Ska 1068 då ormen rör sig, åstadkommer ett rasslande ljud. De är farliga giftormar. De lever av små däggdjur, fåglar och grodor. Flera arter finns i Amerika. Skalmej'a, urgammalt folkligt biåsinstrument av trä, föregångare till oboen. Skalpe'ra, med kniv lossa och lösslita huvudsvå-len. S. förekom hos en del av de gamla germanstammarna, hos vissa negerstammar och hos indianstammar i Nord- och Sydamerika. Skanfandros, även Xanthos (nu Mendere), liten flod på slätten vid Troja, berömd genom Iliaden, där dess namn ofta nämns. S. rinner upp på berget Ida (nu Kaz Dag) och faller ut i Hellesponten. Skampåle, trä- el. stenpelare, vid vilken brottslingar fordom offentligen undergick bestraffning (schavottering) med spö el. ris samt utsattes för allmänhetens hån. I Sverige är numera alla skamstraff av dylik art avskaffade. Skanda'1, förargelseväckande uppträdande, an-stötligt beteende, skamfläck. — Skandalis e'-r a, väcka anstöt; sätta skamfläck på någon. — Skandalö's, anstötlig, förargelseväckande, oanständig. Skande'ra, uppläsa en vers med betoning av de särskilda versfötterna utan hänsyn till innehållet. Skan'dien, lat. Scandia, poetiskt namn på Skandinavien. Skandinavien, av lat. Scandinavia, sammanfattande benämning på Sverige, Norge och Danmark. Hos romerska författare, där namnet först förekommer torde det närmast ha syftat på Skåne. Skandinaviska banken AB, svensk storbank, den äldsta aktiebanken i Sverige, grundades 1863 i Göteborg. S. har sedermera med sig förenat ett antal andra banker bl.a. Skånes enskilda bank (1910) och aktiebolaget Sveriges privata centralbank (1917), Skånska handelsbanken (1919), Borås bank (1941), Dalslandsbanken (1942) och Södermanlands enskilda bank (1945). S. har huvudkontor i Göteborg, centralkontor i Stockholm och Malmö samt avdelningskontor på över ett 100-tal andra platser. Aktiekapital 161 760 000 kr 1956. S. hette Skandinaviska kreditaktiebolaget till 1939. Skandinaviska halvön, den halvö, som Sverige och Norge tillsammans bildar. Skandinaviska myntkonventionen, en 1873 ingången överenskommelse mellan Sverige och Danmark, till vilken Norge anslöt sig 1875, om gemensamt myntsystem. Genom de rubbningar i fråga om myntväsendet (upphävandet av sedlarnas guldinlösbarhet m.m.), som ägde rum under l:a världskriget, sattes överenskommelserna delvis ur funktion. Ett ytterligare betydelsefullt steg i denna riktning togs 1924, då danska och norska skiljemynt den 6 okt. detta år upphörde att vara lagligt betalningsmedel i Sverige. S. existerar numera blott på papperet. Skandinavism, en i mitten av 1800-t. uppkommen rörelse, som gick ut på att närmare förena de tre nordiska rikena. Enstaka förslag hade i detta syfte redan på 1700-t. framförts i Danmark. Under första hälften av 1800-t. började emellertid ett livligt umgänge mellan studenter vid Köpenhamns och Lunds universitet, och studentmöten med deltagare från alla tre länderna anordnades. Detta var den s.k. studentskandinavismens tid. S. fick med tiden en allt starkare politisk färgning och blev särskilt aktuell i och med uppkomsten av den danskpreussiska konflikten om Schleswig-Holstein. Anhängarna av S. ville kämpa för Schleswigs bevarande åt Skandinavien. Närmande till Danmark gjordes även av såväl Oskar I som Karl XV, men vid den slutliga krisen 1863 förblev Sverige-Norge neutralt. Därmed upphörde den politiska S. Strävandena att närma de nordiska folken på det kulturella området har emellertid fortsatt, och en nor disk samverkan har även på flera områden kommit till stånd. — önskan om ett politiskt samarbete medförde före 2:a världskrigets utbrott en del konferenser. Den s.k. Oslokonventionen var ett uttryck för samma strävan. Jfr Norden. Skan'dium, ett 3-värdigt grundämne, tillhörande de sällsynta jordmetallerna. Kem. tecken Sc. Atomvikt 45,1. Atomnummer 21. Skank benämns partiet mellan knäet och hasen på bakbenen hos husdjuren. Skansen. — 1. Gammalt namn på Kastellholmen* i Stockholm. — 2. Friluftsmuseum på Djurgården i Stockholm. Se Nordiska museet. Skansenföreningen, sedan 1930 namn på Samfundet för Nordiska museets främjande. S. har till uppgift att främja Skansen och Nordiska museet. Skanskorg, en av kvistar el. ris flätad, cylindrisk korg utan botten, vilken fylld med jord förr användes vid befästningsarbeten. Skanör, stad på en halvö i sv. Skåne. 583 inv. (tillsammans med Falsterbo 952 inv. 1956). Badort. Urgammal stad. Var tillika med det närbelägna Falsterbo före 1500-t. och särskilt under hansetiden på grund av det då mycket givande sillfisket en betydande handelsplats. S. har gemensam förvaltning med Falsterbo*. Skara, stad på Västgötaslätten. 8 652 inv. 1956. Biskopssäte för Skara stift. S. var redan på 1000-t. en betydande stad. Sveriges första biskopssäte. Vacker domkyrka från 1100-t. Egyptiska skarabéer från omkr. 1700 f.Kr. Skarabé, heliga pillerbaggen*. Skaraborgs län omfattar n. delen av Västergötland. 8 450 km2, därav 379 km2 vatten. 249 384 inv. 1955. S. är det viktigaste jordbrukslänet n. om Skåne. Främst odlas havre men även i stor utsträckning råg och foderväxter. Boskapsskötsel med mejerihantering är en viktig binäring. Industrin är mindre betydande. Städer: Mariestad, residensstad, Lidköping, Skara, Falköping, Tidaholm, Skövde och Hjo. Skara stift omfattar Västergötland, utom den sydligaste delen, samt Mo härad av Småland. 448 315 inv. 1955. Skarlakan, se Scharlakan. Skarlakansfeber, se Scharlakansfeber. Skarn, en vid våra gruvor vanlig blandning av hornblände, augit, glimmer, granat m.fl. mineral, som gärna åtföljer el. omger malmen. Skarprättare (förr även mästerman), person, som verkställde dödsstraff, ådömt enligt allmänna strafflagen. Skarpsill, se Sillsläktet. Skarpskytteföreningar, se Skytteröreisen. Skarvsläktet (Phalacrocor'ax), en fågelfamilj, som kännetecknas av lång, i spetsen hakböjd näbb och