Sva svalan (Chelidon urbica), vilken senare har mindre djupt kluven stjärt. Till S. hör även backsvalan (Cotyle riparia), som är tecknad i gråbrunt. Den bor i gångar i jordsluttningar, strandbankar o.d. Se bild sid. 420. Svalöv, i Rönnebergs härad, Malmöhus län. — Världsbekant förädlingsanstalt för åkerbruksväxter. Skivsvamp. överst schematisk uppbyggnad, därunder sporbildningen på skivornas yta. Svampar (Fungi) bildar en klass av de krypto* gama växterna (sporväxterna), vilkas växtkropp utgörs av en bål, vars celler saknar klorofyll. De för antingen ett parasitiskt el. ett saprofytiskt levnadssätt. Bålen består hos de högre av en mängd förgrenade trådar, som tillsammans utgör det s.k. my-celiet. Hos högre S. utbildas en särskild fruktkropp, i vilken sporer bildas. Jfr fig. De kan indelas i: 1. BasidiomyceTes. Mångcelligt mycelium. Förökning endast genom sporer, bildade genom avsnör-ning. Hit hör hattsvampar, buksvampar och rostsvampar; 2. Ascomyce'tes. Mångcelligt mycelium. Förökning huvudsakligen genom sporer, alstrade genom fri cellbildning (= i en cell har cellinnehållet kluvit sig i ett antal delar, som omger sig med en vägg och blir sporer). Hit hör disksvampar, kärnsvampar, jästsvampar m.fl.; 3) Phycomyce'tes. Encelligt mycelium. Svampdjur (SpongiaTia), en djurgrupp, som hör till kavitetsdjur. De är de lägst stående bland de flercelliga djuren. De flesta S. har ett skelett, som består av horn, kisel el. kalk. S. lever av plankton. De är vattendjur. Av vissa S. erhålls badsvamp. I våra vattendrag förekommer allmänt en sötvattens-svamp, som oftast är grön, beroende på symbios* med alger. Jfr Badsvamp. Svampförgiftning orsakas av exempelvis flug- 1146 svampsarter, vissa murklor m.fl. Att brottytan av en svamp förmörkas i luften el. att en silversked, som kokas med svampen, svärtas etc. är tecken, som ingalunda säkert avgör, om en svamp är giftig. Det enda betryggande är, att man lär sig känna igen de ätliga svamparna samt att man ej använder svampar, om vilka man är tveksam. En säkerhetsåtgärd är att koka svampen i svagt ättiksurt vatten och bortkasta detta. I regel följer de giftiga ämnena med vattnet. Vid S. uppträder symtom efter flera timmar, ibland först efter någon dag (kräkningar, magsmärtor, diarré, kramper, yrsel m.m.). Behandlingen består i uttömning av mage och tarmar (kräkmedel och ricinolja). Svampsjukdomar, beteckning för sjukdomar, särskilt hudsjukdomar, vilka orsakas av svampar. De viktigaste är skäggsvamp och strålsvamp. Svan, se Svansläktet. Svanberg, Victor, f. 1896, litteraturhistoriker, professor i litteraturhistoria med poetik i Uppsala 1946. S. företräder en sociologiskt och psykologiskt analyserande riktning och har bl.a. skrivit essäsamlingen Poesi och politik. Svaneholm, gods i Skurups socken, Malmöhus län. Huvudbyggnaden är från 1530-t. men har sedermera ombyggts. Blev 1935 hembygdsmuseum. Sva'neke, stad, byggd på klippor vid havet på Bornholms nö. kust, Danmark. 1 300 inv. Svanen, stjärnbild inom Vintergatan. Till S. hör den ljusstarka stjärnan Deneb. Jfr Stjärnhimmeln. Svanesång, benämning på en skalds sista dikt, härrör från en antik sägen, enligt vilken svanen tar avsked från livet genom en sång. Svanfloden, eng. Swan River [soånn'-], flod i s. Västaustralien. Uppkommer av två källfloder, Saltfloden från n. och Avon från sö. S. är segelbar endast under en kort sträcka (från Perth). Längd 500 km. Svanholm, Set, f. 1904, operachef sedan febr. 1956. Debuterade som baryton vid Kungl. teatern 1930, övergick till tenor 1936. Hovsångare 1946. Svankrygg, se Ryggradskrökning. Svansbenet el. stjärtbenet hos människan består av fyra med brosk förenade, förkrympta kotor. Swansea [soån'si], hamnstad och grevskap i s. Wales, sv. England. 161 500 inv. 1954. Metallindustri. Svansgroddjur (UrodeTa) har långsträckt kropp och lång stjärt. En del arter tillbringar hela sitt liv i vatten, andra lever som fullvuxna på land. Hit hör gälgroddjur, jättesalamandern och salamanderdjur. Svanskotor, se Ryggraden. Svansläktet (Cygnus) hör till andfåglarnas ordning. Knölsvanen (C. olor) är helvit med spetsig stjärt och har en knöl vid näbbens bas framför pannan. Den häckar bl.a. i Mälarprovinserna och är där stadd i ökning. Sångsvanen (C. mu'si-cus) skiljer sig från föregående genom att näbbknöl saknas. Näbben är gul med svart spets. Den finns som häckfågel sparsamt i nordliga Lappmarken. Svanslösa groddjur, se Grodor. Svantevit, en gudomlighet, som dyrkades i äldre tider av slaviska stammar, t.ex. venderna. Jfr Ar-kona. Svanvit, en av valkyriorna enligt nordiska guda-sägner. Svanödlor (Plesiosa'urus), ett utdött ödlesläkte, som levde under slutet av trias-, jura- och början av kritperioden. S. hade lång stjärt och lång, smal hals, fenlika extremiteter och levde i vatten. Svapp'avaara, betydande järnmalmsfält i nordligaste Lappland. Även kopparmalm, som förr varit föremål för brytning, förekommer inom fältet. Swaraj, sanskrit, egen styrelse, den indiska själv-ständighetsrörelsens fältrop.