Tid två nymånar varierar på grund av ojämnheter i månens rörelse. Den genomsnittliga tiden kallas månmånad. Tolv månmånader utgör ett s.k. månår el. 3543/8 dygn. Dygnet är den tid, som åtgår för att jorden skall hinna rotera ett varv. Under äldre tider använde man sig i allmänhet av månaden som enhet och sökte genom inskjutande av en el. flera dagar som ny månad el. som tillägg till de vanliga månaderna motverka den förskjutning av året, vilken annars måste äga rum på grund av att månåret är kortare än solåret. Emellertid var de äldre systemen ganska ofullkomliga. Något så när tillfredsställande löstes problemet först genom den av Julius Caesar införda s.k. Julianska kalendern. I denna hade månaderna samma längd och ordningsföljd som nu. Året räknades till 365 dagar och vart fjärde år (de år, vilkas tal är delbara med fyra) insköts en skottdag i febr, månad. Denna tideräkning började tillämpas den 1 jan. 45 f.Kr. Hos romarna användes en vecka, som bestod av åtta dagar. Denna ersattes småningom av en sju-dagarsvecka. Emellertid visade det sig, att vårdagjämningen försköts även efter den julianska tideräkningen, den s.k. gamla stilen. Därför tillsatte påven Gregorius XIII en kommission, som 1582 utarbetade den Gregorianska kalendern el. nya stilen. Enligt denna räknas av de år som har jämna hundratal blott sådana som skottår, vilka sedan de två nollorna avskilts är jämnt delbara med fyra. År 1600 är skottår men ej år 1900. På detta sätt erhålls tre skottår mindre på fyrahundra år enligt nya stilen. Denna infördes så småningom i de flesta av Europas länder, i Sverige 1753. — Som utgångspunkt för T. började man från 500-t. alltmer använda Kristi födelse; dock förlädes Kristi födelse sannolikt till oriktig tidpunkt. Troligen ägde denna enligt vår T. rum år 4 e.Kr. Jfr även Universell tid och Greenwich. Tidlön, lön som beräknas per tidsenhet (timme, vecka, månad) till skillnad från ackord, provision o.d. som beräknas per arbetsenhet. Tidlösa el. nakna jungfrun (CoPchicum autum-na'le), en liljeväxt, som sent på hösten blommar med skära blommor. Odlas som prydnadsväxt. T. innehåller ett gift, colchicfn*. Tidning. Det privata brevet är tidningarnas ursprung. Från slutet av 1500-t. utkom så gott som dagligen handskrivna nyhetsblad, vilka i och med boktryckarkonstens uppfinning förvandlades till flygblad. Dessa utgavs snart i numrerade serier, som senare ombildades till regelbundna nyhetsblad, alltså tidningar i egentlig mening. T. utgavs troligen först i Tyskland och spreds därifrån till övriga europeiska länder. Sveriges första T. är ”Ordinari Post-tijdender”, som 1645 började utkomma med ett nummer i veckan. Numera daglig med namnet Post-och inrikes tidningar. Jfr vidare de olika tidningarnas namn. Tidningarnas telegrambyrå (TT) bildades 1921 på grundval av en del äldre företag. Omkr. 140 tidningar är aktieägare. Intet företag äger mer än en tiondel av aktiekapitalet. Huvudkontoret är i Stockholm. Från 1924 radions nyhetsförmedlare. Tidsskillnad, skillnaden mellan medelsoltiden för en ort och normaltiden. Tidszon, beteckning för område, som använder samma normaltid, dvs medelsoltiden för den meridian, som går mitt genom zonen. Jorden är delad i 24 T. I Europa finns tre T., nämligen västeuropeisk, medeleuropeisk och östeuropeisk T. De senare är en, resp, två timmar före den västeuropeiska T., Greenwichtiden. Sverige har medeleuropeisk tid sedan 1900. Jfr Greenwich och Universell tid. Tidvatten, se Ebb och flod. Tidö, fideikommiss i Rytterns socken, Västmanland, vid en vik av Mälaren. Slottet uppfördes 1625 1198 —45 för Axel Oxenstierna, huvudsakligen efter ritningar av S. de la Vallée och Nic. Tessin d.ä. Tillhör numera släkten von Schinkel. Tieck [ti'k], J. L., 1773—1853, tysk författare, en av ledarna för den nyromantiska diktningen i Tyskland. Bland hans arbeten märks noveller (Dichterleben, Der A u f r u h r in den C e vennen), romanfragmentet Vittoria Ac-corombona och översättningar av Cervantes och Shakespeare. T:s diktning utmärks av en fantastisk mystik med dragning åt det sjukligt hemska. Trots rikedom på idéer och mångsidig bildning lyckades han dock aldrig samla sig till ett större enhetligt arbete. Den svenska nyromantiken påverkades i avsevärd grad av T. Tien-shan, se Tian-schan. Tien-tsin, stor handelsstad i n. Kina, Pekings hamnstad. Universitet. 2,7 milj. inv. 1953. Tie'polo [-pålå], G. B., kallad Tiepoletto, 1696— 1770, italiensk målare. T. var född i Venedig, där han 1755—58 var direktör för konstakademin, och slog sig 1761 ned i Madrid, där han stannade till sin död. Han utbildade en personligt betonad, dekorativ stil, som utmärktes av elegant teknik, livfull komposition och ljus, mild kolorit. T. var även verksam som raderare. Tiergarten [ti'r-] är Berlins största park. Stora delar av T. förstördes under 2:a världskriget. Tierp, köping i örbyhus härad, Uppsala län. 3 750 inv. 1956. Tierr'a, sp., land. Tierra del Fue'go, se Eldslandet. Tifl'any, L. C., 1848—1933, amerikansk konstnär, vilken företrädesvis ägnade sig åt glasindustri och blev världsberömd för de s.k. ”Tiffanyglasen”. Dessa vaser utmärks av en utsökt färgnyansering och är utförda efter orientaliska mönster. Tif'lis, Tbilisi (georg. ”varmstaden” på grund av heta källor i närheten), huvudstad i sovjetrepubliken Georgien, SSSR. Staden ligger vid den av höga bergskedjor begränsade Kurafloden och har som handelsstad stor betydelse; förmedlar bl.a. varuhandeln mellan Ryssland och Iran. Omkr. 635 000 inv. 1956, tillhörande en hel mängd skilda folkslag, språk och religioner. Tiger, se Kungstigern. Tigerkatt, sammanfattande beteckning på mindre kattdjur med mörkfläckig el. blandad päls. T. är egentligen ett sydamerikanskt kattdjur, ca 80 cm långt, som har svarta fläckar på ljusgul botten. Tigeröga, en halvädelsten, sammansatt av asbestnålar och kvarts, vilken finns på Ceylon, i Harz m.fl. platser. Tiggarmunkordnar kallas vissa munkordnar, vilka särskilt strängt håller på fattigdomsidealet och liksom Jesus och apostlarna lever av gåvor men ej får besitta fast egendom el. inkomst. Dessa regler har dock så småningom mer el. mindre modifierats. Till T. hör dominikanorden, franciskanorden samt en del andra ordnar. Tiglatpile'ser, namn på assyriska konungar, bland vilka särskilt märks T. IV (se Assyrien). Tigre', provins i n. Etiopien, ö. Afrika, ett utpräglat högland, genomdraget av bergskedjor, taffelberg och djupa dalar. Huvudstad är Adua* (Aduwa). T. har tidvis varit ett självständigt rike. TigreTad, tigertecknad. Ti'gris, flod (ca 2 000 km), upprinner i Armeni-ens högland och utfaller, efter förening med Eufrat, i Persiska viken. Jfr Mesopotamien. Tihwa, förr Urumchi el. Urumtsi, huvudstad i provinsen Sinkiang i Kina. Ca 50 000 inv. Strategiskt viktig. Centrum för handeln mellan Kina och Ryssland. Tik, honhund.