Spr hos barn ibland i stort antal i tjocktarmen och nedre delen av tunntarmen. På natten vandrar honan ut genom ändtarmsöppningen och läggei ägg på huden i närheten. Detta orsakar klåda. Om man får ägg på fingrarna, smittar man lätt sig själv och andra. Iakttas normal renlighet, dör masken så småningom ut i tarmen. Man använder mot S. ättikslavemang (1—2 matskedar ättika på 1 1. vatten), men verkan är osäker. På senare tid används hexylresorcPn och andra medel. Springorm, se Rots. Springråtta. Springråttor (JacuFidae) hör till ordning gnagare. De har i allmänhet korta framben och kraftigt förlängda bakre extremiteter och lång svans. Flera arter finns i stäpp- och ökentrakter i Europa, Asien och Amerika. Sprin'ter, löpare, som är specialist på korta lopp. Sprisegel kallas ett segel med fyra hörn, som hålls utsträckt genom en diagonalt riktad stång. Sprit, se Alkohol. Sprittermometer, se Termometrar. Spritärter, se Ärter. Sprudel, varm, rikligt flödande källa. Sprue [spro], tropisk tarmsjukdom, som kännetecknas av diarré och gasbildning, omväxlande med förstoppning, samt avmagring och blodbrist. Språkcentra finns på vänster sida av stora hjärnan hos högerhänta och är centra för såväl tal som läsning och skrift. Språklära, se Grammatik. Språkrensning, se Purism. Språkvetenskap omfattar lingvistik*, som sysslar med det rent språkliga, och filologi*, som sysslar mera med det språkligt-kulturella (textutgivning och textkommentar etc.). Till S. hör fonetik (ljudlära), som behandlar talets mekanism, och jämförande språkforskning, som handlar om språkens släktskapsförhållanden m.m. S. kan dessutom vara mera historiskt inriktad el. mera beskrivande (deskriptiv). Språngvariation el. mutation, se Utvecklingslära. Spränggelatin, se Dynamit. Spränglista, vallista med viss partibeteckning men andra namn än partiets officiella lista. Sprängämnen. Till de viktigaste S. hör nitrogly-cerin, som utgör den huvudsakliga beståndsdelen i de olika dynamitsorterna och i vissa krutsorter (ballistit, kordit m.fl.), nitrocellulosa el. bomulls-krut, som används för militära ändamål och jämte nitroglycerin ingår i den vanliga dynamiten, samt pikrinsyra, som bl.a. ingår i de för militära ändamål använda S. melinit och lyddit. Såväl före de båda världskrigen som än mer under dessa har vid sidan av de här nämnda en hel del andra S., som likaledes är organiska nitroföreningar, använts. Till en annan grupp av S. hör de, i vilka ingår ammo-niumnitrat (t.ex. amatol, som består av ammonium- 1108 nitrat och trinitrotoluol), klorater el. perklorater (t.ex. carlsonit). Vidare finns S., vilka till sin sammansättning liknar det vanliga svartkrutet samt S., vilka som huvudbeståndsdel innehåller flytande luft el. flytande syrgas (t.ex. oxylikvit). Sprängämnesinspektionen utövar kontroll och lämnar råd och bistånd vid tillverkning och förvaring av explosiva el. eldfarliga ämnen samt utreder sprängolyckor. Sprängört (Cicu'ta viro'sa) hör till familj Umbel-liferae och förekommer på sjöstränder. Den har dubbelt parbladiga blad. Rotstocken är uppsvälld och innehåller tvärställda håligheter, i vilka finns en blekgul saft. S. är en av våra giftigaste växter och orsakar ibland olyckshändelser bland betande kreatur. Spurgeon [spö'djön], C. H., 1834—92, engelsk predikant, som tillhörde baptismen. S. utövade genom sin talang som folktalare ett vidsträckt inflytande på religiösa kretsar i London, där han verkade från 1854. Spu'rius, lat., falsk, egentl. barn fött utom äktenskapet. Spurt, en ökning av farten vid löpningar, särskilt under sista delen av loppet (slutspurt). Spyfluga, se Flugor. Spygatf, avloppshål, varigenom vattnet avrinner från fartygsdäck. Spångberg, Valfrid, 1871—1946, journalist, medarbetare i Aftontidningen 1909—1920. S. utgav essäer och en biografi över Adolf Hedin. Spårljus, projektiler, försedda med en lyssats, som ger dem en lysande bana. Spårvidd, avståndet mellan järnvägsskenors in-nerkanter. Normal S. är 1 435 mm. Såväl bredare som mera smalspåriga järnvägar finns (ned till 600 mm). Spårväg anläggs i motsats till järnväg ej på särskild banvall utan i gata el. väg, som trafikeras även av andra åkdon. De tidigaste S. drogs av hästar. 1852 anlades den första S. i New York. 1877 öppnades spårvägstrafik i Stockholm. 1904 infördes här elektriskt drivna vagnar. Jfr Stockholms spårvägar. Späck är fettväv, som består av fettceller, vilka sammanhålls av mer el. mindre grovmaskig bindväv. Späckhuggaren (Orca gladia'tor) hör till valdjurens ordning (Ceta'cea) bland däggdjuren. Den har omkr. 10—15 stora tänder i varje käkhalva. Längd omkr. 7 m. S. har vidsträckt utbredning och förekommer även vid Skandinaviens kuster. S. är känd för sin glupskhet och hugger stora stycken späck ur valarnas sidor. Späcksten, avart av talk, som till färgen är smuts-vit till gröngrå och vid beröring känns fet. S. används till smink, maskinsmörja etc. På grund av sin mjukhet (hårdhet 1,5) används S., särskilt av kineserna, till skulpturer. Spännbuckla, spänne från vikingatiden. S. är kupigt, till formen ovalt, runt el. djurhuvudformat. Spännhalsduk, en stor, hög halsduk, som ingick i herrdräkten särskilt under tiden 1830—50. Spänning, se Elektricitet. Spännvidd, avståndet mellan stödpunkterna för t.ex en balk, platta el. brospann. Avståndet mellan vingspetsarna på ett flygplan. Även storleken av t.ex. löneskillnad på olika orter brukar kallas S. Spärrballong, en obemannad, med stållinor förankrad ballong avsedd att hindra flygplan att komma fram. S. kan uppnå en höjd av 4—7 km och innehålla 200—500 m3 gas. Spätta, rödspotta, se Pleuronectidae. Spökdjur (Tar'sius spectrum), en storögd halvapa med långa bakben. Nattdjur. Sundaöarna och Filippinerna. Spöstraff, se Prygel. Squatters [skoåt'-], eng., i v. Nordamerika nybyg-