1196 Tho Weichsel. 69 000 inv. 1946. Viktig järnvägsknut; maskin- och träindustri. Monument över Koperni-kus, som föddes i T. Talrika ålderdomliga byggnader. Thomdike [thå'ndajk], Sibyl, f. 1882, engelsk skådespelerska, berömd för sina Shakespearetolkningar. Thorseng, se Tåsinge. Thorshavn, se Torshavn. Thorsson, F. V., 1865—1925, politiker. T. var ursprungligen skomakare. Inom det socialdemokratiska partiet intog han tidigt en framskjuten ställning. Från 1902 var T. medlem av andra kammaren. 1918 efterträdde T. Branting som finansminister i Edéns ministär. I den följande Brantingska ministären 1920 var han först finansminister, sedan handelsminister. T. var vidare finansminister i Brantings andra ministär 1921—23 och i den tredje 1924—25. Han var allmänt uppskattad för sin redbarhet. T. arbetade framför allt på att införa sparsamhet i statsförvaltningen och på att lära arbe-tarungdomen, att spararen är en god medborgare, slösaren en dålig. Tho'rvaldsen, Bertel, 1768—1844, dansk bildhuggare, en av den nyklassicistiska riktningens främsta representanter. T. var huvudsakligen verksam i Rom, där han blev tidens ledande konstnär. Bland hans arbeten märks marmorstatyn I a s o n, gruppen Amor och Psyche, reliefer (Kärlekens åldrar), friser (Alexanders intåg i Babylon), medaljongsviten Årstiderna samt skissen till det s.k. Schweizerlejonet i Luzern. Thorvaldsens museum i Köpenhamn, uppfört 1839—48, innehåller Thorvaldsens konstverk, bibliotek, möbler m.m. Thoursie [torsi'], Ragnar, f. 1919, lyriker. T. företräder den modernistiska och starkt visionära poesin. Thousand Islands [thau'sönd aj'lönds], eng., ”Tusen öarna”, en av ca 1 700 öar bestående ögrupp i sjön Ontario i Nordamerika. T. tillhör dels USA, dels Kanada. Thufa, ett släkte ständigt gröna barrträd, som har fjällika barr på plattryckta grenar. Två T.-arter odlas i s. och mell. Sverige som prydnadsträd. T. kallas ibland med orätt ”cypress”. Thuk/dides, omkr. 460—400 f.Kr., Greklands störste historieskrivare. Som befälhavare för en attisk eskader kom T. för sent till Amfipolis’ undsättning 424 och måste fördenskull i tjugu år vistas i landsflykt. Under sin landsflyktstid arbetade T. på sitt livsverk, en framställning av Peloponnesiska kriget. Arbetet, som omfattar åtta böcker, blev aldrig avslutat. Thu'le, bland forntidens greker och romare benämning på ett område i n. Europa, troligen Jut-lands el. Norges västkust. Sedermera användes T. som beteckning för hela Skandinaviska halvön. Thunberg, Carl Peter, 1743—1828, lärjunge till Linné, professor i botanik och medicin i Uppsala 1784. T. företog forskningsresor, bl.a. till Japan, och utgav viktiga arbeten rörande Japans flora. Thunborg, Folke, f. 1909, landshövding i Norrbottens län sedan 1953, statssekreterare i inrikesdepartementet 1947—53. Thunman, Olof, 1879—1944, lyriker och konstnär. Skildrade i sina dikter i synnerhet sin uppländska hembygd (Pan spelar, 1919). Även hans målningar och teckningar har i allmänhet uppländska motiv. Thurber [thö'bö], James, f. 1894, amerik. tecknare, författare. T. räknas till världens bästa skämttecknare. Thu/gau, kanton i nö. Schweiz. 1 006 km2. 149 738 inv. 1950. T. är en tätt befolkad kanton med betydande industri, omfattande bomullsspin- Jaså, ni tycker alla ser ut som kaniner. Vad menar ni med det? Teckning av J. Thurber. nerier och bomullsväverier. Fruktodling, huvudsakligen för export, bedrivs i stor utsträckning. Thurn, M. von, 1567—1640, böhmisk adelsman. T. inträdde tidigt i kejserlig tjänst men blev snart ledare för den protestantiska oppositionen. I de våldsscener i Prag 1618, som blev signalen till Trettioåriga krigets utbrott, spelade T. en ledande roll. Senare anslöt han sig till Gustav II Adolf. Thurn und Taxis [torn' ont tak'sis], tysk furstesläkt, som 1516 grundade och sedermera utbyggde en internationell postorganisation. De sista rättigheterna överläts 1867 på preussiska staten. Thy'mus. — 1. T. el. bräss, en inre sekretorisk körtel, som ligger i övre delen av brösthålan. Den reglerar sannolikt på något sätt kroppens ämnesomsättning, speciellt fettomsättningen. — 2. Se Timjan. Thyrén, J. K. V., 1861—1933, historiker och jurist, professor vid Lunds universitet. T. var univer-sitetsrektor 1916—26, då han tog avsked från professuren. Han var medlem av andra kammaren 1909—11 och av första kammaren 1912—17. 1926 blev T. justitieminister i Ekmans ministär. Han arbetade framför allt på reformering av strafflagen. Thyreoide'a, sköldkörtel, se Inre sekretion. Thüringen. På 400-t. omtalas för första gången en germansk folkstam, thüringarna, vilka härskade över ett vidsträckt rike. 531 besegrades de emellertid av franker och sachsare. N. delen av deras land tillföll sachsarna, medan frankema bemäktigade sig landet s. om Thüringerwald. 1130 blev T. lantgrev-skap. Efter det s.k. thüringska arvföljdskriget kom T. att tillhöra markgrevarna av Meissen, vilka fick kurfurstlig värdighet som hertigar av Sachsen 1423. Efter 1918 års tyska revolution bildades 1920 fristaten Thüringen med Weimar som huvudstad. Riksdel 1933, sedan 1945 delstat i Östtyskland. 15 598 km2, 2,9 milj. inv. 1946. T. omfattar de forna staterna Sachsen-Weimar-Eisenach, Sachsen-Meiningen, Reuss, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Gotha, Schwarzburg-Rudolstadt och Schwarzburg-Sonderhausen. Jordbruket är den främsta näringsgrenen. Dessutom finns textilindustri och fabriker för glas- och porslinsvaror m.m. Thüringerwald, skogigt bergområde i Thüringen, Tyskland, som från Fichtelgebirge sträcker sig åt nv. Högsta delarna når 980 m ö.h. Livligt besökt av turister. Thyrsos, se Tyrsos. Thyse'Iius, K. J., 1811—91, statsman, justitieråd 1856. 1860—63 var T. ecklesiastikminister och 1875 —80 civilminister. T. innehade statsministerposten 1883—84 och var den förste ofrälse statsministern i Sverige. Thyss'en. — 1. August T., 1842—1926, tysk industrimän, som grundade stora järnverk i Duisburg