Syr Libanon, 1926 som republik, övriga delar sammanstöts så småningom till republiken S. 1936 slöts ett fransk-syriskt fördrag, vilket åsyftade att det franska mandatet skulle upphöra och ersättas av en allians mellan Frankrike, Syrien och Libanon. År 1937 slöts ett fördrag med Turkiet, enligt vilket nordligaste delen av S., sandjaket Alexandrette, erhöll självständighet och 1939 avträddes till Turkiet. — 2. Republik i Främre Asien, omfattande mell. delen av S. 1. 184.920 km2. 3 656 000 inv. 1953. Huvudstad: Damaskus. Ang. naturförhållanden, klimat, näringsgrenar och befolkning, se S. 1. Nuvarande författning är av 1953. I spetsen för S. står en president med i vissa avseenden diktatorisk makt. Den lagstiftande församlingen har en kammare. — Ang. S:s tidigare historia se S. 1. Vid 2:a världskrigets början hade Frankrike ännu icke ratificerat 1936 års fördrag och S. hade sålunda ännu icke fått en fullt självständig ställning gentemot Frankrike. En orientarmé utrustades i S. under befäl av general Weygand, vilken 1940 efterträddes av Mittel-hauser. Efter det franska sammanbrottet 1940 följde denne Pétain och den franska armén i S. blev därför neutral. Så småningom visade sig tecken på växande tyskt inflytande i S. På grund härav anföll engelska trupper, stödda av fria franska styrkor, den franska armén i S., som nu stod under befäl av Dentz. Efter oväntat hårda strider besegrades den franska orientarmén, och S. överlämnades till de fria franska styrkorna. General Catroux blev överkommissarie och de Gaulles provisoriska regering erkände 1941 S:s självständighet; 1944 överlät Frankrike sitt mandat till S:s regering. Evakueringen av alla utländska trupper ur S. i april 1946 markerar det fullständiga oberoendet. 1947 blev S. den drivande kraften i arabstaternas motstånd mot Palestinas delning. Syriska trupper inföll under följande år vid ett flertal tillfällen på israeliskt område och försökte omintetgöra den judiska statens fortbestånd. — Under de senaste åren har vid flera tillfällen militärrevolter ägt rum i S., bl. a. i febr. 1954 då den dåvarande presidenten måste fly till Saud-arabien, varefter parlamentet upplöstes och nyval anordnades. President sedan aug. 1955 är Shukry el Kuwatli. — S. är medlem av FN och Arabförbundet. Sy'rinx, grek., rörpipa, panflöjt*. Syrjä'ner, en folkstam, som tillhör den finsk-ugriska språkgruppen. S. är bosatta i nö. Ryssland, särskilt i Komi-området, och lever söderut av jordbruk och norrut av jakt och fiske samt renskötsel. Syrimien, ett område mellan Donau och Save, som utgör en del av Kroatien och Slavonien. Syror, kemiska föreningar, som i vattenlösning avdissocierar positiva vätejoner. En S:s styrka mäts av dissociationsgraden, dvs av den del av syran, som i vattenlösning dissocieras. Jfr Elektrolytisk dissociation och pH. Starka S. är svavelsyra, saltsyra, salpetersyra och kungsvatten. Svaga S. är exempelvis borsyra samt en del organiska syror såsom ättiksyra och oxalsyra. Syrsalt, bläckpulver*. Syrsor (Gryllo'idae), familj, hörande till rätvingarnas ordning. Bakbenen är hoppben. Antenner mångledade. Hannarna kan genom att gnida vingarna mot varandra framkalla höga toner. På fram-benen har man funnit egendomliga organ, som man ansett vara hörselorgan. I Sverige finns två arter: hussyrsan (Gryllus domes'ticus), som förekommer inomhus (kök, bagerier), och m u 11 v a d s-syrsan (Gryllotalpa vulga'ris), som har fram-benen omdanade till grävredskap, med vilka den gräver gångar i jorden. SyrTenviken (grek, ”syrtes”, sandbank), Stora och Lilla, två vikar av Medelhavet på Afrikas n. kust, mellan Tunis och Barka. Den östliga, Stora 1164 S., har ett djup av ända till 1 800 m. Endast en hamn av betydelse finns vid kusterna, Benghazi vid Stora S. Syrtu't, fr. surtout, lång överrock; bordställ, borduppsats. Syssling, syskonbarns (kusiners) barn. Syste'm, ordning, plan, ordnad sammanslutning av delar till ett helt. Inom geologin används ibland S. som beteckning för en formation t.ex. silursyste-met i stället för silurformationen. — S y s t e m a t i-s e' r a, bringa till vetenskapligt sammanhang; ordna systematiskt. — System a'tis k, planmässig, genomförd, ordnad till ett helt. Systematfk, läran om en vetenskaps systematiskt ordnade framställning. Speciellt används S. inom botanik och zoologi om organismernas vetenskapliga klassificering. Systembolag, se Rusdrycksförsäljning. Systerbäck, flod på Karelska näset, Ryssland, till 1940 bildande gräns mellan Finland och Ryssland i sö. Utfaller i Finska viken. 64 km lång. Sys'tole, grek., hjärtats sammandragning vid ett hjärtslag. Motsats: diasTole. Syttende mai, se Eidsvoldsdagen. Szczecin, se Stettin. Szeged [seg'ed] el. Szegedin, stad i Ungern, belägen på den ungerska slätten, nära sammanflödet av Theiss och dess biflod Maros. 136 752 inv. 1947. Näst Budapest Ungerns största stad. Tillverkning av tobaksvaror, tvål m.m. Handel med spannmål, ull och boskap. Intill 1879, då stora delar av staden förstördes av översvämning, var S. starkt befäst. Szekler [se'k-], beteckning på den ungerska befolkningen i ö. Siebenbürgen. Omkr. 700 000 personer. Szent-Györgyi [sänt djördji], A., f. 1893, ungersk kemist, vilken för sina upptäckter angående C-vita-min och därmed sammanhängande frågor erhöll nobelpriset i medicin och fysiologi 1937. Szigeti [sig'äti], Jozsef, f. 1892, ungersk violinist, en bland de främsta nu levande. Sågfisksläktet (Pristis) tillhör rcckornas grupp (Rajae). Nosen är utdragen i ett långt blad, på vars båda kanter finns tänder. Flera arter av S. finns i de tropiska haven. En art (P. antiquo'rum), som når 1 m längd, finns i Medelhavet. Sågkamrat, en anordning som används vid fällande av träd. I handtaget på en s.k. timmersvans är en spiralfjäder fästad. Den andra ändan av fjädern fäster man med en kraftig krok i trädet. Då sågen dras tillbaka, spänns fjädern och S. hjälper att dra sågen, då denna skjuts fram och skär. Sågsteklar el. bladsteklar (Tenthredin'idae) hör till steklarnas ordning bland insekterna. Honan har ett kort äggläggningsrör, vars båda sidohälfter i undre kanten är försedda med sågtänder. Därav namnet. Vissa S. är svåra skadedjur på barr- och lövträd samt buskar. Sånfjället, se Sonfjället. Sångare (Sylvi'idae), fågelfam., hörande till sångfåglarnas grupp inom tättingarnas ordning. De är små insektätande fåglar, som lever bland träd, buskar, rör och vass. Hannarna är goda sångare. Hit hör bl.a. lövsångarsläktet (Phyllopseustes) med arterna gransångaren (Ph. abietina), lövsångaren (Ph. trochilus) och grönsångaren (Ph. sibilatrix); trädgårdssång-arsläktet (Curruca), bastardnäktergal-släktet (Hippolais), gräshoppsångar-släktet (Locustella), kärrsångarsläktet (Acroce'phalus) och järnsparven. Sångfåglar (Os'cines), en grupp inom tättingarnas ordning, till vilken brukar räknas trastfåglar, kungs-fåglar, sångare, svalor, ärlor, kråkfåglar, finkfåglar och mesfåglar. Sånggudinnor, se Muser.