1099 Spa GENEKALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT, derländerna, Bägge Sicilierna och Sardinien. Han besegrade Frankrike och gjorde sig till herre över Italien. 1556 blev Karls son, Filip II, konung i S. Portugal införlivades med S. 1580. Filip besegrade fransmännen. En lysande sjöseger vann spanjorerna över turkarna vid Lepanto 1571. Vid denna tid började emellertid förfallet göra sig märkbart inom det mäktiga spanska riket. Nederländerna gjorde sig fria (se Nederländernas historia), och 1588 besegrades den spanska flottan (armadan) av engelsmännen. Till S:s ekonomiska ruin bidrog i hög grad fördrivandet av moriskerna (1609), morernas av-komlingar, vilka var synnerligen duktiga bönder och hantverkare. 1640 gjorde sig Portugal självständigt. I Westfaliska freden 1648 måste S. erkänna Nederländernas oberoende. 1700 utslocknade med Karl II den spansk-habsburgska dynastin, vilket gav anledning till det s.k. spanska* tronföljdskri-get. Den bourbonske prinsen Filip V erkändes slutligen som spansk konung i freden i Utrecht 1713. Huset Bourbon härskade i S. till 1808, då Napoleon uppsatte sin broder Josef Bonaparte på tronen. Under de närmaste åren kämpade franska och engelska härar mot varandra i S. Engelsmännen och spanjorerna lyckades slutligen vinna en avgörande seger 1813, då bourbonerna återuppsattes på S:s tron. På 1800-t. minskades det spanska väldet avsevärt i Amerika. Florida såldes till USA 1819, Columbia blev fritt s.å., Chile 1822, Peru och Mexiko 1824. Vid konung Ferdinands död 1833 utbröt inbördeskrig mellan anhängarna av Ferdinands dotter Isabella och de s.k. carlisterna, vilka understödde Fer dinands broder, don Carlos. Ej förrän 1840 underkuvades carlisterna. 1868 utbröt revolution och Isabella flydde till Frankrike. 1870 valdes efter långa stridigheter prins Amadeus av det i Italien regerande huset Savojen till spansk konung. Han tvangs att abdikera redan 1873. 1873—74 var S. republik och 1872—76 pågick det s.k. andra carlistkriget. 1875 återställdes emellertid S. som konungarike under huset Bourbon. I det spansk-amerikanska kriget* 1898—99 förlorade S. de sista av sina amerikanska besittningar (Cuba, Filippinerna). Under l:a världskriget var S. neutralt. Det ingick i NF 1919, utträdde 1926 och återinträdde 1928. Den ekonomiska kris, som följde efter l:a världskriget, drabbade S. hårt. Härtill kom svårigheter i Marocko (jfr Abd-el-Krim). Missnöjet var starkt både i konservativa och radikala kretsar. 1923 genomförde Primo de Rivera en statskupp. Konungen Alfons XIII stödde den militära diktatur, som Rivera genomförde. Oppositionen tilltog emellertid. 1930 måste Primo de Rivera avgå och 1931 måste konungen vika och republik infördes. Till en början drev de följande regeringarna en radikal reformpolitik siktande mot styckning av de stora feodalgodsen samt mot en minskning av kyrkans makt. De radikala elementen var emellertid delade på olika partier, vilka sinsemellan var oense. Härtill kom lokala självständig-hetssträvanden, speciellt i Catalonien. Detta förlamade i viss mån reformarbetet. 1936 enade sig de missnöjda partierna till en ”folkfront” under en borgerligt liberal regering, ledd av Azana. Detta ökade desperationen på den konservativa och reak SPANIEN OCH PORTUGAL