Ter med andra vätskor, som har låg stelningspunkt. För noggrannare temperaturbestämningar (t.ex. febertermometrar*) används gradering i tiondelsgra-der. Maximi- och minimitermometrar, som utvisar högsta och lägsta temperaturen (t.ex. under ett dygn), har i termometerröret en liten stav, som förskjuts med termometervätskans stigande el. fallande och stannar vid vändpunkten samt efter verkställd observation genom lämplig vickning av termometern återförs till det för tillfället rådande gradtalet. Vidare finns kontinuerligt självregistre-rande T., s.k. termografer. Termoelement används vid temperaturbestämningar vid vissa vetenskapliga undersökningar. Ifråga om höga temperaturer kan man använda sig av undersökningar av strålningens beskaffenhet. Jfr Pyrometer. Termo'pyle, se Thermopylae. Ter'mosflaska, flaska, försedd med inåt försilvrade, dubbla väggar med i det närmaste lufttomt mellanrum. Syftet härmed är att hindra innehållets uppvärmning el. avkylning från omgivningen. T. tillverkas vanligen av glas samt innesluts i höljen av metallbleck och används för förvaring av drycker o.d. TeFmostapel, se Termoelektricitet. Termosta't, behållare, som håller oförändrad temperatur genom automatiskt anordnad uppvärmning. Teros, se Rosor. Terpe'ner, i växtriket förekommande kolväten, som bl.a. ingår i många eteriska oljor. De enkla T. har kemiska formeln C10H10. De är oljor med kokpunkten mellan 156° och 190°. Terpentinolja, som används vid ferniss- och oljefärgstillverkning, är en blandning av huvudsakligen enkla T. Förutom de enkla T. finns T. med samma procentiska sammansättning men högre molekylarvikt. Terpentfn, som utgörs av kolofonium, löst i ter-pener, finns färdigbildad hos olika barrträdsarter och erhålls därigenom, att barken avskalas el. hål borras i träden, då T. av sig själv avrinner, T. används för framställning av terpentinolja och harts. T. och preparat av T. används även inom medicinen. Jfr Hartser. Terpentinolja, eterisk olja, som erhålls ur terpentin genom destillation med vattenånga. T. är färglös, lättantändlig, kraftigt ljusbrytande och har karakteristisk lukt. Löser fetter, hartser och oljor; oxideras och förhartsas i luften. Fransk T. består av terpener, huvudsakligen pine'n, svensk T. av syl-vestre'n och dipente'n. Används som lösningsmedel för hartser samt vid beredning av oljefärger, fernissor och lacker. Inom medicinen används T. som hudretande medel. Terpsi'chore [-kåre], Terpsikore, i den grekiskromerska mytologin danskonstens gudinna, en av de nio muserna (jfr Muser). TerFa, lat., jord, land, mark; T. f i r' m a, fastland, fast mark; T. i n c o g'n i t a, obekant land, främmande område; obekanta förhållanden. Terrakott'a, bränd lera, särskilt oglaserat, poröst och ogenomskinligt lergods (jfr Keramik). Till färgen är T. brun, röd el. gul. Mycket berömda är de antika terrakottavaserna och de små terrakottastaty-etterna från Tanagra*. Bland andra terrakottaarbe-ten märks de berömda, målade skulpturer, som utfördes av renässanskonstnären Luca della Robbia. Terramyci'n, antibiotikum, framställt av en art strålsvamp. T. har vid verkningsbredd. Det resorbe-ras lätt från tarmkanalen och kan alltså tillföras genom munnen. Används vid pneumonier, veneriska sjukdomar, scharlakansfeber m.fl. TerraTium, behållare av glas, i vilken man odlar växter i boningsrum; även sådan behållare, avsedd för smärre landdjur (insekter, kräldjur). Terr'a ross'a, rödbrun jordart, utgörande rester efter orena, av vatten upplösta kalkstenar. T. är 1190 ofta den enda jordarten i karsttrakter, där den ned-svämmats i sänkor i berggrunden. Terrass', avsats, trappformig anläggning i en trädgård, framför en byggnad etc.; murad altan. — Terrasse'ra, anlägga terrasser, utfylla och utjämna med jord och sten. — Terrassf o.rmig, i avsatser. — Geol. är T. en plan yta, som slutar med en brantare sluttning el. tvärbrant. Ero-sionsterrasser bildas vid stränder genom att vågorna angriper strandsluttningen och utmodelle-rar ett strandplan; ackumulationsterras-s e r uppbyggs i vattenbrynet av grus och sand, som floder för med sig. Deltan är exempelvis sådana T. Båda slagen T. finns flerstädes i vårt land högt över nutida vattenytor och är märken efter högre vattenstånd. Terre Haute (fr. ”högland”) [ter'ö håt'], stad i Indiana, USA. 64 214 inv. 1950. TerresTer, terrestrisk, hänförande sig till jorden t.ex. terresterkikare, som är benämning på kikare, vilka används mot föremål på jordytan i motsats till astronomiska kikare. Terrfbel, förskräcklig, förfärlig. TerFier, se Hundraser. Terrfn, soppskål. Territoria'1 el. territoriell, som har avseende på ett territorium*. Territorialgräns, se Sjöterritorium. Territorialprincip, den princip, som ligger till grund för territorialhögheten, dvs en stats rätt att ensam utöva myndighet på sitt område. Territoriell', se Territorial. Territo'rium, landområde; i USA och andra för-bundsstater ett distrikt, som ännu ej upptagits i unionen som stat. Terr'or, lat., skräck, fasa. Terroris e'ra, injaga skräck hos, behärska med våldsmedel. — Terrorism, skräckvälde. — Terrorist', anhängare av skräckvälde. Terräng', mark, landsträcka; markens beskaffenhet (kuperad, jämn, svårframkomlig etc.). Terrängiöpning, löpning på utprickad bana i terräng. Ters (av lat. ter'tium), den tredje; se Tonskala. Tersero'n, korsning mellan vit och mulatt. Tersett', terzett, tonstycke för tre sångstämmor. Ter7 tia [-tsia], lat. (fem), den tredje. Tertia'na el. tertianafeber, ett slags frossa med feberanfall varannan dag. Terlium non dalur [-tsium], lat., ett tredje gives icke, ett tredje alternativ är otänkbart. Tertiä'rlån — ordet betyder tredje lån — är namnet på det lån för vilket en bostadsbyggare lämnar säkerhet med sådana inteckningar, som ligger ”närmast skorstenarna”. För s.k. primär- och sekundärlån (första, resp, andra lån) står bättre säkerheter till buds, varför sådana lån är lättare att få i banker o.d. Tertiärlånen däremot lämnas i stor utsträckning av staten el. i vissa fall kommunen, som därigenom tar de största riskerna om huset skulle sjunka i värde innan lånen betalts. Se Bostadspolitik. Tertiä'rperioden inleder den kenozo'iska tidsåldern el. den nyare tiden i jordens historia (jfr Geologiska perioder). T., det skede, som närmast föregick istiden, kännetecknas av i det stora hela gynnsamt klimat. På Grönland och Spetsbergen finns i tertiärformationen försteningar efter en växtvärld i rikedom jämförlig med den nuvarande i mell. Europa. De nu levande däggdjursarterna fanns ej under T. men väl de stamformer, från vilka de utvecklats. Mot slutet av T. försämrades klimatet och de ömtåligare växt- och djurarterna försvann från de nordligare trakterna, medan den eviga snön började packa sig samman på högre breddgrader, varefter det skede började, som kallas istiden. T.-for-