1284 Wey på västfronten. Han misslyckades emellertid i sitt försök att hejda det tyska blixtanfallet. Den 16 juni utnämndes han till v. konseljpresident och efter vapenstilleståndet blev han i juli 1940 försvarsminister. Sept. 1940 förflyttades W. till Nordafrika som representant för Vichyregeringen och juli 1941 blev han generalguvernör i Algeriet. På grund av en motsättning mellan W. och Darlan framför allt rörande samarbetet med axelmakterna, i vilken fråga W. på ett framgångsrikt sätt intog en negativ hållning, lämnade han sina ämbeten nov. 1941. Efter den tyska ockupationen av det förut ej ockuperade Frankrike blev W. arresterad. 1943—45 hölls han i fångenskap i Tyskland. Såsom f.d. Vichyminister anklagades W. efter fredsslutet för samarbete med ockupationsmakten men frikändes 1948. Weymouthtall [oäj'möth-] (Pinus strobus), ett nordamerikanskt barrträd med långa, fina barr och långa, smala kottar. W. förekommer hos oss som parkträd. Vezi'r, se Vesir. Wh, beteckning för wattimme. Wheatstone [o-i'tstön], sir Charles, 1802—75, engelsk fysiker. W., som bl.a. uppfann stereoskopet och även var verksam inom akustiken, utförde sina betydelsefullaste arbeten på elektricitetslärans område. Han uppfann sålunda den efter honom uppkallade Wheatstones brygga (se Elektriska mätinstrument) och gjorde flera betydelsefulla uppfinningar inom telegrafin. Wheatstones brygga, se Elektriska mätinstrument. Whigs [oig’s]. — 1. Politiskt parti i England. Se Tories. — 2. Politiskt parti i USA. Namnet W. antogs 1834 av de s.k. nationella republikanerna. Partiets anhängare i sydstaterna övergick emellertid alltmer till demokraterna. Sedan partiet vid presidentvalet 1852 besegrats, slöt sig de flesta anhängarna i nordstaterna till det nybildade republikanska partiet. Whip [o-ip'], egentl. piska, i den engelska politiken beteckning för ett partis inpiskare. Whippet [o-ip'öt], liten engelsk vinthund, mycket snabb. I England ofta förekommande i hundkapplöpningar. Whipple [o-ip'l], G. H., f. 1878, nordamerikansk läkare och vetenskapsman, vilken för sina undersökningar över blodbrist tillsammans med Murphy och Minot erhöll nobelpriset i fysiologi och medicin år 1934. Whisky, se Visky. Whist [o-ist'], se Vist. Whistler [o-is'lö], J. A. Mac Neill, 1834—1903, nordamerikansk målare och etsare. W:s måleri äger en raffinerad färgverkan och en elegant stiliserad formgivning. Särskilt berömda är W:s porträtt av hans moder och av C a r 1 y 1 e. W. vistades i Paris och London, där hans verk till en början fick en synnerligen omild kritik, vilket föranledde W. att skriva en samling bitande epigram och pamfletter, Den ädla konsten att skaffa sig fiender. Whitechapel [oajftsjöpl], en del av East End, Londons fattigaste kvarter. Whitefield [oajt'fild], G., 1714—70, engelsk predikant, som anslöt sig till metodiströrelsen. Han hade en utomordentlig förmåga att göra intryck på sina åhörare och att anpassa sina predikningar efter åhörarnas fattningsförmåga. W. bidrog därför i hög grad till metodismens utbredande. WhitehaH [oajt'hål], gata i London mellan parlamentsbyggnaden och Trafalgar Square, vid vilken flera av departementen är belägna. W. är uppkallad efter ett palats, som fordom låg på samma plats. White House, The W. [the oaj't ha'os], se Vita huset. Whitlock [vit'-], A., 1852—1930, lärarinna, grund-läggare av Whitlockska skolan i Stockholm. W. var intresserad av sociala frågor och var med undantag för tre år 1903—13 ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Whitman [o-it'mön], Walt, 1819—92, nordamerikansk skald. W. är den mest originelle och ursprunglige av de amerikanska skalderna; hans stil är ojämn och ofta stötande men rik på äkta känsla och inspiration. W. deltog i Nordamerikanska inbördeskriget som frivillig sjukvårdare. Hans främsta verk är diktsamlingen Leaves of Grass. Sina krigs-intryck återger han bl.a. i D r u m t a p s. WHO, Världshälsoorganisationen*. Vi. — 1. ”Helgedom”, under hednatiden i Norden namn på dels den plats, där ett gudatempel fanns, dels själva templet. Ordet ingår i ett stort antal nordiska ortnamn. — 2. Veckotidning utgiven av Kooperativa förbundet; benämndes ursprungligen Konsumentbladet. Vi'a, lat., väg, gata; medel, utväg; framför ortnamn liktydigt med ”över”, ”med passerande av”. Vi'a App'ia, lat., Appiska* vägen. Vi'a doloro'sa, lat., smärtans väg; Kristi väg till Golgata. Viadukt', broliknande väg, gata el. järnväg, som leder från en höjd till en annan över en dalsänka el. gata. Via sacra på Forum Romanum; i bakgrunden reser sig Palatinen. Via sac'ra, lat., den heliga vägen, under antiken gata i Rom från Palatinska porten över Forum Romanum till Kapitolium. På V. passerade triumftågen. Viaud [viå'], L. M. J., 1850—1923, fransk romanförfattare med pseudonymen Pierre Loti. Som officer vid flottan företog V. en hel del resor. I sina böcker skildrade han särskilt sjömannens liv (I s-landsfiskare). Hans romaner utmärker sig för sensuell pessimism, skarp iakttagelseförmåga samt en dragning åt lyrik och sentimentalitet. Viborg. — 1. Stad i det inre av Jylland, Danmark. 22 800 inv. 1955. Residensstad för Viborgs amt (3 050 km2, 155 603 inv. 1950), biskopssäte för Viborgs stift, säte för Landsoverretten för Jylland. Stor tobaksfabrik. Märklig domkyrka, uppförd under 1000-t. V. var fordom Jyllands huvudstad. — 2. fi. Viipuri, stad vid Viborgska viken av Finska viken i Karelsk-finska sovjetrepubliken. 63 000 inv. 1942. Livlig industri (mekaniska verkstäder, trämassefa-brik, tobaksfabriker, tvålfabriker etc.). Staden har spelat en viktig roll i Sveriges historia. — Efter finsk-ryska kriget 1939—40 tillföll V. 2 Ryssland. Staden var då i stor utsträckning förstörd och befolkningen utvandrade till Finland. V. återtogs av finnarna 13 aug. 1941, men erövrades åter av ryssarna juni 1944 och avträddes till Ryssland s.å.