1273 Thames’ högra strand. I V. fanns länge ett berömt nöjesfält. Wavell [oäj'vl], sir ArchibaldW., 1883—1950, engelsk fältmarskalk, vilken i juni 1939 blev överbefälhavare i Mellersta östern. 1940—41 ledde W. framgångsrika anfall mot de italienska trupperna i Cy-renaica, men måste våren 1941 dra sig tillbaka. Juni 1941 blev han överbefälhavare för trupperna i Irak, Iran och Indien. Efter Japans inträde i 2:a världskriget blev W. jan. 1942 överbefälhavare för stridskrafterna i Stillahavsområdet. Vicekonung i Indien 1943—47. Wawrin'sky, E. O. V., 1848—1924, svensk politiker, särskilt känd som nykterhetsman och fredsvän. W. var bl.a. under en lång följd av år (1905—20) chef för den internationella storlogen av godtemp-larorden. Vax, en blandning av cerotfnsyra och myricy'lpal-mita't, det ämne, varav bina uppbygger de celler, i vilka de förvarar honungen. V. är till färgen gult men kan genom lämplig behandling blekas. Produkter, som liknar det egentliga V., bivaxet, framställs på många sätt. V. används bl.a. för olika ändamål inom industrin. Vaxblomma, detsamma som porslinsblomma*. Vaxholm, stad på Vaxön i Stockholms skärgård, 3 676 inv. 1956. Vaxholms fästning, en i Stockholms skärgård belägen rad av befästningar i havsbandet, som skyddar inloppet till Stockholm. Jfr Oskar-Fredriksborg. Vaxmott (Galle'ria mellonelFa), ett brungrått, litet nattfly, vars larver lever i vaxkakorna i bikupor. V. är ett svårt skadedjur på bin. Vaxlaft bereds av taft, som genomdränks med linoljefernissa. Vaxön är en ö i Stockholms skärgård, på vilken större delen av staden Vaxholm är belägen. Ve'ar, i nordisk mytologi benämning på gudar. Webb [oäb']. — 1. Sidney W., 1859—1947, engelsk socialistisk politiker och författare. W., som var en av de ledande inom Fabian* Society och bl.a. därigenom utövade ett betydande inflytande, var 1922—29 medlem av underhuset och jan.—no v. 1924 handelsminister i MacDonalds första ministär samt 1929—31 minister för kolonierna i dennes andra ministär. Han adlades 1929 (lord Passfield). — 2. Beatrice W., 1858—1943, den förres hustru, engelsk socialistisk politiker och författarinna, liksom sin make en av de ledande inom Fabian Society. Såväl genom de offentliga uppdrag W. innehade som genom sin privata verksamhet spelade hon en betydande roll i de sista decenniernas politiska liv i England. — Paret W. studerade tillsammans särskilt fackföreningsrörelsen. Högt skattat är deras arbete Fackföreningsrörelsens historia i England. År 1935 utgav de Sovjet communism, a new civilisation? We'ber. — 1. K. M. F. E. v. W., 1786—1826, tysk tonsättare. W. förde ett kringflackande liv, till dess han 1816 blev kapellmästare och direktör för operan i Dresden. Bland hans verk märks operorna Friskytten, Euryanthe och O' b e r o n*. Dessutom skrev W. en del mindre verk (A u f f o r d e-rung zum Tanz), flera manskvartetter m.m. W. var i vissa avseenden en föregångare till romantikens tonkonst och delvis även till wagnerismen. — 2. E. H. W., 1795—1878, tysk läkare, professor i anatomi i Leipzig. W. räknas som en av fysiologins grundläggare. Han uppställde bl.a. den s.k. Weber-ska lagen, enligt vilken en retnings styrka måste ökas med en viss bråkdel av sig själv, för att ökningen skall kunna uppfattas. Om man håller 10 kg i handen, måste vikten ökas med viss procent av de 10 kg, för att ökningen skall uppfattas. Håller man 1 kg i handen, skall viktstillökningen utgöra lika Wed många procent av 1 kg som vid föregående tillfälle av 10 kg. Webern, Anton v., 1883—1945, österrikisk tonsättare, dirigent och musikhistoriker. Elev till Arnold Schönberg och upphovsman till den s.k. punktmusiken. We'berska lagen, se Weber 2. Veberöd, municipalsamhälle vid n. sluttningen av Romeleåsen, s. Skåne. 773 inv. 1956. Webster [oäb'st-], D., 1782—1852, nordamerikansk statsman. 1841—43 och 1850—52 var W. utrikesminister och avslöt som sådan det s.k. Ashbur-tonfördraget med England, varigenom gränsen mellan Maine och Kanada reglerades. Vecka, se Tideräkning. Vecklarfjärilar (Tortri'cidae), en familj småfjäri-lar, som utmärks av att larverna spinner el. vecklar samman de blad, på vilka de lever. V. har tämligen jämnbreda fram vingar. En hel del arter är svåra skadedjur t.ex. tallkottvecklaren, grankottvecklaren, hartsgallveck-laren, ärtvecklaren, äppelvecklaren m.fl. Vecko-Journalen, illustrerad veckotidning, från 1910 utgiven i Stockholm. Wecksell', Josef Julius, 1838—1907, finländsk skald och dramatiker. Ved kallas den fasta vävnad, som utgör huvudparten av grenar och trädstammar. Tillväxten sker huvudsakligen under den varma delen av året. Detta medför, att stammen på ett tvärsnitt företer ringar, skikt av tätare och porösare vävnad. Den tätare delen anläggs på hösten. V. uppbyggs av vedceller, långsträckta, mot ändan avsmalnande celler med fasta väggar. Dessutom finns kärlknippen, vilka hos lövträden är av flera olika slag men hos de lägre stående barrträden endast av ett slag. Den inre delen av stammen blir hos en del träd uttorkad och upphör att vara ledare för vätskor. Denna del kallas kärnved, i motsats till den yttre friska delen, som kallas ytved el. splint. V. består kemiskt sett huvudsakligen av cellulosa. Dessutom förekommer vedämne (ligni'n*), garvämnen, äggviteämnen, hartser, salter m.m. Den vid förbränningen erhållna askan består till stor del av salter. Vattenhalten i färskt trä är mycket varierande (omkr. 45 %). Lufttorkat trä innehåller omkr. 15 % vatten. Jfr Bränsle och bild sid. 110. Ve'da, beteckning för den äldsta fornindiska litteraturen. Äldst inom denna är R i g v e d a, en samling hymner till personifierade naturkrafter. En del andra liknande, dels på prosa, dels på vers skrivna arbeten räknas även till V. V.-litteraturen är skriven på sanskrit. För vårt vetande om de indo-europeiska språken är V. av utomordentlig betydelse. Vedareligion, sammanfattande beteckning för de religiösa läror, som finns i den gamla indiska veda-litteraturen. I de äldre skrifterna framträder en jämförelsevis primitiv bramaism, medan i den senare litteraturen gudomligheterna har en mera abstrakt karaktär. Jfr Bramaism. Wedberg, Birger, 1870—1945, jurist, justitieråd 1913—39, jur. hed.-dr i Uppsala 1927. Ledamot av Svenska akademien 1931. Vedd'a, ett folk på Ceylon, vilket närmast hör till Dravidafolken. V. är kortväxta och mörkhyade och påminner till en viss grad om negritos. De står på en mycket låg kulturståndpunkt. Jfr Dravider och bild sid. 834. We'dekind [-kint], F., 1864—1918, tysk dramatiker. W:s sensationellt cyniska arbeten har väckt stor uppmärksamhet och blivit mycket olika bedömda. De spelades emellertid flitigt i Tyskland och har vunnit många beundrare. Till de mera kända hör