Säl 1165 Sånglärkan (Ala'uda arven'sis) är tecknad i brunt, grått och svart med mörkare rygg och ljusare undersida. Den finns i odlade trakter ända upp i Lappland. S. är bekant för sin drillande sång, som frambringas, medan fågeln svävar på dallrande vingar. Sångsvan, se Svansläktet. Sångtrast, se Taltrast. Såpa består av fettsyrors kaliumsalter och framställs genom att man kokar olika slags fett med kalilut. Härvid bildas glycerin, som stannar kvar i såpan, vilken kallas glycerinsåpa. Om man bereder S. direkt av fettsyror, innehåller den ej glycerin. Grönsåpa är glycerinsåpa, försatt med grön anilin-färg. Sår. Risken vid ett sår hänför sig dels till blödningen (se Blodstillning och Blödning), dels till bakterieförekomsten. S. kan förorenas med bakterier, dels genom att det föremål, som orsakat skadan, varit bakterieförande, dels genom att vid sårbehandlingen används orena förbandsartiklar, genom att man petar med fingrarna i såret etc. Vid behandling av S. bör man pensla omgivningen men ej själva såret med jodsprit. Misstänker man, att S. är förorenat, kan man skölja ur såret med väte-superoxidlösning (vanlig 3-procentig, som späds med fyra delar kokt och varmt vatten). Starkare antiseptika, såsom sublimat, bör ej användas. De dödar ej blott bakterierna i såret utan fräter även på själva vävnaderna och gör därför mera skada än nytta. Till förband använder man vid större sår bakteriefria gaskompresser (kan erhållas på apotek). Finns ej sådana, kan man använda nybykt linne, som man lämpligen först stryker med ett hett strykjärn. Man lägger gas närmast, därefter bomull och slutligen bindan. Det är ej lämpligt att lägga bomull direkt på såret, då bomullen klibbar fast och sedan är besvärlig att få bort. På senare tid har man vid sårbehandling börjat använda sulfonamidpreparat i blandning med borsyra. Vid krigsskada har man med framgång använt metoden att skära bort infekterade och halvdöda vävnadsdelar, därefter pudra såret med sulfanilamid samt anlägga ett gipsförband, som får kvarligga i veckor. Numera spelar behandling med penicillin en väsentlig roll. Såve'ra, se Sauvera. Säck, gammalt rymdmått för potatis, spannmål m.m., ungefär motsvarande 100 kg. För ved och kol motsvarar S. 1 hl. Säckpipa, urgammalt folkligt musikinstrument, ännu använt bland allmogen i Skottland och Italien samt i den skotska militärmusiken. S. består av en lädersäck samt flera pipor. Luften inblåses genom ett rör i säcken och pressas sedan ut genom piporna. Säcksvampar, Ascomycetes*. Säd. Man skiljer på stråsäd: vete, råg, korn, havre m.m., och tr in dsäd: ärter, bönor, vicker m.m. Sädesbroddflyet (Agrofis seg'etum), en till natt-flyn hörande fjäril, vars larv angriper sädesbrodd (särskilt höstsäd) och kålblast. S. har särskilt i s. Sverige tidvis orsakat svåra härjningar. Sädescell, se Spermier. Sädesrost, se Rost. Sädesärla (MotacilFa alba), fågel, hörande till tättingarnas ordning (Passeres). Den har svart och grå dräkt och är en av våra täckaste småfåglar. Den tillbringar vintern i Afrika. På våren kommer den till oss. Den finns över hela Sverige. S. lever av insekter. Sädgås, se Gåssläktet. Säffle, stad i s. Värmland, 10 103 inv. 1956. Sägen, kortare, mer el. mindre overklig berättelse, vilken dock gör anspråk på en viss trovärdighet. S. knyter sig oftast till en historisk person el. händelse, till en plats, en byggnad e.d. Säckpipa. Säkerhetsanstalt, anstalt avsedd för förvaring el. internering av därtill dömda förbrytare enligt lag av den 18 juni 1937. Säkerhetständstickor, se Tändstickor. Sälar (Pho'cidae), en underordning av säldjur, vilka saknar ytteröron och ej har särskilt långa hörntänder (jfr Sjöbjörn, Sjölejon och Valrossläk-tet). Till S. hör grönlandssälen (Phoca groenlan'dica), som är grå med mörkare fläckar (fläckarna är särskilt utvecklade hos hannen). Den finns i stort antal i Norra ishavet, där den är föremål för storartad fångst. Knubbsälen (Ph. vi-tuli'na) är gråvit med sammanflytande, mörkare fläckar. Kroppslängden uppgår liksom hos föregående till 1,8 m. Den finns i Östersjön samt i Nordsjön och n. Atlanten och i Stilla havet. Då den lever av fisk, gör den skada. Den jagas liksom de andra arterna för späckets och hudens skull. Ringlade s ä 1 e n (Ph. his'pida) har ljus undersida och svart-aktig översida med ljusgula ringar. Den når en längd av omkr. 1 m och förekommer i Östersjön och i nordliga hav samt i en del insjöar, såsom Ladoga-sjön och Kaspiska havet. Storsälen el. storkobben (Ph. barba'ta) är till färgen tämligen enfärgat grå. Den når en längd av omkr. 3 m och förekommer i Norra ishavet. Gråsälen el. havs-sälen (Hallichoerus grypus) är på undersidan gråvit, på översidan mörkare grå med svarta fläckar. Den har jämförelsevis stor nos. Hannen kan nå en längd av omkr. 2 m. Den förekommer i Östersjön, Nordsjön och Norra ishavet och är föremål för Gråsäl.