128/ land erhöll stora områden i Polen; Preussen fick områden vid Rhen samt ersättning för sina förluster under krigen mot Napoleon; Österrike fick Lombardiet och Venetien; Belgien förenades med Holland till ett konungarike Nederländerna; England erhöll Malta och Kaplandet jämte en del andra kolonier; Tyska riket, som upplösts 1806, återställdes ej; i dess ställe bildades ett förbund, i vilket Preussen och Österrike var de ledande. Vienne [vjän'], vänsterbiflod till Loire i Frankrike, 372 km lång. Wienskiljedomen avkunnades aug. 1940 av Tysklands och Italiens utrikesministrar, Ribbentrop och Ciano. Enligt W. måste Rumänien avträda huvuddelen av Siebenbürgen (Transsylvanien) till Ungern. I området fanns ungefär 1 milj, ungrare och 1 milj, rumäner. Sedan Rumänien slutit vapenstillestånd med de allierade sept. 1944 förklarades W. ogiltig och de avträdda områdena återgick till Rumänien. Vierwaldstätfersjön, alpsjö i Schweiz, 437 m ö.h., belägen mellan kantonerna Schwyz, Unterwalden, Uri och Luzern. Bekant för stor naturskönhet. Livlig turisttrafik. Wiesbaden [vi's-], stad i delstaten Hessen, Västtyskland, belägen på s. sluttningarna av Taunus, nära Rhen. 247 000 inv. 1955. W. är en av världens mest besökta kurorter. Wieselgren [vi's]. — 1. Peter W., 1800—77, präst, nykterhetskämpe, litteratur- och kulturhistoriker, biograf. W. utförde ett storartat arbete för nykterhetens främjande. Som folktalare utövade han ett oerhört inflytande på sina åhörare. I kyrkliga frågor var W. frisinnad. W. utövade även ett betydande historiskt och litteraturhistoriskt författarskap. — 2. Harald O. W., 1835—1906, biblioteksman, biografisk skriftställare. Till hans mera kända arbeten hör en biografi över Lars Johan Hierta. — 3. Sigfrid W., 1843—1910, son till W. 1, ämbetsman, politiker, nykterhetsfrämjare och vitter författare. 1876—87 var W. ledamot av andra kammaren, där han intog en framskjuten ställning inom centerpartiet, samt från 1887 ledamot av första kammaren. I egenskap av chef för Fångvårdsstyrelsen blev W. av stor betydelse för den svenska fångvårdens organisering. — 4. Oscar W., f. 1886, biblioteksman, riksbibliotekarie 1940—52. Litteraturanmälare. Teater-historisk författare. Wieth, Mogens, f. 1919, dansk skådespelare, en av sitt lands främsta yngre aktörer. Viet-Nam, republik i Bortre Indien, omfattande de tidigare i Franska Indokina ingående territorierna Annam, Tonking och Cochinchina. V. erkändes först av fransmännen som självständig stat inom Franska unionen 1946. Sedan 1954, då vapenstillestånd slöts efter flera års krig, är V. uppdelat efter 17:e och 18:e breddgraderna i Nordvietnam (164 103 km2, ca 13 milj, inv.), som styrs av en kommunistisk regering med säte i Hanoi och med Ho Chi Minh som president, och Sydvietnam (170 231 km2, ca 10 milj, inv.) med Ngo Dinh Diem som regeringschef och huvudstaden Saigon. Enligt stilleståndsavtalet skulle inom två år, dvs i juli 1956, allmänna val hållas i hela V. för ett definitivt bestämmande av V:s politiska regim. (Valen blev dock senare uppskjutna och hade febr. 1957 ej ägt rum.) — Befolkningen i V. utgörs huvudsakligen av anna-miter och tonkineser, vidare ca 800 000 kineser samt ca 90 000 fransmän. De viktigaste produkterna är ris, socker, gummi, kaffe, te, sydfrukter, kopra, tobak och råsilke. — Historia. Den nationella självständighetsrörelse som fanns i V. växte sig under den japanska ockupationen under 2:a världskriget allt starkare. Redan under kriget erkände japanerna tre självständiga indokinesiska stater, nämligen Laos, Kambodja och V., vilket sistnämnda även då Wig omfattade Annam, Tonking och Cochinchina och där den förutvarande kejsaren av Annam, Bao Dai, var statschef. Efter kriget tvangs Bao Dai abdikera och republiken V. proklamerades under Ho Chi Minh, som tillhörde den kommunistiska motståndsrörelsen Viet Minh. Ho Chi Minh’s regering erkändes 1946 av fransmännen. Staten V. skulle ingå i en indokinesisk federation inom Franska unionen. Under de följande åren utbröt emellertid stridigheter, vilka så småningom ledde till att Frankrike 1949 slöt ett avtal med exkejsar Bao Dai, som nu åter blev statschef i V. Ho Chi Minh’s regering kvarstod emellertid samtidigt. Striderna blossade upp ytterligare under 1950 sedan kommunisterna kommit till makten i Kina och kunde lämna hjälp till de indokinesiska kommunisterna. Under de följande åren blev kommunisterna allt framgångsrikare, trots att fransmännen erhöll hjälp från USA. Som ovan nämnts slöts vapenstillestånd 21 juli 1954 och V. uppdelades. Nordvietnam uppgavs helt av fransmännen. I Sydvietnam blev till en början Bao Dai statschef. Mellan denne, som mestadels vistades i Frankrike, och premiärministern Ngo Dinh Diem, vilken hade USA:s stöd, förelåg vissa motsättningar, som växte sig allt starkare. Efter en folkomröstning i slutet av 1955 utropades Sydvietnam till republik med Ngo Dinh Diem som president. — Ur väst-maktssynpunkt har utvecklingen i V. efter stilleståndsavtalet varit föga uppmuntrande. Åtskilliga oroligheter har utbrutit. Kommunisterna har på det hela taget stärkt sin ställning. Västmakterna har uppmanat Ngo Dinh Diem att inleda förhandlingar med kommunisterna i Nordvietnam, vilket denne dock vägrat att göra. Diem har vidare klargjort att han ej känner sig bunden av stilleståndsavtalet med dess klausul om hela V:s enande. — Den sista delen av den franska expeditionskåren lämnade Sydvietnam under 1956. Vieuxtemps [vjötag'], H., 1820—81, belgisk violinist och kompositör. V. var en av sin tids främsta violinister. Wifstrand, Naima, f. 1890, operettsångerska, verksam vid Oscarsteatern i Stockholm 1906—08 och 1913—18. Sedermera karaktärsskådespelerska. Vigée-Lebrun [visje'-löbrög'], Elisabeth Louise, 1755—1842, fransk porträttmålarinna. V. målade ett stort antal porträtt av Europas kungliga familjer och högre aristokrati i en elegant och förfinad stil. Till hennes mest bekanta arbeten hör ett självporträtt, M: m e V i g é e-L ebrun med sin dotter. Vigelandsparken i Oslo. Vfgeland [-lann], A. G., 1869—1943, norsk bildhuggare. V:s arbeten kännetecknas av stark symbolisk karaktär. Hans huvudarbete är en jättestor fontänanläggning med fristående grupper och figurreliefer, den s.k. Vigelandparken i Oslo. Wigforss, E. J., f. 1881, soc.-dem. politiker, språk