Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Westmor(e)land ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1283
ningsrätten för brittiska dominions tillkommer
dessas egna parlament. W. hade till syfte att möjliggöra
genomförandet av vid imperiekonferenserna 1926
och 1930 fattade beslut.
Westmor(e)land [oäst'mölönd], grevskap i nv.
England. 2 027 km2, 67 383 inv. 1951.
Wes'tons normalelement, se Kadmiumelementet.
West Point [oäst'-], USA:s armékrigsskola,
belägen vid Hudsonfloden inom staten New York.
Westpreussen, fordom preussisk provins, belägen
omkr. nedre Weichsel mellan Pommern i v. och
Ostpreussen i ö. 25 500 km2. Efter l:a världskriget
kom största delen av W. att tillhöra Polen (Polska
korridoren). — Sedan 1945 ingår hela W. i polska
vojevodskapen Gdansk och Bydgoszcz.
West Virginia [oäst' vödjin'jö], förkortat W. Va.,
stat i USA. 63 000 km2, 2 milj. inv. 1950.
Huvudstad Charleston, 73 502 inv. 1950. — W. uppfylls av
delar av Appalachiska bergen. Bergsbruket är
betydande och omfattar huvudsakligen produktion av
stenkol och petroleum. Åkerbruket är särskilt i nv.
delarna betydande med foderväxter, vete, majs,
havre och tobak som viktigaste produkter. Industrin
omfattar järn- och ståltillverkning samt
sågverksrörelse.
Vesuvius.
Vesu'vius, omkr. 1 200 m hög vulkankägla vid
Neapel, har sedan år 79 e.Kr., då den hade sitt
första kända utbrott, varvid bl.a. städerna
Hercu-laneum och Pompeji förstördes, upprepade gånger
haft våldsamma och ödeläggande utbrott. Största
utbrotten inträffade 1631, 1794, 1822, 1858, 1861,
1872, 1906. V. visar dessutom ofta svaga yttringar av
vulkanisk verksamhet i form av mindre eruptioner el.
utstötande av gasmoln. De sista stora utbrotten ägde
rum 1927 och 1944.
Wet, De, se De Wet.
Vete (Tri'ticum), ett grässläkte, som har
oskaf-tade, små ax sammansatta till ett två-sidigt ax. Till
V. hör kvickrot samt flera arter el.
underarter, vilka odlas som sädesväxter. I vårt land odlas
endast vanligt V. (T. vulga're), av vilket det
finns talrika former. På senare tid har man genom
målmedvetet förädlingsarbete erhållit ytterligare nya
sorter, lämpade för särskilda klimatiska och andra
förhållanden. Antingen sås V. på hösten och
skördas först följande höst, s.k. höstvete, el. på våren
och skördas samma höst, s.k. vårvete. År 1954
skördades i Sverige 1 020 410 ton omalet V. och infördes
47 000 ton. Såväl i avseende på areal som
skörde-mängd är V. (jämte ris) det förnämsta sädesslaget.
Vetemyggor, två gallmyggor, en gul och en röd,
vilka båda lägger ägg i vetets blommor. Larverna
äter fruktämnena och kan härigenom orsaka stor
skada.
Vetenskapsakademien (Kungl. svenska V.) i
Stockholm, ett år 1739 stiftat samfund för
främjande av vetenskaperna, företrädesvis matematik
och naturvetenskap. V. äger en del vetenskapliga
institutioner och har att utdela nobelprisen i fysik
och kemi samt har överinseende över
Naturhistoriska riksmuseet, Statens etnografiska museum,
No
Wey
belinstitutet för teoretisk fysik samt Sveriges
nationalparker och fridlysta naturminnesmärken.
Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg
stiftades under sista hälften av 1700-t. och erhöll
kunglig stadfästelse 1778.
Vetenskapssocieteten i Lund stiftades 1920 i syfte
att främja humanistisk vetenskaplig forskning.
Vetenskapssocieteten i Uppsala bildades i början
av 1700-t. och erhöll sina nuvarande statuter 1872.
V. har utövat en aktiv vetenskaplig verksamhet och
bl.a. tagit initiativ till inrättandet av ett astronomiskt
observatorium och en professur i fysik.
Vetenskapsstaden, benämning på en samling
vetenskapliga institutioner i Stockholm vid Frescati
(Vetenskapsakademin, Naturhistoriska riksmuseet,
Nobelinstitutet för teoretisk fysik, Skogshögskolan,
Veterinärhögskolan m.fl.).
Vetera'n, gammal beprövad krigare,
vetenskapsman, ämbetsman etc; (av lat. vetus, gammal).
Veterinä'r, djurläkare, person, som efter avlagd
examen vid Veterinärhögskolan erhållit legitimation
av medicinalstyrelsen.
Veterinä'rhögskolan är belägen i Stockholm. För
inträde vid V. fordras bl.a. studentexamen.
Studietiden är ca fem år.
Veterinärmedicine doktor, doktorsgrad vid
Veterinärhögskolan sedan 1936.
Vetlanda, stad vid Emån i n. Småland. 8 736 inv.
1956. Järnvägsknut, viktig vägknut.
Tändsticksfabrik. Snickeri- och möbelfabriker.
Ve'to, lat., ”jag förbjuder”, det ord, med vilket
folktribunerna i det gamla Rom förklarade ett
senatsbeslut ogiltigt. Numera avser uttrycket den vissa
myndigheter tillkommande rätten att förklara ett
beslut ogiltigt (absolut veto) el. för en viss tid ej
gällande (suspensfvt veto).
Vette, uppstoppad fågel el. målad fågelbild av
trä, som utläggs på vattenytan för att vid jakt locka
simfåglar (ejder, alfågel m.fl) att slå sig ned.
Wetterbergh, K. A., 1804—89, läkare, författare,
känd under författarnamnet Onkel Adam. W.
skrev ett flertal skämtsamma småberättelser ur
medelklassens liv och skildrade med förkärlek den
svenska småstadsmiljön. 1862—72 utgav W. en
populär barntidning, Linnea.
Wettergren, Erik, f. 1883, konsthistoriker, chef
för Dramatiska Teatern 1928—34, överintendent
och chef för Nationalmuseum 1942—50.
Wetferhom, berggrupp i nö. delen av
Berneral-perna, belägen i den schweiziska kantonen Bern.
Högsta toppen når 3 700 m ö.h.
Vetterlund, Fredrik M., f. 1865, kritiker, skald.
V. har utgivit en del lyriska diktsamlingar
(Skuggornas sal) samt litteraturhistoriska uppsatser
och essäer, i vilka han särskilt behandlat
nyromantiken.
Wetterstedt, G. av, 1776—1837, diplomat,
statsman. 1805—09 var W. Gustav IV Adolfs
kabinettssekreterare och utnämndes av den nya regeringen
till hovkansler 1809. Senare användes W. av Karl
Johan i ett flertal såväl utrikes- som inrikespolitiska
uppdrag. 1824 utnämndes han till statsminister för
utrikesärendena. W. var en synnerligen smidig
politiker och god talare.
Veuve Cliquot [vöv klikå'], se Cliquot.
Weyden, Rogier van der W., 1399—1464,
nederländsk målare, utförde skickligt komponerade
altar-målningar i en något teatralisk stil.
Weygand [vägar]'], Maxime, f. 1867, fransk
militär, vilken under polsk-ryska kriget 1920 som
rådgivare till den polska arméledningen spelade en
framskjuten roll. 1924—30 var W. chef för
krigsakademin i Paris. Han pensionerades 1935 men
utnämndes 1939 till chef för den fransk-engelska
ori-entarmén i Syrien. Den 19 maj 1940 hemkallades
W. för att efterträda Gamelin som överbefälhavare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/1313.html