Smö Smörjkur, se Syfilis. Smörjoljor. Som S. används huvudsakligen de flytande fraktioner av bergolja, vilkas kokpunkt är högre än 300°. Ibland tillblandas grafit. Även feta oljor används som S. om än på grund av sitt höga pris i mindre utsträckning. Understundom används blandningar av mineraloljor och feta oljor. Mineraloljorna har den olägenheten att de vid högre temperatur blir tunnflytande. De feta oljorna däremot härsknar, varvid fettsyror bildas, som angriper metall. Smörprovning. Sedan 1890-t:s början finns i Sverige anordnade särskilda provningar av smör, avsett för export. Mejeri, vars smör vid dessa provningar, som utförs i Malmö, Göteborg och Stockholm, befunnits fylla vissa fordringar, erhåller rättighet att förse de drittlar, i vilka exportsmöret förpackas, med ett särskilt märke (runmärkt smör). Smörsopp, se Rörsopp. Smörsyra, kem. formel C3H7COOH, är en illaluktande, färglös, oljeartad organisk syra, vilken såsom glycerinester förekommer i smör. Lukten hos härsket smör betingas delvis av frigjord S. Smörsyrejäsning, sönderdelning av socker el. mjölksyra i smörsyra, kolsyra och vätgas, som troligen äger rum under inverkan av en bacill. Sn, kem. tecken för en atom tenn (stannium). Snabbskrift, stenografi*. Snabbstål, stålsort, som bibehåller sin hårdhet vid upphettning. Snabbvingar är en grupp fjärilar som tillhör familjen Lycaeni'dae. Har på översidan mörkbruna vingar med hos honan ofta gula teckningar. Mest allmän är hallonsnabbvingen, (Thecla rubi), vilken har på undersidan gröna bakvingar. Snabel, se Elefantdjur. Snabeldjur, elefantdjur*. Snabelskor från 1400-talet. Snabelsko, en tygsko med lång, oftast stoppad spets, vilken vid gåendet kunde fästas vid benet (knäet) med en fin kedja. S. användes under tiden 1100—1400. Snabelsvärmare (Perge'sa elpe'nor), en upp till 65 mm lång svärmare, som har gröna framvingar med röda snedstreck samt röda bakvingar med svart bas och vita fransar i kanten. Snapp'hanekrig kallas i svensk historia de strider, som särskilt under 1600- och 1700-t. fördes mot de svenska härarna av irreguljära skaror, bestående av desertörer, stundom av rövare och annat löst folk, vilka benämndes ”snapphanar”. S. förekom särskilt i Skåne och Blekinge i samband med krigen mellan Sverige och Danmark 1644—79. Snapshot [snæp'sjått], ögonblicksfotografi; även en snabbt uppritad teckning. Snarkning orsakas av dallringar i tungspenen, vilken under sömn, särskilt vid ryggläge, sjunker bakåt svalget och påverkas av luftströmmarna vid andningen. S. uppträder vid djup sömn, då de muskler, som håller gomseglet spänt, är fullständigt avslappade. Snasahögarna, fjällgrupp i v. Jämtland nära Storlien. Högsta toppen, Storsnasen, når 1 465 m ö.h. 1086 Snatterand (A'nas stre'pera), en andfågel som är något mindre än gräsanden och har vit och svart vingspegel. Förekommer på n. halvklotet, även i s. Sverige. Snatteri, rättsstridigt tillägnande av annans egendom, då värdet av det stulna kan anses som ringa. Straffas med böter el. fängelse. Snedrygg, se Ryggradskrökning. Snehætta, äldre no., se Snöhättan. SnelFius, W., 1591—1626, holländsk fysiker, som bl.a. upptäckt en efter honom uppkallad lag för ljusbrytningen (se Ljusbrytning). Snellman, J. V., 1806—81, finländsk publicist, filosof och statsman. Genom sin verksamhet på olika områden kom S. att utöva ett betydande inflytande på det finska samhällslivet. Hans förnämsta vetenskapliga verk, Läran om staten, som var skriven i anslutning till Hegels filosofi, betonade framför allt nationalmedvetandets betydelse och inverkade i hög grad på tänkesätten i Finland. Då S. företrädde liberala och patriotiska strävanden, var han illa sedd av de maktägande och lämnade en tid landet. Efter återkomsten utgav han två tidningar, en finsk och en svensk. Särskilt den senare hade en tid stort inflytande. Efter kejsar Alexander II:s trontillträde förbättrades S:s ställning. Han blev utnämnd till professor i Helsingfors samt blev 1863 medlem av senaten och chef för dess finansexpedition. I denna egenskap genomdrev S. bl.a. 1863 en förordning angående finska språkets rättigheter samt 1865 en myntreform. Genom sin strävan att förskaffa de finskspråkiga elementen större inflytande och det finska språket en bättre ställning blev S. en av grundläggarna av de speciellt finskt betonade strävanden, som sedermera medfört svåra slitningar. Sniglar (Lima'cidae) hör till lungsnäckor. De saknar yttre skal. Djuren är långsträckta. Huvudet är försett med två par tentakler. De skandinaviska S. tillhör släktena Arion, Limax och Lehmannia. Grå åkersnigeln (Limax agrestis) gör skada på sädesfält och rotfruktsåkrar. Skogssnigeln (Arion empiricorum) är till färgen svart och är vanlig i vårt land. Snilja, silkessnodd, även ögla. Snille och smak, Svenska akademiens valspråk. Snipa, flatbottnad roddbåt, spetsig i båda ändarna. Snifsel, vanligen vinersnitsel, en skiva stekt kalvkött, garnerad med en citronskiva, sardeller och kapris. Snitseljakt el. schnitzeljakt, sportridning el. terränglöpning där deltagarna följer ett spår, som markerats exempelvis med papperslappar. Snoilsky, Carl, 1841—1903, skald. S. tjänstgjorde 1865—79 vid utrikesdepartementet i Stockholm, varefter han levde utomlands (i Florens och Dresden) som privatman tills han 1890 utnämndes till överbibliotekarie vid Kungl. biblioteket i Stockholm. S:s diktning utmärks av plastisk klarhet i formen samt av förnämt kylig tillbakadragenhet, vilken dock stundom ger vika för eldig färgprakt, särskilt då han är inspirerad av söderns skönhet. Mest berömda av S:s diktsamlingar är Italienska bilder, i vilka S. prisar Italiens yppiga och njutningsfulla skönhet, samt Svenska bilder, en serie ypperliga målningar ur Sveriges historia. S:s intresse för sociala problem kommer till uttryck i dikter som I porslinsfabriken, Den tjänande brodern. Snoksläktet (CoFuber) tillhör ormarnas ordning Vanliga s n o k e n (C. natrix) är vanligen ovan svart och igenkänns lätt på en vit el. gul fläck på vardera sidan av nacken. Den blir ända till 120 cm lång. I vårt land finns den åtminstone till Ånger