1189 som byggnadsmaterial. Framför allt gör de skada genom att förtära virke. De borrar sig in i hus och förstör allt trä utan att skada ytan. Flera arter finns i varma områden av Afrika och Amerika samt Australien. TermiTsvetsning utförs med en blandning av pul-veriserat aluminium och järnoxid, s.k. termit. Blandningen antänds och utvecklar vid förbränningen stark värme. Härvid bildas aluminiumoxid och smält järn, som får flyta över järnstycken, vilka skall sammansvetsas. Dessa järnstycken pressas samtidigt hårt mot varandra. T. används bl.a. för reparation av brustna gjutjärnsföremål, exempelvis spårvägsskenor. Jfr Svetsning och Elektrisk svetsning. TeFmodynamfk, se Värme. Ter'moelektricitet. Om två trådar el. stavar av metall hoplöds, så att en sluten krets bildas, och det ena lödstället uppvärms, erhålls en elektrisk ström. Strömmens styrka (den elektromotoriska kraften) växer inom vissa gränser med stigande temperaturdifferens mellan kontaktställena och är därjämte beroende av de metaller, som ingår i strömkretsen. Strömmens riktning bestäms av de ingående metallerna. Genom sammankoppling i serie av flera dylika termoelement erhålls en termostapel. Termostaplarna har icke erhållit någon större användning för frambringande av elektrisk energi men har däremot fått en betydande användning för temperaturbestämningar t.ex. som strålningstermo-metrar. Som en omvändning av nyssnämnda fenomen, som efter sin upptäckare, den tyske fysikern Seebeck, benämns Seebeckeffekten, kan den efter upptäckaren, den franske fysikern Peltier, uppkallade Peltiereffekten betraktas. Peltier påvisade, att en elektrisk ström, som passerar beröringsstället mellan två metaller, åstadkommer en uppvärmning el. avkylning av kontaktstället, beroende på strömriktningen. Den genom uppvärmningen el. avkyl-ningen alstrade termoströmmen går i motsatt riktning mot den ström, som framkallar uppvärmningen el. avkylningen. Även i homogena, olikvarma me-talledare har numera liknande fenomen påvisats. TeFmoelcment, se Termoelektricitet. TermograT, självregistrerande termometer, där temperaturens gång kontinuerligt markeras på en genom ett urverk passerande pappersremsa. TeFmokemi', den del av kemin, som behandlar värmeförhållandena vid kemiska reaktioner. En kemisk reaktion sker antingen under avgivande av värme el. under upptagande av värme. Det första slaget av reaktioner kallas exotermiska, det senare endotermiska. Likaledes kallas en förening, som bildats under avgivande av värme, för exotermisk, medan en förening, som bildats under upptagande av värme, kallas endotermisk. För att de exotermiska föreningarna, som är mycket beständiga, skall sönderdelas, krävs tillförsel av energi. Deras sön-derdelning genom upphettning benämns termisk dissociation. En exotermisk förening, som dissocie-rats, återbildas i regel på nytt, när temperaturen sänks. De endotermiska föreningarna är i motsats till de exotermiska föga beständiga. — För att belysa storleken av de energimängder, som lösgörs el. binds vid kem. reaktioner, må nämnas, att den värmemängd, som utvecklas, när 16 g syre och 2 g väte förenas till 18 g (en grammolekyl) vatten, utgör mellan 68 och 69 kilogramkalorier, dvs en större värmemängd än den, som erfordras för att uppvärma Vi liter vatten från 0 till 100° (härför erfordras 50 kilogramkalorier). Termokontakt, en elektrisk kontakt, som automatiskt bryts vid viss temperatur. T. används som temperaturskydd exempelvis i strykjärn. Termometrar, temperaturmätare, finns av många slag. De vanligaste är kvicksilvertermometrar och Ter bland dem är Celsius’ den mest spridda och i vårt land den nästan uteslutande använda. Skalan på denna termometer har 0°-punkten vid isens smält-punkt, 4-100° vid vattnets kokpunkt (vid 760 mm Termometrar med gradering enligt Réaumur (R), Celsius (C) och Fahrenheit (F). lufttryck) och graderas från 0°-punkten med minusgrader vanligen till —40°. En annan T., Réaumur-termometern, som ännu brukas i en del länder, har en såtillvida annan gradering, att avståndet mellan 0°-punkten, vilken är lika med Celsius-termome-terns, och kokpunkten delas i 80°. 100° C är alltså lika med 80° R, el. 1° C = 4/n° R. I England och Nordamerika brukas Fahrenheitstermometern. Dess gradering visar 212° mellan kokpunkten och 0°-punkten, som hos F. icke är lagd vid isens smält-punkt utan vid en temperatur, som motsvarar —17,7° C. 0° C. motsvarar därför 4-32° F. och 1° C. är lika med % F. Följaktligen är t.ex. 4-95° F lika med 95—32 multiplicerat med 5/e, alltså 35° C. Kvicksilvertermometrarna bör emellanåt kontrolleras genom att nedstickas i smältande snö, som skall ange 0° C, om termometern är rättvisande. — För mycket låga temperaturer (under —40° C) används sprittermometrar el. termometrar