1293 Vindfälle, kullblåst träd. Vindhastighet, se Vindskala. Windhoek [vinVhok], huvudstad i Sydväst-Afrika Ca 30 000 inv. 1951, varav ca 11 000 vita. Vindhyabergen [vind'ja-], bergskedja på n. Främre indiska halvön. Utgör randberg till en n. därom belägen högplatå. Stora mangan- och asbestfyndighe-ter. Når 1 500 m ö.h. Vindhya Pradesh, sedan 1950 stat i n. Indiska unionen, bildad genom sammanslagning av 36 småstater. 64 000 km2, 3,6 milj. inv. 1951. Huvudstad Rewa, belägen vid en biflod till Ganges. Vindice'ra, återkräva, göra anspråk på; hävda. Vindikationsrätt, jur., rätt till återvinning av något, som obehörigt avhänts rätter ägare. Genom reglerna om god-trosförvärv har beträffande lös egendom gjorts betydande inskränkningar i V., då ju förvärvaren i dylikt fall ej behöver återställa saken med mindre att för densamma erläggs lösen. Beträffande fast egendom gäller ej bestämmelserna om godtros-förvärv. Klandertalan angående fast egendom skall anhängiggöras före hävdetidens utgång. Klandras köp av fast egendom, skall den, som anställer klandertalan, instämma siste köparen, vilken i sin tur har att till samma mål instämma sin hjälpare. Vindmotor, vindhjul, motor, som drivs med tillhjälp av vindens kraft. Hjulet på en vanlig väderkvarn sitter på en horisontell axel, som är vridbar, så att den kan inställas med hänsyn till vindriktningen. De amerikanska vindhjulen är konstruerade efter särskilda principer, som skall möjliggöra automatisk anpassning med hänsyn till vindens styrka och vindriktningen. Hjulet uppsätts vanligen på en hög ställning vid en lodrät axel, från vilken genom kugghjul drivkraften överförs till maskinhuset nere vid marken. V. används för att driva mindre elektricitetsverk, pumpar o.d. Vindrosor, grafiska framställningar av de olika vindarnas frekvens på en plats, varvid riktningarna anges genom linjer, som sammanlöper mot en punkt, och frekvensen (samt ibland även vindstyrkan) genom linjernas längd. Jfr även Kompass. Vindruva, se Vinranka*. Vindrägg, en bottensats, som avsätter sig ur vin och som huvudsakligen består av jästsvampar. Vindskala anger vindstyrkan i 12 el. 6 olika grader enligt siffrornas ordningsföljd. Den 12-gradiga V. (Beauforts skala) används av sjöfarande; för land nöjer man sig vanligen med den 6-gradiga, som har följande grader: 0 = vindstilla (0—0,5 m pr sek.), 1 = svag vind (0,5—4 m), 2 = måttlig (laber) vind (4—7 m), 3 = frisk vind (7—11 m), 4 = stark vind (11—17 m), 5 = storm (17—28 m), 6 = orkan (över 28 m). Beauforts vindskala har följande utseende: [-Vindstyrka Beau-fort Vindhastig-hét-] {+Vind- styrka Beau- fort Vindhastig- hét+} m pr sek. 6 m ö. marken Benämningar till sjöss till lands 0 0 — 0,5 stiltje lugnt 1 0,6— 1,7 näst, stiltje 1 1 svag i vind 2 1,8— 3,3 lätt (laber) bris J 3 3,4— 5,2 god bris 1 måttl. i vind 4 5,3— 7,4 frisk bris 1 5 7,5— 9,8 styv bris 1 frisk i vind 6 9,9—12,4 frisk kuling J 7 12,5—15,2 styv kuling l hård i vind 8 15,3—18,2 hård kuling J 9 18,3—21,5 halv storm 10 21,6—25,1 storm 11 25,2—29,0 svår storm 12 över 29,0 orkan Vin Windsor [o-in'sö]. — 1. Stad vid Thames, v. om London, sö. England. 23 000 inv. 1951. Berömd för sitt ståtliga slott, de engelska konungarnas residens. W. är efter 1917 den engelska kungafamiljens (Sach-sen-Koburg) namn. — Hertig av W. är den titel f.d. konung Edvard VIII av Storbritannien erhöll, sedan han abdikerat 1936. — 2. Stad i sv. Ontario, Kanada, 125 966 inv. 1953. Vindspel, en apparat, som används för lyftning av tyngder och som består av en vals, på vilken ett tåg upprullas med hjälp av en vev. Vindstillans bälte, se Stilla bältet. Vindstyrka, se Vindskala. Vindtunnel, en stor, tunnelliknande trumma, genom vilken en luftström kan pressas. I V. upp-hängs modeller av flygplan, som man vill pröva. I Sverige finns en V. vid Flygtekniska försöksanstalten i Ulvsunda, som har en längd av 8 m och en diameter av 7,6 m. Vindstyrkan är 100 m/sek. Windward Islands [o-ind'oöd ajlönds] bildar den östliga barriären mot Karibiska havet mellan Mar-tinique och Trinidad och består av öarna Grenada, S:t Vincent, S:ta Lucia och Domenica. Ca 2200 km2. 286 000 inv. 1952. Huvudstad S:t George på Grenada, ca 6 000 inv. 1952. Bland produkter: kakao, bomull, socker, sydfrukter. Vindöga, i äldre tider ett rökhål i taket; numera beteckning på vindsfönster. Vindögdhet, se Skelning. Wine, Maria, f. 1912 i Köpenhamn, lyriker. W:s inåtvända poesi präglas av skönhet och kvinnlig värme. Gift med författaren Artur Lundkvist. VineTa, ”veneternas (vendernas) stad”, den tyska benämningen på den på ön Wollin belägna stad, som även kallades Julin (av skandinaverna Jom). Staden hade sin blomstringstid på 900- och 1000-t. och förstördes av danskarna 1184. Senare uppkom en legend, att staden sjunkit ned i havet. Winfrid, se Bonifatius. Vinga, fyrplats på en klippö i Kattegatt med ra-diopej lingsstation. Winge. — 1. M. E. W., 1825—96, målare, känd för sina fornnordiska motiv. — 2. Oscar W., 1884— 1951, skådespelare, teaterchef. Innehade i många år Hippodromteatern i Malmö. Vingfrukt, en vingad nöt. V. förekommer hos alm, björk etc. Vingklaffar finns i bakre delen av varje vinge på ett flygplan. Då de fälls ned blir vinkeln mot luftströmmen större och lyftkraften ökas. V. kommer till användning vid landning. Vingqvist, S. G., 1876—1953, svensk ingenjör, särskilt känd som uppfinnare av de s.k. SKF-lagren, vilka tillverkas av AB Svenska Kullagerfabriken, vars verkställande direktör W. var 1907—19. W. var 1933—36 verkställande direktör i AB Bofors. Vingt-et-un [värjteörf], fr., tjuguett, ett hasardspel med kort. Vingåker, municipalsamhälle i Västra Vingåkers kommun vid v. stambanan, v. Södermanland. 3 963 inv. 1956. Vingåkersdans, svensk folkdans i vilken en man dansar mot två kvinnor. V. komponerades av balettmästare A. Selinder på 1850-t. Vin'je, A. O., 1818—70, norsk skald och tidningsman. V. utgav dikter och reseskildringar. Han var en säregen personlighet av utpräglat nationell läggning, på samma gång humorist, satiriker och svär-mare. V. var en ivrig förkämpe för de norska landsmålsträvandena (jfr Maalstriden). Vinjett', vignett, ornamental utsmyckning i början el. slutet av en bok el. ett kapitel. V. hade ursprungligen form av vinrankor, se bild sid. 1294. Vinkallskål, en sommardrvck, tillredd av saft, vattéii, vin, citron, socker, mus'kot*. Vinkel. En V. uppkommer, då en rät linje vrider