I28i när, som var ivrigt verksam på de mest olika områden. Störst är han som skulptör, i vilken egenskap han utvecklar en mästerlig karakteriseringsförmåga (C olle o' nes ryttarstaty, bronsgruppen Kristus och Tomas). Av hans målningar må nämnas Jesu dop. Vers, rad i en dikt; oriktigt används ordet även i betydelsen strof (avdelning el. grupp av verser; denna betydelse är vedertagen i fråga om psalmverser); bunden stil i motsats till prosa. En V. består av flera versfötter el. metriska takter, sammansatta av en betonad och en el. flera obetonade takt-delar. Jfr Verslära. Spegelsalen i Versailles’ slott. Versailles’ slott [värsaj's-] är beläget i v. delen av staden Versailles. (Staden hade 84 445 inv. 1954. och ligger 18 km från Paris.) V. uppfördes av Ludvig XIV under senare hälften av 1600-t. och var 1682— 1789 konungens och regeringens residens. Slottet, som inrymmer storartade konstsamlingar, är numera nationalmuseum. V. är ett av världens största och praktfullaste palats. Det omges av en utomordentligt vacker park med storartade terrass- och bassänganläggningar. I omedelbar närhet av V. ligger de två lustslotten Stora och Lilla Trianon*. I V. slöts freden i fransk-tyska* kriget 1872 och i l:a världskriget 1919. Versailles-traktaten [värsaj'-], se Världskrigen. Versaler, stora bokstäver (majuskler). Verse'rad, världsvan, belevad. Versifie'ra, överflytta i versform. VeFsio, lat., överflyttning, översättning. Version, fr. (av versio), framställning, tolkning, avfattning. VeFsio vulga'ta, se Bibel. Verslära el. poeti'k. Bunden stil skiljer sig från prosa framför allt därigenom, att den har en regelbunden rytm, som bildas av omväxlande tryckstarka och trycksvaga stavelser. Man kan uppdela denna rytm i regelbundet återkommande perioder, takter el. versfötter. Man brukar beteckna trycksvaga stavelser med o och tryckstarka med —. Man räknar med följande versfötter: 1) jamb o — t.ex. begå; 2) anapest u u — t.ex. tryckeri; 3) stigande peo'n u o u — t.ex. amerikansk. Dessa tre slag har stigande rytm. 4) troké — o t.ex. hösten; 5) daktyl — u o t.ex. somrarna; 6) fallande peon — o u u t.ex. köpingarna. De tre sistnämnda versfötterna sägs ha fallande rytm. Mellan varje versrad samt ibland inuti raderna förekommer pauser. I senare fallet kallas pausen cesu'r*. Utom genom rytmen karakteriseras den bundna stilen ofta av rim*, vilka kan vara enstaviga (manliga), tvåstaviga (kvinnliga) Wes el. flerstaviga. Ljudlikhet kan även förefinnas mellan ordens början. Jfr Allitteration. Genom användande av olika slags versfötter enligt olika system erhålls olika versslag el. versmått, t.ex. knittelvers, blankvers, ottave rime, alexandrin, hexameter och penta-meter, se d.o. Versf, ryskt vägmått = 1 067 m. Vertebra'ter, se Ryggradsdjur. Ver'tex, lat., topp, kallas den punkt på en kurva, i vilken krökningen är starkast. WeTthers lidanden, titel på en berömd roman av Goethe. Hjälten, den unge Werthcr, har blivit typen för en melankolisk och världstrött ung man, som anser sitt liv ödelagt av en olycklig kärlek. Vertikal, lodrät. Motsats: horisontal, vågrät. Wertmiiller, A. U., 1751—1811, svensk målare. W. målade i en elegant men något kall stil och var den förste representanten för det klassicistiska måleriet i Sverige. Ve'rulam, se Bacon 2. Verv, fr. verve, liv, hänförelse, fart, schvung. Verviers [vervje'], betydande fabriksstad i provinsen Liége, ö. Belgien. 38 674 inv. 1953. Klädesfabriker, spinnerier, färgerier etc. Vesaas, Tarjei, f. 1897, norsk författare med en högst personlig symbolisk teknik. De svarta hästarna (1948). Vesalius, A., 1514—64, belgisk anatom, verksam i Italien. V. räknas som den moderna anatomins grundläggare. We'ser, en omkr. 716 km lång flod i nv. Tyskland. Uppkommer av två källfloder, Werra och Fulda, vilka förenar sig vid staden Münden. W. har nv. riktning och utfaller i Nordsjön. Wesermünde, stad i delstaten Bremen, n. Västtyskland. 129 000 inv. 1955. W. bildades genom sammanslagning av städerna Geestemünde och Lehe 1924. 1947 inkorporerades även Bremerhaven och W. kallas nu Bremerhaven. Vesi'r, vezir, titel för de högsta ämbetsmännen i muhammedanska länder. Wesley [oäs'li], J., 1703—91, metodismens grundläggare. W. genomgick, enligt egen uppgift, den 24 maj 1738 kl. 7.45 e.m. en plötslig omvändelse. Han ägnade sig sedan åt predikoverksamhet och åt organisationen av den av honom ledda metodistiska rörelsen. Jfr Metodism. Vespa, italienskt scooterfabrikat; lat. namn på geting*. Vespasia'nus, Titus Flavius, 9—79 e.Kr., romersk kejsare. V. tryggade rikets ställning utåt och förstorade väldet genom nya erövringar. Bl.a. intogs Jerusalem år 70; jfr Titusbågen. I den inre styrelsen visade han prov på stor fasthet och duglighet. Ves'per, sedan 300-t. beteckning för en aftonbön, vilken ännu förekommer i katolska kloster kl. 6 e.m. En motsvarighet till V. inom den lutherska kyrkan är aftonsången. Vespucci, Amerigo. Se Amerigo Vespucci. Wessel, J. H., 1742—85, dansk-norsk skald. W. skrev en kvick parodi på dåtidens klassicistiska tragedier, Kärlek utan strumpor, samt en del komiska berättelser på vers (Smeden og bageren, Hundemordet), vilka blivit populär folkläsning. Wessel, Nils, 1866—1940, typograf. En av arbetarrörelsens pionjärer. 1902—40 redaktör för Svensk Typograf tidning. Wessel, Horst, 1907—30, tysk nationalsocialistisk folkhjälte. W. blev 1929 ledare för en stormavdelning och uppges ha blivit mördad av kommunister. Författare till Horst-Wessel-sången. Wess'eley, Paula, f. 1908, österrikisk skådespelerska, en bland de främsta kvinnliga krafterna inom Wiens teaterliv. Omtyckt filmaktris. Wessén, Elias, f. 1889, professor i nordiska språk 41