Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - 2. Andra världskriget - Kriget mot ”fästningen Europa” - Kriget USA—Japan - Det andra finsk-ryska kriget - Sveriges ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fronten flyttades endast mycket långsamt
norrut. Den blev därefter stående ungefär i höjd med
Genuabukten.
Efter en intensiv luftoffensiv, som starkt
försvagade det tyska flygvapnet, företog västmakterna
natten till 6 juni 1944 en stor invasion på den franska
kanalkusten, överbefälet fördes nu av Eisenhower,
som under sig hade Montgomery som befälhavare
för engelsmännen, Bradley som befälhavare för
amerikanerna och Tedder som befälhavare för
luftstridskrafterna. På tyska sidan var Rundstedt
överbefälhavare med Rommel som närmaste man. Invasionen
medförde genombrott av den försvarslinje tyskarna
byggt upp. Då man länge väntat invasion hade
tyskarna nämligen befäst hela den franska kusten och
givetvis även belgiska, holländska, danska och
norska kusterna. Man talade om ”fästningen Europa”.
De allierade befriade först nv. Frankrike. I slutet
av aug. intogs Paris, som tyskarna uppgav utan att
förstöra staden. Under tiden hade en invasion skett
även från franska Medelhavskusten. Det tyska
motståndet hårdnade emellertid när de allierade trängt
fram till Ardennerna och Elsass. Tyskarna företog
t.o.m. en kraftig motoffensiv i dec. 1944. De
allierades offensiv kunde återupptas först i febr. 1945, då
man lyckades tränga fram över Rhen. Sedan
trängde de snabbt vidare, framför allt pansartrupperna
under Patton.
Under tiden hade ryssarna fortsatt sin offensiv
och trängt fram till närheten av Berlin. Läget
framstod nu som förtvivlat och Hitler begick självmord.
Berlin kapitulerade 2 maj 1945. Efter Hitlers död
blev storamiral Dönitz överbefälhavare. Den reella
politiska makten hade emellertid Himmler. Dönitz
hade endast att fullfölja den oundvikliga
kapitulationen. Trupperna på den italienska fronten
kapitulerade 29 april, därefter alla mot västmakterna
stående styrkor med undantag för dem i Norge
Slutligen följde 7 maj en villkorslös kapitulation av hela
den tyska krigsmakten.
Kriget USA—Japan. I Japan hade som ovan
nämnts arméns och flottans militärer tillkämpat sig
makten. Anfallet på Manchuriet 1931 fortsattes med
ett anfall på Kina 1937, vilket emellertid mötte
oväntat segt motstånd. Japanerna lyckades besätta
hamnstäder, järnvägslinjer och en del viktigare
centra i det inre. Under tiden organiserade
kineserna arméer, som erhöll vapen från England, USA
och Ryssland. Denna hjälp medförde en stark
irritation i Japan. De engelska motgångarna i 2:a
världskriget gjorde, att man ansåg sig endast ha att
räkna med USA. På grund av de långa
förbindelserna framstod det som möjligt, att Japan skulle kunna
hålla USA stången och nå fram till ett obestritt
herravälde i Asien. Efter åtskilliga
regeringsombyten, som troligen var uttryck för tveksamhet,
bildade arméns representant, general Tojo, regering i okt.
1941. Under pågående underhandlingar med USA
anfölls Pearl* Harbor på Hawaii, där en stor del av
den amerikanska flottan var förlagd. Det oväntade
anfallet medförde stora förluster för amerikanerna.
Trots den hjälp Amerika lämnat England hade en
brytning undvikits mellan Tyskland och USA
Krigsutbrottet mellan Japan och USA medförde
emellertid krigsförklaring från Tyskland och Italien.
Till en början hade japanerna glänsande
framgångar. Redan tidigare (juli 1941) hade japanerna
erhållit fast fot i Indokina utan egentligt motstånd
från fransmännen. Thailand erövrades nu utan att
nämnvärt motstånd gjordes. Japanerna anföll
därefter Singapore från landsidan, vilket man ej
räknat med, varför befästningarna här var svaga.
Singapore föll i febr. 1942. Därefter angreps de
holländska besittningarna Java och Sumatra intogs
liksom Salomonöarna och en del andra öar såsom
de viktiga amerikanska baserna Guam och Wakeön.
Även Filippinerna erövrades. Här gjorde emellertid
de amerikanska trupperna under MacArthur
kraftigt motstånd, varför erövringen drog ut på tiden.
Vidare drevs engelsmännen ut ur Burma. Därefter
avstannade den japanska offensiven. Man skaffade
sig emellertid även fast fot på Andamanerna och på
Aleuterna. Dessa framgångar möjliggjordes främst
av de amerikanska och engelska flottförlusterna.
Innan Singapore togs, lyckades japanerna med flyg
sänka de engelska slagskeppen Prince of Wales och
Repulse. Vidare visade sig japanerna överlägset
behärska tekniken vid djungelkrig. Det japanska
infanteriet trängde fram genom urskogar, som tidigare
ansetts oframkomliga. Man väntade nu ett anfall
på Australien. Amerikanerna lyckades emellertid
hit överföra förstärkningar samt en del av sin flotta.
I okt. 1942 gick amerikanerna till anfall på
Salomonöarna efter att tidigare ha tillfogat japanerna
viktiga fartygsförluster vid ett sjöslag i Korallhavet.
Man lyckades få fast fot på några öar i
Salomonarkipelagen (Guadalcanar) och här utkämpades i okt.
1942 hårda strider. Japanernas försök att framföra
förstärkningar medförde upprepade sjöslag genom
vilka den japanska flottan led mycket stora
förluster. Även på Nya Guinea drevs de japanska
styrkorna tillbaka. För Japan var ställningen så till vida
svår, att förbindelserna till stridszonen var mycket
långa, vilket medförde stora påfrestningar på det
begränsade tonnage Japan disponerade. De
förluster flottan led var därför av stor betydelse så mycket
mer som den amerikanska flottan förstärkts med ett
stort antal nybyggda krigsfartyg.
Så småningom erövrade de allierade ögrupp efter
ögrupp i Stilla havet. I april 1943 besattes
Elliceöarna, i jan. 1944 Marshallöarna. I slutet av år 1944
återtogs Filippinerna av amerikanska stridskrafter
under MacArthur. Därefter började amerikanerna
utföra våldsamma luftangrepp mot de egentliga
japanska öarna. Emedan Japans sjöstridskrafter ej
längre kunde göra sig gällande, blev de japanska
trupperna i Kina, på Sundaöarna och Bortre Indiska
halvön samt i Burma isolerade. Efter Tysklands
sammanbrott sjönk modet hos japanerna.
Avgörande blev de atombomber som fälldes mot
Hiroshima (6 aug.) och Nagasaki (9 aug). Sovjetunionen
hann nätt och jämnt förklara Japan krig innan
landet kapitulerade 14 aug. 1945.
Det andra finsk-ryska kriget. Efter inledande
framgångar i kriget mot Ryssland gjorde finska
armén som fått hjälp av en tysk, genom Sverige
transiterad division, så småningom halt ett stycke
bortom gränsen (30 km från Leningrad). Fronten stod
där stilla under större delen av kriget. Hangö
besattes av finska trupper efter månadslånga strider i
dec. 1941. Under den ryska sommaroffensiven 1944
anfölls de finska ställningarna på Karelska näset
och genombröts av ryssarna som erövrade Viborg
20 juni 1944. Med hjälp av tyska trupper hejdades
ryssarna v. om staden. Finland utträdde ur kriget
genom att sluta vapenvila 10 sept. 1944.
Under kriget hade Tyskland och Italien stöd av
Rumänien, Ungern och Finland och kunde utnyttja
hela det ockuperade Europa. På Englands sida slöt
dominions och tre kolonier upp men icke Eire, som
förklarade sig neutralt. Till USA anslöt sig de
mellanamerikanska och sydamerikanska staterna.
Mellan Sovjetunionen och Kina försiggick ett visst
samarbete.
Sveriges ställning. I likhet med de övriga nordiska
staterna förklarade sig Sverige vid krigsutbrottet
vara neutralt. Formellt bibehölls denna neutralitet
även under finsk-ryska vinterkriget, ehuru Sverige
i mycket stor utsträckning stödde Finland med
krigsförnödenheter Så länge kriget pågick i Norge
tilläts ingen passage av tyska trupper genom
Sverige, ehuru sjukvårdsmateriel och soldater 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
