Tit 1202 under faderns sista år dennes medregent och uppsteg vid faderns död 79 på tronen. T. förde en klok och rättvis styrelse. — 2. En medarbetare till aposteln Paulus, till vilken ett av Pauli brev är riktat. Titusbågen i Rom. Ti'tusbågen i Rom, triumfbåge, uppförd av kej-sar Titus till minne av Jerusalems erövring. (Jfr Templets förstöring.) Med sin arkitektoniskt vackra resning och sitt fina detaljarbete är T. den förnämsta av de romerska triumfbågarna. Tiume'n el. Tjumen, stad i v. Sibirien. 76 000 inv. 1939. Livlig industri- och handelsstad med flodfart, järnvägs- och landsvägsförbindelser. Var under tsartiden utgångspunkt för de deporterades vandring österut. Tfundaland, ett av de gamla folklanden. Motsvarar mell. Uppland jämte Gästrikland. Tiveden, vidsträckt skogstrakt på gränsen mellan Närke och Västergötland. I forna tider utgjorde T. ett svåröverkomligt gränsområde mellan Svealand och Götaland. TFvoli, stad ö. om Rom. 19 200 inv. Talrika ruiner från den romerska kejsartiden, då T. utgjorde en omtyckt förlustelseort för det förnäma Rom. I T. ligger Villa d’Este (anlagd 1549) med berömda trädgårds- och fontänanläggningar. — Efter T. har uppkallats förlustelseställen av folklig karaktär med karuseller, skjutbanor, varietéer osv, exempelvis Köpenhamns T., Gröna Lunds T. Tiz'ian [-ts-], egentl. (it.) Tizia'no Vecelli, omkr. 1477—1576, it. målare, som räknas som den främste representanten för den venezianska skolan. Han målade talrika porträtt, allegoriska tavlor (Den himmelska och jordiska kärleken), tavlor med bibliska motiv m.m. Han var mycket uppburen av samtiden och stod högt i gunst hos bl.a. Karl V, vars porträtt han målade. Tjajkov'ski (ofta stavat Tschaikowsky), P. I., 1840—93, rysk tonsättare. 1866—77 var T. verksam som kompositionsprofessor vid det nybildade konservatoriet i Moskva. Från 1887 företog T. resor i Europa och Amerika och dirigerade själv sina större verk. Högst når T. i sina orkesterverk, särskilt i sina symfonier, av vilka den sjätte (h-m o 11) anses vara den förnämsta. T. har även komponerat operor (Eugen* O n e g i n), orkestersviter, uvertyrer, stråkkvartetter, sångromanser m.m. Tjang-tso-Iin, se Chang Tso-lin. Tje'chov [-kåff], A. P., 1860—1904, rysk författare, vilken räknas som Rysslands störste dramatiker. Hans dramer är fyllda av en vemodig stämning och ibland av bitter satir, genom vilken dock går ett försonande drag av humor och mänsklighet (Körsbärsträdgården, Måsen, Onkel Vanja etc.). T. skrev även utsökta noveller, i vilka han framträder som en skicklig psykolog. Tjeck'er, slavisk folkstam, företrädesvis bosatt i Böhmen, Mähren, Schlesien, Nedre Österrike och i nv. delen av Ungern (under namnet slovaker). T:s antal torde uppgå till över 10 milj. De är mestadels romerska katoliker. På 500-t. invandrade T. från ö. till sina nuvarande områden. Efter några århundraden kom de i starkt beroende av Tyskland, och sedan de österrikiska habsburgarna 1526 bemäkti-gat sig den böhmiska kronan, blev förtyskningen allt starkare. T:s alltid förefintliga politiska själv-ständighetssträvanden framträdde med förnyad kraft i samband med l:a världskriget, under vilket tjeckiska och slovakiska trupper i massor övergick till fienden. Jfr Tjeckoslovakien. Tjeck'oslova'kien, republik i Centraleuropa, i v. och n. gränsande till Tyskland, i nö. till Polen, i sö. till Rumänien och Sovjetunionen, i s. till Ungern och Österrike. 127 827 km2. 12,5 milj. inv. 1949. Landets v. huvuddel, Böhmen, upptas av en stor högslätt, begränsad av randberg, i sv. av Böhmer-wald, i nv. av Erzgebirge, i nö. av Sudeterna. Böh-mens huvudflod är Elbe, vilken upprinner i Riesen-gebirge och mottar bifloderna Moldau och Eger. I sö. skils Böhmen genom de låga Mähriska kullarna från T:s mell. huvuddel, det omkring Donaus biflod March belägna Mähren. Landets ö. huvuddel, Slovakien, uppfylls till största delen av Karpaternas bergskedjor. — Huvudnäring är jordbruk med boskapsskötsel. T. exporterar lantbruksprodukter, främst korn. Bergsbruket är av stor betydelse. I Böhmen och i n. Mähren finns järnmalmer och rika kolfyndigheter. I de böhmiska randbergen bedrivs skogsbruk. Industrin, särskilt metall- och textilindustrin, är betydande. Handelsomsättningens värde uppgick år 1954 till 87 803 milj, tjeckoslovakiska kronor import och 87 573 milj, kronor export (100 svenska kr motsvaras 1957 av ca 137 tjeckiska). — Huvuddelen av befolkningen utgörs av tjecker och slovaker (ca 90 %), vidare ungrare, ryssar, polacker m.fl. Flertalet av de tyskar, som före 2:a världskriget levde i T. (ca 3 milj.), tvångsförflyttades 1945. Detsamma skedde med en del ungrare och polacker. — Statskyrka saknas. Större delen av befolkningen är romerska katoliker. Den 1920 bildade tjeckoslovakiska kyrkan har ca 900 000 medlemmar. Antalet protestanter är ungefär detsamma, varjämte finns anhängare av grekisk-katolska och ortodoxa kyrkorna. — Enligt författningen av år 1948 är T. en folkdemokratisk republik. Det styrs av en president vald för sju år. Folkrepresentationen utgörs av en riksförsamling med 300 ledamöter valda för sex år. Huvudstad är Prag, 921 416 inv. 1947. Övriga viktiga städer är Brno (Brünn) 273 000 inv., Plzen (Pilsen) 118 000 inv. och Bratislava (Pressburg) 173 000 inv. m.fl. — Historia. Angående den tidigare historien, se Tjecker. Under ledning av Masaryk* bildades under l:a världskriget en organisation, som arbetade för tjeckernas självständighet. En nationell regering bildades i Paris och 1918 förklarades i Prag den nya staten oberoende med Masaryk som president. T:s område fastställdes vid fredskonferensen. Masaryk avgick som president 1935 och efterträddes av Benes, som tidigare under en följd av år varit utrikesminister och tidvis ministerpresident. Landet styrdes av koalitionsregeringar i vilka även den tyska minoriteten medverkade. Man genomförde en omfattande sociallagstiftning och sökte motverka kriserna genom stora allmänna arbeten och valutadevalvering. Stora kostnader nedlades på försvaret. Utrikespolitiskt bildade T. tillsammans med Ru-