Väs plats för odlade slättmarker, vilka också sträcker sig uppför de från Dalarna kommande ådalarna. Högsta marina gränsen, som här liksom eljest i stort sett är skiljelinje mellan skogs- och jordbruksbygd, ligger omkr. 170—180 m ö.h. Åkerbruket är huvudnäring inom s. delen av landskapet, bergs- och skogsbruk i de n. delarna. Landskapet har dessutom en betydande industri, särskilt metallindustri (Västerås, Köping, Skultuna, Fagersta, Surahammar, Hallstahammar m.fl.). Städer: Västerås, Köping, Arboga, Fagersta, Nora och Lindesberg. V. är delat på Örebro och Västmanlands län. Västmanlands län, 6 772 km2, därav 324 km2 vatten. 218 393 inv. 1956. V. omfattar ö. delen av Västmanland, v. delen av Uppland (Fjärdhundra) och ett htet hörn av Södermanland (Rekarne). Residensstad Västerås; övriga städer Köping, Arboga, Fagersta och Sala. I s. delen av länet är jordbruket huvudnäring, i n. delen bergsbruk med skogsbruk och därpå grundade industrier (se vidare under Västmanland). Västpunkt, se Aftonpunkt. Västra Aros, forntida namn på Västerås, betyder v. åmynningen (i motsats till ö. Aros, ö. åmynningen, det forna namnet på Fyrisåns mynning, där nu Uppsala ligger). Västra Dalälven, se Dalälven. Västra stambanan, järnvägslinjen Stockholm— Katrineholm—Göteborg. Längd 456 km. Elektrifierad. Väst-Turkestan, se Turkestan. Västtyskland (fri suverän stat 5 maj 1955) el. Västtyska förbundsrepubliken bildades 1949 av den del av Tyskland, som var ockuperad av amerikanska, engelska och franska trupper. V. omfattar alltså hela Tyskland utom förutvarande ryska zonen. Det är från 1951 uppdelat på 9 delstater (tidigare 11), nämligen Schleswig-Holstein, Niedersachsen, Nord-rhein-Westfalen, Hamburg, Bremen, Hessen, Bayern, Rheinland-Pfalz, Baden-Württemberg (se Tyskland). Antalet invånare anslogs till 49,7 milj. 1954. Författningen är demokratisk. Den lagstiftande makten utövas av ett parlament på två kamrar, nämligen förbundsrådet, som representerar delstaterna, och den folkvalda förbundsdagen. Förbundsrådets ledamöter utses av delstaternas regeringar. Förbundsdagen väljs av hela folket och mandattiden är 4 år. Förbundsdagen utser förbundskanslern, vilken är ensam ansvarig för den regering som på hans förslag utses av förbundspresidenten. Förbundskanslern kan endast störtas om förbundsdagen samtidigt med misstroendevotum kan namnge en efterträdare. Förbundspresidenten utses av parlamentet för en period av 5 år. Hans befogenheter är starkt begränsade. Med hänsyn till regeringsbildningen inskränker sig hans rätt till att föreslå vem som skall bli förbundskansler. Förbundsrådet har vetorätt mot av förbundsdagen antagen lag, men den sistnämnda kan vid ny votering med % majoritet upphäva vetot. En högsta förbundsdomstol avgör frågor om giltigheten av lagar och regeringsåtgärder. Delstaterna utarbetar sina egna grundlagar, men dessa måste överensstämma med förbundsförfattningens allmänna demokratiska principer. Under förbundsrepubliken som helhet faller frågor rörande utrikespolitik, medborgarskap, tuhar, post, järnvägar m.m. Medborgarna garanteras politisk frihet, män och kvinnor är juridiskt likställda och varje individ har rätt att vägra att göra krigstjänst. Partier, vilkas verksamhet riktas mot förbundsrepublikens demokratiska grundprinciper, är förbjudna. — President blev vid V:s proklamerande 1949 Theodor Heuss (omvald 1954). Förbundskansler blev K. Adenauer. Till svårigheter som V. haft att kämpa med hör att ett stort antal flyktingar kommit från Östtyskland och från de till Polen avträdda områdena och att de allierade 1328 under åren närmast efter kriget som krigsskadeer-sättning tog en hel del i industrierna behövliga maskiner. April 1949 antog västmakterna en ockupa-tionsstadga för V., i vilken skadeståndsskyldigheten, demonteringarna inom industrin, Ruhrkontrollen m.m. reglerades. V. fick 1949 rätt till egen handelsflotta och handelsrepresentation i utlandet. Så småningom kom frågan angående V:s försvar alltmer i förgrunden. Man vidhöll i princip att Tyskland skulle avrustas, men samtidigt gjorde det utrikespolitiska läget en upprustning aktuell och Koreakriget påskyndade utvecklingen. Inom V. var socialdemokraterna emot upprustning som de ansåg skulle leda till en definitiv delning av Tyskland. — Sept. 1951 slöt västmakterna ett ”fredskontrakt” med V., eftersom ett fredsfördrag endast skulle kunna slutas med ett enat Tyskland. Samma år tilläts V. upprätta ett utrikesdepartement. — Sedan V. 1952 anslutit sig till Europeiska* kol- och stålunionen, upphörde kontrollen av Ruhrområdet. — Vid förbundsdagsvalen i sept. 1953 segrade Adenauers kristligt-demokratiska parti överlägset. I den i okt. samma år bildade koalitionsregeringen förblev Adenauer förbundskansler och utrikesminister. — Okt. 1954 undertecknades de s.k. Parisavtalen, som bl.a. reglerade V:s upprustning, dess anslutning till Nordatlantpakten och inträde i Västeuropeiska unionen samt ockupationens hävande. Därjämte proklamerades V:s suveränitet med ett fåtal inskränkningar, som måste kvarstå tills ett fredsfördrag kommit till stånd för Tyskland i dess helhet. Avtalen innehöll också bestämmelser om Saarområdets ställning. Rörande den sistnämnda punkten var emellertid meningarna delade inom V. Parisavtalen ratificerades av V. i mars 1955. Officiellt inträdde V. i Nordatlantpakten maj 1955. Samtidigt hävdes officiellt ockupationen och de allierades överkommissarier blev ambassadörer. — Juli 1955 antogs en lag angående rekrytering av officerare och underofficerare på frivillig väg. Ett regeringsförslag om allmän värnplikt överlämnades efter votering (socialdemokraterna röstade mot) maj 1956 till utskottsbehandling. Proposition om ett års värnplikt godkändes av förbundsdagen 5/12 1956. Efter förbundsrådets godkännande blir förslaget lag. Avsikten är att 10 000—15 000 värnpliktiga skall inkallas till första tjänstgöring 1/4 1957. Den första kontingenten skall bestå av värn pliktiga som frivilligt förklarar sig beredda att göra sin tjänstgöring så snart som möjligt. — På inbjudan av ryska regeringen gjorde Adenauer sept. 1955 en resa till Moskva för att överlägga om upprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Sovjetunionen och V. Det beslöts att sådana skulle upprättas, varjämte man skulle inleda förhandlingar om handelsutbyte mellan de båda länderna. Adenauer lyckades vidare utverka att flera tusen tyska fångar, som fanns kvar i Sovjetunionen, skulle hemsändas. — Den ekonomiska återhämtningen i V. har på senare år skett allt snabbare och landet är f.n. ett av Europas mest blomstrande industriområden. — Enl. ett utslag av författningsdomstolen i Karlsruhe aug. 1956 förklarades kommunistpartiet i V. olagligt och upplöst. Väst vallen, se Siegfriedlinjen. Väst-Virginia, förkortat W. V., en av staterna i USA, 63 233 km2, 2 milj. inv. 1950. Åkerbruk (majs, tobak) och bergsbruk (kol, petroleum). Huvudstad Charleston, 73 501 inv. 1950. Väte, gasformigt grundämne, vilket ej förekommer fritt i naturen, däremot i stora mängder bundet vid andra grundämnen i kemiska föreningar, särskilt i vatten, som är en förening mellan väte och syre. Kemiskt tecken H (av latin Hydrogen'ium). Atomnummer 1. Atomvikt 1. Atom värde 1. En vanlig väteatom består av en kärna med en proton kring vilken kretsar en elektron. Vätgasen är färglös, lukt-