ii03 Spe punkt, från vilken parallellt med huvudaxeln infallande strålar syns komma, sedan de reflekterats mot S. Brännpunkten är belägen på huvudaxeln. Avståndet mellan brännpunkten och S:s mittpunkt kallas för brännvidd. Brännvidden är lika med halva radien. En föreställning om var bilden av ett föremål i en sfärisk S. uppkommer vinner man enklast genom att ta hänsyn till de strålar, som infaller parallellt med huvudaxeln och som alltså vid en konkav S. reflekteras genom brännpunkten och i en konvex S. reflekteras i en sådan riktning, att de syns komma från brännpunkten, samt de strålar, som infaller genom S:s medelpunkt och sålunda reflekteras tillbaka i samma riktning. — Satsen, att parallellt med huvudaxeln infallande strålar efter reflexionen träffas i en punkt gäller endast approximativt. I verkligheten skär strålar, som träffar S. på olika avstånd från huvudaxeln, efter reflexionen icke varandra exakt i samma punkt. På grund av detta förhållande, som benämns sfärisk aberration el. avvikning (se Aberration), blir bilden av en punkt ej fullt skarp. Praktiskt elimineras denna olägenhet genom avbländning av mindre centralt belägna strålar, de s.k. randstrålarna. Spegeljärn, se Manganjärn. Spegelkarp, silverkarp, se Karpar. Spegelmonogram sammansätts av fram- och bakvända bokstäver. Spe'geltelesko'p, se Reflektor. Speier [sjpaj'er], Speyer, stad i delstaten Rhen-Pfalz, Västtyskland, vid Rhen. 30 000 inv. 1939. S. är bekant för sin domkyrka. I denna kyrka är flera tyska kejsare begravna. Spektra'lanaly's, kemisk undersökningsmetod, som grundar sig på studiet av emissions- och ab-sorptionsspektra. För att bringa de gasformiga ämnen, vilkas emissionsspektra skall studeras, att lysa, används olika metoder. Ifråga om ämnen, som redan vid vanlig temperatur är i gasform, går man ofta så tillväga, att man innesluter dem i ett s.k. geisslerrör, där de bringas att lysa genom elektriska gnistor, som får slå över mellan rörets elektroder. Vissa fasta el. flytande ämnen kan bringas i gasform genom att upphettas i en vanlig bunsenlåga. Särskilt svårflyktiga ämnen förgasas med tillhjälp av den elektriska ljusbågen. S. har blivit av synnerligen stor betydelse för den kemiska analysen bl.a. därför, att den är vida känsligare än de vanliga kemiska undersökningsmetoderna. Med S:s tillhjälp har nya grundämnen (t.ex. caesium och rubi-dium) upptäckts, förekomsten av vissa ämnen i solen och hos övriga himlakroppar har kunnat påvisas m.m. Spektralfärger, se Spektrum. Spektrogra'f är ett spektroskop med inmonterad kamera för fotografering av spektrum. Spektrosko'p, apparat, med vars tillhjälp ett spektrum framställs. En enkel form av ett S. består av ett rör, som kallas kollimatorn, ett prisma och en kikare. Kollimatorn är i sin ena ända försedd med en spaltöppning, i den andra med en positiv lins. Spaltöppningen är placerad i linsens fokal-plan. De från spaltöppningen utgående strålarna blir därför efter brytningen i linsen parallella. Under passagen genom prismat uppdelas strålarna i respektive färger. Då de mot prismat infallande strålarna var parallella, blir efter passagen genom prismat strålar av samma våglängd parallella. Dessa träffar kikarens objektiv och sammanbryts av detta till en färgad bild av springan, ett spektrum, i objektivets fokalplan. Denna bild iakttas genom kikarens okular. Ofta är S. försedda med en särskild anordning, som möjliggör en bestämning av de olika spektrallinjernas läge. S. kallas i sådant fall spektrometer. Ofta används i detta syfte ett tredje rör, som i ena ändan är försett med en skala och i den andra med en positiv lins. Då skalan befinner sig i linsens fokalplan, blir de från denna utgående strålarna efter brytningen i linsen parallella. Av en av prismats sidoytor reflekteras de mot kikaren, av vars objektiv de sammanbryts, så att en bild av skalan erhålls i objektivets fokalplan. Spektret kommer alltså att avteckna sig mot bilden av skalan. Spek'trum. Om vitt ljus, t.ex. solljus, får infalla genom en smal springa och därefter träffa ett prisma, bryts ljuset i prismat och uppdelas i sina färger. I vitt ljus ingår nämligen strålar av olika färg vilka har olika brytbarhet. Den färgade bild, som erhålls av springan, benämns ett S. Färgerna i S. kommer i ordningen rött, orange, gult, grönt, blått och violett. På samma sätt som av solljus kan S. erhållas av ljus, som utsänds av andra kroppar. — Man skiljer mellan emissionsspektra, vilkas utseende är helt och hållet beroende av den Ijusutsän-dande kroppen, och absorptionsspektra, genom vilka ljuset passerar. — Fasta och flytande kroppar ger i regel kontinuerliga emissionsspektra, dvs S., i vilka den ena färgen utan avbrott övergår i den andra. Om temperaturen är relativt låg, syns en Reflexion mot plan spegel. Reflexion mot konkav spegel. Reflexion mot konvex spegel.