Vat förbi. Ofta används en s-formig krök, i vars lägsta del vätskan stannar. Vattenlöpare el. skräddare (HydrometTidae), familj skinnbaggar, vilka lever på vattenytor; förtär döda insekter. Vattenmelon (CitrulFus vulga'ris), en särskilt i Medelhavsländerna odlad ört, som har flikiga blad och stora, runda, saftrika frukter med rött kött och svarta kärnor. V. har behagligt söt smak. Från en annan art av samma släkte erhålls kolokvint. Vatten och bröd, ett straff, som i Sverige avskaffades redan 1884. Vattenormar, havsormar*. Vattenpass, instrument för bestämmande av vågrät riktning. Oftast används ett slutet kärl, som är fyllt med vätska men innehåller en liten luftblåsa. Vattenpest (Helo'dea canaden'sis) är en vattenväxt med meterlånga, grenade stammar med krans-ställda blad. V. utbreder sig mycket snabbt och kan ibland alldeles utfylla vattendrag. Vattenpolo, bollspel i lag. Lagen består av sju spelare. Effektiv speltid är 14 min. Vattenrall, se Rallsläktet. Vattenreglering, bildande av vattenmagasin ovanför ett kraftverk. Vattnet uppsamlas vid vårflod och rikare nederbörd med hjälp av fördämning och kan sedermera avtappas i mån av behov, särskilt vintertid då vattentillgången eljest är ringa. Härigenom vinner man en jämnare tillgång på kraft. V. innebär vanligen att sjöarnas naturliga nivå höjs, ibland flera 10-tal meter, men vattnet kan också sänkas under det normala. Vattenlagen innehåller föreskrifter om ersättning för skada på mark, fiske m.m. vid V. Flertalet av våra större sjöar är reglerade. Vattenrening. Vanligtvis rensas vatten genom filtrering genom sand. På senare tid har man för V. använt sig av klorsalter (natriumhypoklorit) i små mängder. Jfr även Biologisk rening. Vattenskinnbaggar (Hydrocoridae), en insektsordning, som omfattar vattendjur, vilka har förkrympta antenner. Hit hör bl.a. buksimmare, ryggsimmare och vattenskorpioner. Vattenskott kallas sidoskott direkt från stammen el. grövre grenar på träd el. buskar. På odlade träd utväxer ibland V. från vildstammen, på vilken den odlade arten ympats. Sådana V. måste bortskäras. Vattenskräck, se Vattuskräck. Vattensnäcka, se Arkimedes skruv. Vattensork, se Sorksläktet. Vattensot, se Vattusot. Vattenspindel (Argyrone'ta aqua'tica), en brun spindel, som lever i vatten. Syrebehovet tillfredsställer V. med hjälp av en luftblåsa kring den håriga bakkroppen. I vattnet spinner den en klocka, i vilken den samlar luft och vilken tjänstgör som bo och förvaringsplats för V:s ägg. Den lever av små vattendjur. Vattenstånd, vattenhöjd, är vattnets höjd i förhållande till fast land. V. mäts med pegel*. Sedan 1922 finns längs våra kuster vattenhöj dmätningsstatio-ner, vilka står under Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts vård. Vattenstämpel anbringas i papper medelst pressning. I allmänhet är V. genomskinligare än papperet i övrigt. V. utgörs oftast av fabriksmärket. Vattensvin (Hydrochae'rus capyba'ra) är en sydamerikansk gnagare, som lever i flockar i floder och sumptrakter. Den kan nå en längd av över 1 m. V. lever av vattenväxter och är en god simmare men rör sig dåligt på land. Vattensvullnad, se Vattusot. Vattenturbin, se Turbin. Vattenur, se Ur. Vattenåder. En vanlig ponulär föreställning är, att vatten i jordlager och berggrund förekommer i ådror el. slutna, förgrenade kanaler. Detta är emel 1272 lertid endast undantagsvis fallet. Vattnet följer i sin cirkulation gränsytor mellan olika jordlager och sprickor i berggrunden el. rör sig sakta i porösa jord- och bergarter. Jfr Grundvatten. Vattenånga, se Ångbildning och Luftfuktighet. Vattenödlor (Tritu'rus), ett till salamanderdjur hörande släkte, som utmärks av smärt kroppsform och från sidorna tillplattad stjärt. Hos en del arter har hannen under parningstiden en fenlik ryggkam. I Sverige finns två arter, större V. (T. cristatus), som har kornig hud, och mindre V. (T. punc-tatus), som har slät hud. Båda har grönsvart rygg och brandgul, svartfläckig undersida. Wattimme, se Elektriska måttsenheter. Wattimmemätare, se Elektriska mätinstrument. Vattkoppor, se Vattenkoppor. Wattmeter, se Elektriska mätinstrument. Vattnets blomning under början av sommaren betingas av utveckling av framför allt blågröna alger i insjöar och dammar. Vatfrat tyg, se Moaré. Watts [oått's], G. F., 1817—1904, engelsk målare och skulptör. W. utförde fantasifulla idémålningar (Hoppet, Mammon, Kärleken och döden) samt en rad porträtt. Bland W:s skulpturer märks K1 y t i a och Livskraft. Wattsekund el. joule* är ett elektriskt mått på energi och motsvarar 0,102 kilogrammeter. Vattumannen, stjärnbild inom Djurkretsen*. Jfr Stjärnhimmeln. Vattuskräck, hundgalenskap, rabies, en smitto-sam sjukdom, som särskilt förekommer hos hundar. Under sjukdomens första period är hunden orolig. Ibland får djuret anfall av raseri. Sedermera inträder förlamningar och allmän slöhet. Hunden har ofta svårt att svälja vatten på grund av svalgkramper el. svalgförlamningar och lider därför av törst. Dess oförmåga att släcka törsten har givit upphov till sjukdomens namn. Människor kan smittas genom bett av sjuka hundar. Sjukdomen utbryter dock först vanligen efter 2—3 månader. Vaccination mot V. hinner därför i regel utföras. Jfr Pasteur. Vattusot, vattensvullnad, allmän vätskeansamling i kroppen, ett symtom, som förekommer vid njur-och hjärtsjukdomar. Vauban [våbaq'], S., 1633—1707, fransk militäringenjör, marskalk, nationalekonom. V. deltog i Ludvig XIV:s krig mot Nederländerna och ombil-dade fästningskriget efter egna principer, vilka till en del ännu följs. Vaud [vå], kanton i sv. Schweiz. 3 211 km2, 377 585 inv. 1950. Huvudstad Lausanne 106 807 inv. 1950. — Sö. delen av V. uppfylls av förgreningar av Västalperna. Mellan dem och Jurabergen i v. utbreder sig en bördig högslätt, där företrädesvis säd och tobak odlas. I trakten av Genèvesjön odlas vin i stor utsträckning; V. är Schweiz’ förnämsta vin-producerande kanton. Industrin omfattar tillverkning av ur samt beredning av mejeriprodukter. Vaudeville [vådvill'], fr., se Vådevill. Waugh [oå'], Evelyn, f. 1903, eng. författare, känd för sina satiriska romaner (En handfull stoft, Den käre bortgångne, Press-stopp m.fl.). Vaughan-Williams [vå'no-ill'jöms], Ralph, f. 1872, engelsk tonsättare som uppvisar en modernistisk stil, dock med anknytning till äldre engelsk tradition. Till hans mera bekanta verk hör Londonsymfo-nin och musiken till Aristofanes’ Getingarna. Vautel [våtäll'], Clément, f. 1876, fransk journalist och författare. Har skrivit romaner i den humoristiska stilen, t.ex. Mon curé chez les riches (sv. översättn. Våran kyrkoherde hos de rika). Vauxhall [våk's-hål], stadsdel i London, på