ö.h.
Skagen, stad på Jyllands nordligaste udde,
Danmark. 6 400 inv. 1945. Danmarks viktigaste
fiskeläge, som sådant omnämnt redan på 1300-t. Viktig
nödhamn. Badort. —• Utanför udden ligger S:s rev
med farliga grund.
Skagerack, havsarm mellan s. Norge och Jylland,
vilken förbinder Nordsjön och Kattegatt. Omkr.
45 000 km2. S. är relativt grunt längs Jylland,
djupare vid kusten mot Norge (Norska rännan).
Största djupet, 810 m, har uppmätts ej långt från den
norska staden Arendal. En tämligen stark
havsström flyter i västlig riktning utmed den norska
kusten.
Skagerackslaget, en stor sjöstrid, som under l:a
världskriget 31 maj—1 juni 1916 utkämpades
mellan de tyska (under v. Scheer) och engelska (under
Jellicoe) flottorna. Slaget medförde de största^
förlusterna för den engelska flottan men torde få
betecknas som oavgjort. I England kallas
drabbningen ”slaget vid Hornsrev” el. ”slaget vid Jylland”.
Skagcrn, insjö på gränsen mellan Västergötland,
Värmland och Närke. 131 km2. Det viktigaste
tillflödet är Letälven: avlopp utgör Gullspångsälven,
vilken utmynnar i Vänern.
Skagersbrunn, kurort i sö. Värmland, vid sjön
Skagern.
Skala, måttstock, graderingsanordning, som
används för mätningsändamål, förminskningsgrad.
Jfr Nonie. — Mus., se Tonskala.
Skalbaggar (Coleop'tera), en ordning bland
insekterna. Förvandlingen är fullständig. Mundelarna är
bitande. Två par vingar finns, av vilka det främre
paret är utbildat till täckvingar, det andra paret till
flygvingar. Omkr. 200 000 arter är kända. S. är den
formrikaste av alla djurgrupper. Exempel på
skalbaggar är tordyvel, ollonborre, ekoxe, jordlöpare,
dykare, nyckelpigor, knäppare, vivlar, barkborrar
m.fl.
Skalbankar (skalgrus, skalmärgel), anhopning av
mussel- och snäckskal vid nutida och forntida
havsstränder. S. når vid vår västkust betydande
mäktighet. Så är t.ex. skalbankarna vid Uddevalla
berömda i geologins historia såsom vittnesbörd om
klimat- och nivåförändringar. S. i ö. Sverige
innehåller ofta massvis skalfragment av blåmusslan, varav
de får en blåviolett färg. S. används i kalkfattiga
trakter till jordens märgling.
Skaldekonst, den konst, som med språket som
medel avser att skapa verk av estetiskt värde (v i
t-terhet, skönlitteratur). I inskränkt
bemärkelse är S. vanligen liktydig med poesin. S.
brukar indelas i tre huvudarter: lyrik, epik och
dramatik. Se Lyrik, Epos, Drama.
Skålholt, gård ö. om Reykjavik, Island. S., som
intill slutet av 1700-t. var Islands kyrkliga och
politiska medelpunkt, har numera helt förlorat sin
forna betydelse.
Skalka, tillsluta lastlucka på fartyg med
presenning.
Skallagrimsson, se Egil Skallagrimsson.
Skallra av skallerorm.
Skallerorniar (Crofalus), ett släkte bland
ormarna. S. har stjärtspetsen utbildad till en skallra, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/1089.html