1271 Va-tout [-to'], fr. (allt går), ”det gäller allt”, hasardspel om samtliga insatser. Watt [oått'], James, 1736—1819, skotsk fysiker och uppfinnare. De förbättringar av de då brukliga ångmaskinernas konstruktion, som W. genomförde, var för ångmaskinernas praktiska användbarhet av så avgörande betydelse, att W. brukar betecknas som ångmaskinens uppfinnare. Watt, enhet för arbetsförmåga el. energiutveckling per sekund, motsvarande en energiutveckling av en joule (107 erg) per sekund. Watteau [-tå'], A., 1684—1721, fransk målare. Hans graciösa figurscener, såsom Avresan till C y t h e' r a äger en melankolisk grundton som ger den eleganta sällskapsleken en poetisk dimension. Vatten är en förening mellan väte och syre. Kem. formel H2O. Vid sönderdelning av vatten t.ex. med tillhjälp av en elektrisk ström erhålls två volymdelar väte (2H2) och en volymdel syre (O2). Vanligt vatten är egentligen en blandning av olika slag av V. Det har visat sig, att av grundämnen finns isotoper, dvs kemiskt lika ämnen med olika atomvikt m.m. Av väte finns tre isotoper och likaså av syre, varför det borde kunna finnas 18 olika slags vatten. Hittills känner man endast lätt V. och tungt V. I det senare ingår väte med atomvikt 2 och syre med den vanliga atom vikten 16. Det är något tyngre än vanligt V. och fryser vid 3,8°. Tungt V. framställdes först av amerikanen Lewis. Det i naturen förekommande V. innehåller dels salter, dels organiska ämnen. Salthalten är särskilt stor i havsvatten, där den i genomsnitt uppgår till 3^ %. Framför allt förekommer koksalt, natriumsulfat, magnesium-, kalcium- och kaliumsulfat, klorid och karbonat. Sötvatten el. färskvatten innehåller mindre mängd salter men däremot en jämförelsevis stor tillblandning av organiska ämnen. Sötvattnets beskaffenhet beror på de jordlager och bergarter, med vilka det varit i beröring. Är salthalten särskilt stor (framför allt halten av kalciumsalter), säger man att vattnet är hårt; är salthalten låg, t.ex. regnvatten, talar man om mjukt V. Starkt salthaltiga källvatten kallas mineralvatten. Bräckt V. uppstår genom blandning av havsvatten med färskvatten. För V:s användbarhet vid matlagning o.d. är bakteriehalten av särskild betydelse. Ytvatten, som varit i beröring med multnande och ruttnande ämnen, är i detta hänseende av sämre beskaffenhet än grundvatten, som passerat genom avlagringar, vilka frånfiltrerat bakterier och andra organiska föroreningar. Jfr även Vattenrening. Man skiljer på vado'st V., som härstammar från jordytan och juveni'lt V., som härrör från jordens inre. Från jordytan avdunstar V. till atmosfären och utfälls sedermera på grund av temperaturändringar i denna som nederbörd. Detta till jordytan återbördade V. avdunstar delvis åter och sjunker delvis ned genom jordlagren till grundvattennivån för att kanske på annan ort åter träda i dagen. Man kan alltså tala om ett V:s kretslopp i naturen. Även de levande varelserna upptar stora mängder V., vilka åter utsöndras. Vid förbränningen av organiska ämnen bildas ävenledes V. Jfr Dagvatten, Grundvatten, Juvenilt V., Mineralvatten, Vadost V. och Vattenåder. Watten, Wattenmeer, beteckning för de blott en el. annan meter djupa havsområden, som uppkommit genom havets inkräktande på de låga Nordsjökusterna. Särskilt Hollands och Frieslands W. är vid ebb förvandlade till sankmarker. Vattenbaggar (Palpicor'nia), en skalbaggsfamilj, vars arter lever i vatten. De påminner i utseende om dykare. Vattenbråck, en svullnad i pungen, som förekommer både hos äldre och yngre personer. V. beror i de flesta fall på någon slags inflammation. Sjukdomen fordrar i en del fall operativ behandling. Vat Vattendomstol, första domstolen i vattenmål. V. består av en vattenrättsdomare, som är ordförande samt två vattenrättsingenjörer och två vattenrätts-nämndemän. I vissa fall är V. beslutför med vatten-rättsdomaren, vattenrättsnämndemännen och en av vattenrättsingenjörerna. Vattenrättsdomaren skall vara en lagkunnig, i domarevärv erfaren man. Av vattenrättsingenjörerna skall den ene vara sakkunnig beträffande byggande i vatten och den andre beträffande frågor om torrläggning av mark. V. i riket är till antalet fem och benämns Norrbygdens V., Österbygdens V., Söderbygdens V., Västerbygdens V. och Mellanbygdens V. Vattenfall, se Vattenkraft. Vattenfallsstyrelsen, ett centralt ämbetsverk, som sorterar under kommunikationsdepartementet. V. utbygger och förvaltar statens vattenfall med därtill hörande mark samt har påbörjat utbyggandet av atomkraftverk. Vattengas, se Gasformiga brännmaterial. Vattenglas, natrium- el. kaliumsilikat. Det förstnämnda benämns natronvattenglas, det andra kalivattenglas. Dessa silikat är i motsats till övriga sili-kat lösliga i vatten. Lösningen, som är en siraps-tjock vätska, stelnar i luften på grund av dennas kolsyrehalt. V. används till framställning av sten-kitt, som impregneringsmedel mot eldfara för papp och trä och som konserveringsmedel för ägg. Vattenkoppor, en jämförelsevis ofarlig sjukdom, som i allmänhet förekommer hos barn. Sjukdomen kännetecknas av ett utslag, vilket övergår till vat-tenklara blåsor. Sjukdomen är förenad med lindrig feber. Vattenkraft, vedertagen benämning ej på kraft i egentlig mening utan på arbetsförmågan hos strömmande vatten. V:s storlek beror av vattenmängden i vattendragen samt av fallhöjden. Den varierar på grund av olika vattenmängd vid olika tider på året, beroende på nederbördsförhållandena och på naturbeskaffenheten hos det område, från vilket tillflödena kommer. Den utbyggbara vattenkraften i Sverige beräknas motsvara ca 75—80 miljarder kWh och var år 1955 utbyggd för en årsförbrukning av 25 miljarder kWh. Man räknar med att behovet av elkraft kommer att fördubblas på omkring 11 år och att denna ökning åtminstone för den närmaste tiden måste tillgodoses huvudsakligen genom vattenkraft. Vattenkretsare el. virveldykare (Gyri'nidae), en skalbaggsfamilj, som fått sitt namn av att dess arter simmar i själva vattenytan i buktiga kroklinjer men aldrig rakt fram. De bägge bakre benparen är fen-lika. Vattenlagen innehåller rättsreglerna beträffande den svenska vattenrätten. V. är av den 28 juni 1918 med ett flertal senare ändringar. Vattenlinje, skärningslinjen mellan fartygssidan och vattenytan. Vattenloppor (Daph'nia), små platta hinnkräftor, som simmar med hjälp av antennerna. Vanliga i sötvatten. Vattenlås. Vattenlås, en anordning i en avloppsledning genom vilken vätska kvarhålls på en punkt i ledningen och fyller denna, så att gaser ej kan komma