Våg mäts vikter med tillhjälp av elasticiteten hos fjädrar. I de vanliga hushållsvägarna är dessa fjädrar spiral-formade. Avläsningen sker med tillhjälp av en visare, som rör sig över en empiriskt graderad skala. — För bestämning av vätskors specifika vikt har särskilda V. konstruerats (se Areometer), för bestämning av små krafter likaså (se Torsionsvåg). — 2. Se Vågrörelse. Vågen, stjärnbild, tillhörande Djurkretsen. Jfr Stjärnhimmeln. Vågfälla, en svängningskrets, som inkopplas i en liten ledning och som är avstämd för bestämd våglängd. Antennen får härigenom stort motstånd för denna våglängd. V. används för att hindra störningar från en närbelägen station. Våglängd, se Vågrörelse. Vågmekanik, se Kvantmekanik. Vågpaket, se Kvantmekanik. Vågrörelse. En V. sägs uppkomma, då en serie partiklar efter varandra försätts i likadan sväng-ningsrörelse. Om partiklarnas svängningsriktning är vinkelrät mot den riktning, i vilken V. fortplantar sig, talar man om en fortskridande transversell V. Om de enskilda partiklarna svänger fram och åter i den riktning, i vilken V. fortplantar sig, sägs V. vara longitudinell. Exempel på en fortskridande longitudinell V. bildar ljudets fortplantning i luften, medan ljus och värme är exempel på transver-sella V. I den fortskridande transversella V. avlöser vågberg och vågdalar varandra. Dessa motsvaras i den fortskridande longitudinella V. av förtätningar och förtunningar. Med en V:s fortplantningshastig-het förstås den sträcka, som V. fortplantar sig på en sekund. Med en V:s våglängd förstås den väg, som V. fortplantar sig under en tid, som är lika med partiklarnas svängningstid (se Oscillationsrörelse). Då denna sträcka sammanfaller med avståndet mellan två partiklar, som har samma rörelsetillstånd, blir våglängden i den transversella V. lika med summan av en vågdal och ett vågberg, i den longitudinella lika med summan av en förtätning och en förtunning. De fenomen, som uppträder, då en följd av partiklar samtidigt är underkastade flera V., benämns interferens'. Dessa fenomen, vars studium blivit av genomgripande betydelse för hela vågrörelseläran, klarlades först av den franske fysikern Fresnel i början på 1800-t. Genom interferens mellan två V., som rör sig i motsatt riktning men i övrigt är identiskt lika, uppkommer en s.k. stående V., som karakteriseras därav, att partiklarna i vissa punkter, de s.k. noderna, ständigt befinner sig i vila. Mitt emellan noderna befinner sig de s.k. svängningsbukama, i vilka de svängande partiklarnas amplituder är störst. Partiklarna i en stående V. uppnår alltid sina jämviktslägen samtidigt. Partiklarna på ena sidan om en nod svänger alltid i motsatt riktning mot partiklarna på andra sidan om noden. Exempel på en stående longitudinell V. bildar luften i en orgelpipa, medan en svängande sträng ger exempel på en stående transversell V. Den riktning, i vilken en V. fortplantar sig, benämns en stråle. V. reflekteras, då de träffar gränsytan mellan två medier, varvid gäller, att den infallande strålen, normalen mot gränsytan och den reflekterade strålen ligger i samma plan, samt att vinkeln mellan den infallande strålen och normalen är lika med vinkeln mellan normalen och den reflekterade strålen. En V., som träffar gränsytan mellan två medier, reflekteras dock i allmänhet ej i sin helhet. En del passerar gränsytan, varvid den bryts. Härvid gäller lagen, att den infallande strålen, normalen, och den brutna strålen ligger i samma plan samt att sinus för vinkeln mellan den infallande strålen och normalen står i ett allenast av V:s fort-plantningshastighet i de båda medierna beroende konstant förhållande till sinus för vinkeln mellan 1306 den brutna strålen och normalen. Jfr Radio, Ljus och Ljud. Våla, härad i ö. Västmanland, känt för sin tillverkning av laggkärl och möbler (”vålastolar”). Vållande till annans död föreligger, då någon genom vårdslöshet eller försummelse orsakat annans död utan att uppsåt förelegat. Normalstraffet är fängelse i högst två år, om omständigheterna är mildrande, må dömas till böter, är vållandet grovt kan det bli straffarbete i högst två år. Jfr Barnamord. Wållgren, Gunn, f. 1913, skådespelerska, verksam vid Dramatiska teatern 1937—43, Nya teatern 1943—54, Liseberg 1953 och Dramatiska teatern sedan 1954. Vålådalen, turiststation i Jämtland, s. om Ottfjäl-let. Bekant vintersportplats. Våm, se Idisslare. Vårbrodd (Anthoxan'thum odoraTum), ett tuvat, mångårigt gräs med tät axvippa. V. innehåller ku-mari'n och är därför välluktande. Tidigare användes V. i vallar men har numera kommit ur bruk. Vårdagjämning, se Höst- och vårdagjämning. Vårdarresor, se Fria barnresor. Vårdträd, se Trädkult. Vår fru, under den katolska tiden i Sverige namn på Jungfru Maria. Vårfrudag, gammalt namn på Marie bebådelse-dag den 25 mars. Marie himmelsfärdsdag firas den 15 aug. Vårfrukyrkor kallades i Sverige, särskilt under medeltiden, kyrkor, som helgats åt Jungfru Maria. Vårgårda, municipalsamhälle i Älvsborgs län. 1 811 inv. 1956. Vårlök (Ga'gea), ett till liljeväxternas familj hörande släkte. Blommornas kalkblad är på utsidan gröna, på insidan gula. I Sverige är två tidigt blommande arter allmänna, nämligen G. lu'tea och G. min'ima. Vårmussero'n el. hovsvamp (Tricholo'ma gambo'-sum), en först rödaktig, sedan vit köttig hattsvamp, som växer i ringar på ängsmark (älvdansar). V. är en god matsvamp. Vårsäd kallas säd, som utsås på våren. Till V. hör korn, havre, ärter samt vissa slag av råg och vete. Råg och vete sås dock i allmänhet på hösten (höstsäd). Vårtbitare (Locus'tidae), till rätvingar hörande insekter, vilkas antenner är mycket långa (mer än halva kroppslängden). Arterna påminner om gräshoppor. De har i allmänhet grön färg. En del arter är växtätare, andra är rovdjur. Flera arter, som förekommer i tropiska länder, gör skada på kulturväxter. I vårt land är två arter vanliga. Gröna V. (Locusta viridissima) är till färgen grön. Vanliga V. (Decticus verrucivorus) är lik föregående men svartfläckig. Om den fångas, försöker den att bita och avsöndrar därvid en brun vätska ur munnen. Enligt folktron skulle denna vätska ha förmåga att bortta vårtor. Därför har arten och familjen fått namnet V. Vårt land, inledningssången till Runebergs Fänrik Ståls sägner. V. är Finlands nationalsång. Den har tonsatts av både Pacius och Josephson. Vårtor, små godartade, ojämna svulster på hud-och slemhinnor, vilka är särskilt vanliga hos barn och ungdom. V. orsakas sannolikt av ett smittämne. De försvinner i de flesta fall av sig själva. Kan avlägsnas med etsning el. frysning. Om V. hos äldre börjar växa bör de bortopereras, då det kan vara fråga om en elakartad svulst. Vårtsvin (Phacochoe'rus), ett svinsläkte med stort huvud, stora betar och vårtiga kinder. Förekommer i s. och mell. Afrika. Våtarv (Stella'ria me'dia), en liten ört med mot