Wig man, lektor i Göteborg 1918, ledamot av första kammaren 1919—28 och 1948—53, 1929—47 tillhörde W. andra kammaren. 1924 blev W. konsultativt statsråd i Brantings tredje ministär, i vilken han 1925—26 var finansminister. W. var åter finansminister i P. A. Hanssons ministär 1932—juni 1936 samt från sept. 1936 och i den Erlanderska regeringen 1946—49. W. har beskrivit sin samtids politiska historia och sin levnad i sina Minnen (3 delar). Wigg, se Dykandsläktet. Wight [oajt'], ö i Engelska kanalen, sv. om Ports-mouth. 387 km2, 95 594 inv. 1951. Känd för sin naturskönhet och sitt milda klimat. På W. ligger en mängd livligt besökta badorter. Vigile'ra (av lat. vigila're, vaka, bevaka sina intressen), anskaffa, låna pengar (”vigga”). — V i g i-1 a n s', upptagande av ficklån. Vigneaud [vinjå'], Vincent du V., f. 1901, amerikansk biokemist, professor vid Cornell University Medical College, New York. V. erhöll 1955 års nobelpris i kemi för sina upptäckter angående strukturen av vissa svavelföreningar och deras biokemiska betydelse. Vignett', se Vinjett. Vignola [vinjåTa], 1507—73, hette egentligen Ja-copo Barozzi, italiensk arkitekt. Han hör till senrenässansens förnämsta byggnadskonstnärer. V:s förnämsta arbeten är slottet Caprarola utanför Rom och jesuitkyrkan II Gesü [dsjeso'] i Rom. Vigny [vinji'], Alfred de, 1797—1863, fransk skald. V. är i fråga om formens fulländning underlägsen den romantiska skolans övriga representanter i Frankrike men i fråga om idéinnehållet dem betydligt överlägsen. V:s arbeten ger uttryck åt en aristokratisk livsåskådning, vars förnämsta element utgörs av pessimism och stoisk resignation. Av V:s verk må nämnas Poèmes a n t i q u e s et mödernes, den historiska romanen C i n q-M ars, berättelserna Servitude et grandeur mili t a i r e samt dramat Chatterton. Vigoroso [vigårå'så], it., mus., kraftigt. Vigsel. För att ett laga äktenskap enligt vår äldre rätt skulle uppkomma förutsattes fästning, som innebar ett mellan mannen och kvinnans giftoman i vittnens närvaro slutet avtal beträffande det tilläm-nade äktenskapet, vidare giftermål, som innefattade brudens överlämnande till brudgummen, samt slutligen sängliggning. Efter kristendomens införande i landet blev det sed att härtill knyta jämväl en kyrklig akt, vigseln. Först genom 1734 års lag gjordes äktenskapets rättsverkningar beroende av V. Ursprungligen kunde V. förrättas endast av svensk präst samt enligt svenska kyrkans ritual. Under senare delen av 1800-t. blev en borgerlig form för äktenskaps ingående införd i en del fall. Genom en lag av år 1908 gjordes det möjligt att använda borgerlig vigsel. Kyrklig V. kan erhållas endast för det fall, att båda kontrahenterna är medlemmar av kristet samfund. Behörig att förrätta kyrklig V. är varje präst inom svenska kyrkan. Behörig att förrätta borgerlig V. är: i stad lagfaren ledamot av magistraten el., där magistrat ej finns, kommunalborgmästaren, och på landet landsfiskalen el. den, som av KB i visst fall kan ha förordnats som vigselförrät-tare. V. skall förrättas inom fyra månader efter sista lysningsdagen (el., därest endera kontrahenten tillhör den nomadiserande lappbefolkningen, inom ett år). Har ej detta skett, är lysningen ogill. Vigsnaes i Hardanger, Norge, under 1800-t:s senare hälft landets mest givande koppargruva, numera nedlagd. Wigwam [o-ig'oåm], de nordamerikanska indianstammarnas beteckning på sina hyddor. Vigvatten, invigt vatten, kallas i särskilda kärl 1288 vid ingången till katolska kyrkor placerat vatten, med vilket de troende bestänker sig. Vigö'r, fr. vigeur, livskraft, styrka, livlighet, friskhet. — V i g o r ö' s, kraftfull, frisk, livlig. Viipuri [vi'-], se Viborg. Wijkman, A. V. B., 1873—1954, landshövding i Västernorrlands län 1931—38. W. var bl.a. förlikningsman vid arbetstvister. Vikare el. ringlade sälen, se Sälar. Vikbolandet, ”landet mellan vikarna”, halvö i ö. Östergötland, belägen mellan Bråviken och Slätbaken. Viken. — 1. Municipalsamhälle i Väsby kommun vid n. Öresund, nv. Skåne. 784 inv. 1956. — 2. Sjö i Västergötland, 47 km2, längd 25 km, bredd 4 km. Tillhör Göta kanalled. — 3. Ursprungligen benämning på landet kring Oslofjorden. Under nyare tiden övergick V. till att beteckna Bohuslän, särskilt dess n. del. Viking. — 1. Fribytare, rövare, särskilt deltagare i ett vikingatåg*. — 2. Härnadståg till sjöss (fara i viking). Vikingatåg, nordmannatåg, benämning på de härnadståg över haven, som nordmännen företog till övriga europeiska länder och vissa delar av Afrika och Asien. V., som företrädesvis ägde rum under 800- och 900-t. samt förra hälften av 1000-t., företogs i syfte att inta ett land el. i rent rövarsyfte. Särskilt företogs segerrika erövringståg till England och n. Frankrike (Normandie) samt till Ryssland, där svenskarna grundade ett stort välde; jfr Varjager. Wiklund, A., 1879—1950, hovkapellmästare, dirigent, tonsättare, pianist, 1911—24 andre kapellmästare vid Kungl. teatern i Stockholm, 1925—38 dirigent vid Konsertföreningen i Stockholm. Av W:s kompositioner märks orkesterdikten Sommar. Wikner, K. P., 1837—88, svensk filosof, vilken delvis i anslutning till Boström utvecklade panteis-tiskt religiösa åskådningar. W. utövade på sin tid stort inflytande, framför allt genom sin nobla personlighet. Viksten, Albert, f. 1889, författare, som skildrat jaktliv och skogsarbete i ett flertal romaner (S p e-let under skyarna). Vikström. — 1. E. E. V., 1864—1942, finländsk skulptör. Till hans mest kända arbeten hör monumentet över Lönnrot samt en gavelgrupp till Ständerhuset, föreställande Alexander I och Finlands ständer, bägge i Helsingfors. — 2. Birger V., f. 1921, författare till humoristiskt och ironiskt fångade bilder ur den norrländska arbetarvärlden. Viktkastning, se Släggkastning. Viktor Emanuel, konungar av Italien. — 1. V. E. II, 1820—78, konung av Sardinien 1849—61, från 1861 konung av Italien, son till konung Albert av Sardinien. Understödd av sin minister Cavour och av frihetshjälten Garibaldi lyckades V. genomföra det italienska enhetsverket. 1871 intågade V. i Rom, som därefter blev rikets huvudstad. — 2. V. E. III, 1869—1947, den förres sonson, son till konung Umberto, efter vars mord V. uppsteg på tronen (1900). Under V:s regering skedde Italiens närmande till Frankrike och dess slutliga övergång till ententen under l:a världskriget (1915). 1936 utropades V. av Mussolini till kejsare av Etiopien. — V. abdikerade maj 1946 och efterträddes av sin son Umberto II, vilken dock avsade sig kronan juni 1946, då Italien förklarades för republik. ViktoTia Sofia Maria, 1862—1930, drottning av Sverige 1907, enda dotter till storhertig Fredrik av Baden, 1881 förmäld med dåvarande kronprins Gustav av Sverige. ViktoTia (Victoria). 1819—1901, drottning av Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien, dotter till hertig Edward av Kent, sondotter till konung