Spa ning namn på hela den spartanska staten. Staden, som omgavs av en bördig slätt, saknade ringmur och var utbredd över en jämförelsevis stor yta. Den indelades i fyra kvarter med gemensamt torg. I S. fanns vidare flera berömda tempel, en teater, kapp-löpningsbana och en av platanalléer omgiven idrottsplats. S. beskrivs redan i de homeriska sångerna som Menelaus’ härskarsäte. Då d o r e r n a invandrade till Peloponnesos, erövrade de staden med område. Landets forna invånare blev dels slavar (h e 1 o t e r*), dels skattskyldiga undersåtar (p e-r i o i k e r). Den maktägande doriska medborgar-klassens medlemmar benämndes spartiater. S:s ryktbara lagar tillskrivs den legendariske lagstiftaren Lykurgos. De var synnerligen stränga och krävde den enskildes absoluta underkastelse och uppgående i statens intressen. Gossarna togs vid sju års ålder från sina mödrar för att uppfostras i statens skolor, där de härdades och underkastades hård militärisk disciplin. I tjuguårsåldern fick de inträde i de vapenföra männens klass. Jordegendomarna gick i arv inom släkten. Kvinnorna hade en aktad och inflytelserik ställning. S:s statsförfattning var aristokratisk-republikansk. Två konungar fanns, men makten låg hos de högsta ämbetsmännen (e f o r e r n a) samt hos de gamles råd. S. hade även en folkförsamling och utvecklades så småningom till Greklands förnämsta landmakt. (Om S:s äldre historia, se Greklands historia.) Mellan Aten och S. fördes ett långvarigt krig (Peloponnesiska kriget) som slutade med seger för S. 396 e.Kr. härjades S. av goterna och kom slutligen under turkiskt välde. I mitten av 1200-t. blev S. fullständigt ödelagt. S. har utgrävts av engelska arkeologer. Spa/tacus, anförare för det stora slavupproret mot Rom 73—71 f.Kr. S. besegrade de mot honom utsända romerska konsulerna men drevs slutligen ned mot Messinasundet och dödades tillsammans med större delen av sin här år 71. — Efter S. uppkallades den av K. Liebknecht och Rosa Luxemburg ledda kommunistiska tyska organisationen 1918. Spartakister blev sedan beteckning för kommunister i Tyskland. Sparta'n, invånare i Sparta. S. betecknar ofta i modernt språkbruk en person, som för ett ytterst enkelt levnadsätt. SpartiaT, se Sparta. Sparvhök, se Höksläktet. Sparvsläktet (Passer) hör till finkfåglarnas familj. Näbben är grov och har en liten inskärning i överkäken innanför spetsen. Gråsparv el. sparv el. husfink (P. domes'ticus) hör till våra vanligaste fåglar. Hannen har svart strupe, medan honans strupe är ljusare. Den lever av insekter, frön o.d. samt gör skada på fruktträd, sädesåkrar m.m. Pilfinken (P. monta'nus) liknar den föregående men har ljusa tinningar, försedda med en mörk fläck. Den är° allmän i s. och mell. Sverige och uppträder något blygsammare än föregående. Sparvuggla (GlaucFdium passeri'num) är vår minsta uggla och är mörkbrun med gulvita fläckar. Den är vanlig över hela landet. Spasmo'disk, krampaktig. — S p a s m, plur. s p a s m e r, kramp, krampartad ryckning i musklerna. Spasmofili', ett tillstånd, som någon gång uppträder hos små barn, särskilt under 6—14:e månaden, och som kännetecknas av krampanfall, som uppträder mer el. mindre tätt. Under mellantiderna företer nerverna en ökad retbarhet (t.ex. för elektrisk ström). S. är särskilt vanlig hos barn, som uppföds med flaska, samt hos barn, vilka lider av engelska sjukan. Död kan någon gång inträffa under ett anfall. S. kallas ofta tandslag och anses av allmänheten sammanhänga med tändernas frambrytande, en åsikt, som är oriktig. Sjukdomen be IIO2 handlas med medicin samt diet (helst bröstmjölk). SpasTisk, se Förlamning. SpaTel, ett spadformigt instrument, som används vid beredning av medicin, undersökning av svalget m.m. Spatium [spat's-], plur. spatier, lat., rymd, tidrymd; mellanrum; fyllnadstyp, ett stycke stilmassa, vilket används för att skilja ett ord från ett annat. Spatiö's, rymlig, med stora mellanrum. Spatt, kronisk inflammation i glidlederna på ha-sens inre sida hos hästar. S. orsakas framför allt av ansträngningar, vrickningar o.d. S. medför halt-ning, som försvinner, när djuret rört sig en stund. När S. lett till fullständiga sammanväxningar i de angripna lederna, försvinner också hältan. Speaker [spi'kö], eng., talman, speciellt det engelska underhusets talman. SpecerFer, kryddvaror o.d. Specialist', fackman, vetenskapsman, som gör en särskild gren av en vetenskap till föremål för ingående studium. Specialstål, se Stål. Spe'cie, specieriksdaler, fordom benämning på 1 riksdaler i silver, senare på 4 riksdaler riksmynt i silver. Speciell privaträtt, sammanfattningen av de rättsregler, som bestämmer privata rättssubjekts inbördes förhållande till varandra med hänsyn till särskilda yrken el. näringar. Till S. hänförs skiftes-, vatten-, skogs-, gruv- och försäkringslagstiftningen ävensom bank- och växelrätten. Specifi'k, särskild, egentlig, särskilt tjänlig till. Specifi'kt motstånd, se Elektriskt motstånd. Specifi'kt värme, se Egentligt värme. Specifi'k vikt, se Egentlig vikt. Spe'cimen, plur. specim'ina, lat., prov, provstycke. Spectator [spektei'-], eng., ”betraktaren”, engelsk tidskrift, utgiven av Addison*. Speditö'r, varuavsändare. — Spedition, varu-avsändning. Spee [sjpe], M. von, 1861—1914, tysk amiral, chef för kryssareskadern under l:a världskriget. S. stupade i slaget vid Falklandsöarna. Spegel, H., 1645—1714, ärkebiskop (1711), religiös skald. S. var synnerligen verksam vid handläggandet av tidens kyrkliga frågor samt en framstående psalmdiktare. Hans största poetiska verk är dikten Guds verk och vila, skildrande skapelsen. Spegel. Vid ljusets reflexion mot en speglande yta gäller, att den infallande strålen, normalen mot den speglande ytan, och den reflekterade strålen ligger i samma plan samt att infallsvinkeln, dvs vinkeln mellan den infallande strålen och normalen, är lika stor som reflexionsvinkeln, dvs vinkeln mellan den reflekterade strålen och normalen. — Man skiljer mellan plana S. och buktiga S., av vilka de viktigaste är de sfäriska. — Bilden av en punkt, belägen framför en plan S., ligger på normalen från punkten mot S. och lika långt bakom denna som punkten är belägen framför S. Bilden av ett föremål i en plan S. blir till form och storlek lika med föremålet men icke vänd på samma sätt som detta. Högra delen av ett föremål framför en plan S. motsvarar bildens vänstra del och tvärtom. Bilden av ett vertikalt föremål i en horisontal speglande yta, t.ex. en vattenyta, blir upp och nedvänd. — Bland de sfäriska S. skiljer man mellan konkava S., vars speglande yta är inåtbuktig, och konvexa S., vars speglande yta är utåtbuktig. Den linje, som förbinder en sfärisk S:s mittpunkt med den sfäriska ytans medelpunkt, benämns S:s huvudaxel. Med brännpunkten för en konkav S. förstås den punkt i vilken parallellt med huvudaxeln infallande strålar sammanträffar, sedan de reflekterats mot spegelytan. Vid en konvex S. förstås med brännpunkten den