Sou råd], järnvägslinje i USA mellan Los Angeles och New Orleans. South Shields [sa'oth sjiTds], hamnstad vid mynningen av Tyne, nö. England. 107 500 inv. 1954. Souvenfr [so-], fr., el. suvenir, minne, hågkomst; minnestecken. Sovereign [såv'rin], engelskt guldmynt = ett pund sterling. Sovjef, ry., råd, beteckning för valda representanter i sovjetrepubliker. Styrelsen i dessa är uppbyggd på ett system av S. Sovjetunionen, se Ryssland. Soya, Carl Erik, f. 1896, dansk författare med benägenhet för det makabra. Romaner och skådespel. Spa, Spaa, stad och livligt besökt badort sö. om Liége, sö. Belgien. 9 000 inv. Järnkällor. Var under 1700-t. Europas mest besökta badort och utgjorde då mötesplatsen för dess förnäma värld. — S. intogs under l:a världskriget av tyskarna, vilka under de sista krigsmånaderna här hade sitt högkvarter. 1918—19 var staden säte för vapenstillestånds-kommissionen. I juli 1920 hölls i S. en konferens mellan västmakterna och tyskarna, vid vilken träffades överenskommelse om Tysklands avväpning och om vissa skadeståndsfrågor. Spaak, Paul, f. 1899, belgisk politiker, utrikesminister och konseljpresident 1938—39, därefter utrikesminister i Pierlots regering. Efter den tyska invasionen flydde S. till England. 1945 blev S. utrikesminister i v. Ackers regering, 1947 konseljpresident och utrikesminister i en koalitionsregering. 1947—49 endast utrikesminister. 1951 talman i Europarådets församling. 1952 president i kol- och stålunionen. April 1954 åter utrikesminister. Atlantpaktens generalsekreterare 1956. Spahi, plur. spahis, turkiskt rytteri; av infödingar rekryterat franskt rytteri i Algeriet. Numera finns S. även i det egentliga Frankrike. Spa'Iato, kroat. Split, sjöstad i n. Dalmatien, Jugoslavien, belägen vid Adriatiska havet. 75 377 inv. 1953, övervägande kroater. I närheten ruiner efter ett palats, uppfört på 300-t. av kejsar Diocletianus. Handelsstad (vin, olja). Spaljé, trä- el. järnställning, som utgör stöd för träd el. klätterväxter. Spallanzani [-tsa'ni], L., 1729—99, italiensk naturforskare, utförde banbrytande experiment med bakterier, andning, fortplantning m.m. Spaifdau, förr stad i den preussiska provinsen Brandenburg, numera stadsdel i v. Berlin vid sam-manflödet av Spree och Havel. Stor kabelfabrik. I det s.k. Juliustornet s. om S. förvarades till l:a världskrigets utbrott en del av den krigsskadeersätt-ning, Tyskland erhöll vid tysk-franska krigets slut (1871). Span'iel, hundras, som används till jakt och är krushårig och högbent. Landspaniel är dock lågbent och långhårig. Spanien, nominellt monarki, i realiteten autori-tär stat i v. Sydeuropa, omfattande största delen av Pyreneiska halvön. 490 525 km2 (Balearerna och Kanarieöarna inräknade 503 545 km2). 28,3 milj, inv. 1952. Härtill kommer i främmande världsdelar 340 000 km2 med 1 438 600 inv. 1950. I v. gränsar S. till Portugal och Atlanten, i n. till Biscayabukten och Frankrike, i s. till Medelhavet och Gibraltar-sund med den engelska besittningen Gibraltar. Kanarieöarna utanför Afrikas nv. kust räknas administrativt till S. I Medelhavet hör ögruppen Balearerna till S. — Det inre av S. upptas till stor del av den av talrika bergskedjor överkorsade spanska högplatån, vilken begränsas av randberg, i n. av Cantabriska bergen, i nö. av Iberiska bergen och i s. av Sierra Morena. I n. mot gränsen till Frankrike löper Pyrenéerna (når 3 400 m ö.h.). Längst i 1098 s. utbreder sig Granadas högland, där i bergskedjan Sierra Nevada toppen Mulahacén når 3 500 m ö.h. Bland lågslätter märks i sv. Andalusiens slätt kring den till Atlanten rinnande floden Guadalqui-vir, i nö. Aragoniens slätt kring den till Medelhavet rinnande floden Ebro. Bland övriga floder må nämnas de genom Portugal till Atlanten rinnande Due-ro, Tejo och Guadiana. — Klimatet är på högplatån ett torrt fastlandsklimat med heta somrar och kalla vintrar, vid kusten av Atlanten ett regn-rikt kustklimat, vid medelhavskusten ett milt, subtropiskt klimat med ringa nederbörd. — Huvudnäringen är jordbruk (vete, vin- och fruktodling). Boskapsskötseln (får, hästar, nötkreatur) är även en viktig näringsgren. Industrin omfattar främst textil- och tobaksindustri. Rika malmfyndigheter; i s. Riotinto och Huelva (koppar och svavelkis), Al-madén (kvicksilver) och i n. Bilbao (järnmalm). Införselns värde uppgick år 1952 till 1 750 milj, pe-setas, utförseln till 1 388 milj. Myntenheten 1 pe-setas motsvarar (1957) ca 0,14 kr. — Invånarna härstammar mestadels från ibererna men har senare uppblandats med morer, germaner etc. Religionen är romersk-katolsk. I n. finns 16 milj, basker. Folkbildningen står lågt. Huvudstad är Madrid, 1,6 milj, inv. 1952; övriga större städer är Barcelona, 1,3 milj. inv. Valencia, 515 917 inv., och Sevilla, 383 900 inv. 1952. S. har en del mindre besittningar i Afrika, främst Spanska Guinea, Rio de Oro och Spanska Marocko (protektorat). Den republikanska författning som Spanien erhöll 1931 sattes ur kraft i och med general Francos seger i inbördeskriget 1939. Någon ny författning har därefter ej antagits. Franco förklarades som S:s ledare och är i realiteten diktator. En ny folkrepresentation, cortes, kom till stånd 1942, men är i verkligheten maktlös, då Franco har vetorätt. En ny tronföljdsordning antogs 1947, enligt vilken Franco har befogenhet att utse konung el. regent när han så finner lämpligt. — Historia. De äldsta invånarna i S. var ibererna, vilka troligen kom från Afrika. Baskerna är en kvarleva av dem. På 500-t. f.Kr. inträngde kel-ter på Pyreneiska halvön och blandade sig med ibererna (kel'to-ibe'rer). Redan omkr. 1100 f.Kr. hade fenicierna grundat kolonier i S. Senare upprättade kartagerna handelsfaktorier vid kusterna. Kartagerna utträngdes av romarna, och S. blev en romersk provins (201 f.Kr.—409 e.Kr.). I början på 400-1, inträngde germanska folk (suever, alaner, vandaler) i S. Bland dessa fick västgöterna överhanden och upprättade ett rike i S. (409—711). På 700-t. inträffade den moriska el. arabiska invasionen i S. Mo-rernas välde i S. varade ända till 1500-t. På gränsen mot Frankrike uppstod flera kristna småriken, vilka uppehöll sin självständighet gentemot araberna. Det moriska riket, som var ett av sin tids kulturellt mest högtstående stater, medförde för S. ett storartat materiellt uppsving. Bland de kristna staterna var de förnämsta Asturien, Leon, Galicien, Kastilien och Aragonien. De kristna staternas utvidgning fortsattes under ständiga strider med araberna. 1469 ingick prinsessan Isabella av Kastilien giftermål med Ferdinand av Aragonien. Föreningen av dessa båda länder kom att utgöra grunden till den nuvarande spanska staten. Ferdinand och Isabella kallade sig konung och drottning av S. Morernas ställning blev alltmer ohållbar, och 1492 erövrades Granada, deras sista område. Under början av 1500-t. skapades det väldiga spanska kolonialväldet, som utbredde sig över Sydamerika (utom Brasilien), Centralamerika, Västindiska öarna, en del av s. Nordamerika och n. Afrika. 1503 erövrades Neapel och Sicilien och 1515 införlivades Navarra med S. 1516 kom S. under huset Habsburg med Karl I, som 1519 valdes till tysk kejsare (se Karl V). Karl hade förutom S. även ärvt Burgund, Ne-