1333 Yorktown [jå'ktaon], hamnplats vid floden York i staten Virginia i Nordamerika. Under nordamerikanska frihetskriget kapitulerade engelsmännen vid Y. 1781 för den amerikansk-franska armén. Yosemitedalen [jåsem'iti-], ”grizzlybjörnens dal” i mell. Kalifornien på v. sidan av Sierra Nevada, är bekant för sin naturskönhet och sina storslagna vattenfall. Y. utgör nu en del av Yosemite National Park. Yoshida, Shigeru, f. 1878, japansk politiker, ledare av det liberal-demokratiska partiet. Utrikesminister 1945—46, premiär- och utrikesminister 1946 —47 och 1948—54. Undertecknade det japanska fredsfördraget i San Francisco 7 sept. 1951. Efterträddes dec. 1954 av I. Hatoyama. YoshihiTo, 1879—1926, kejsare av Japan från 1912, son till Mutsuhito*. Från 1921 kunde Y. av hälsoskäl ej föra regeringen som i stället övertogs av kronprinsen Hirohito. Young [jang']. — 1. T. Y., 1773—1829, engelsk läkare, som utförde banbrytande undersökningar över ögats mekanism. En av Y. uppställd färgteori utvecklades vidare av Helmholtz* och går under namn av den Y.-Helmholtzska färgteorin. — 2. Brigham Y., 1801—1877, mormonpresident, ursprungligen glasmästare. Han efterträdde 1847 Josef Smith som ledare för mormonerna. Under honom började bosättningen kring Stora Saltsjön i Utah. Han införde månggiftet hos mormonerna, vilket medförde konflikter såväl med USA:s regering som med en del av hans egna anhängare. — 3. Owen D. Y., f. 1874, amerikansk finansman och jurist, bekant för sin verksamhet som ordförande i den 1929 tillsatta expertkommitté, som framlade den efter Y. uppkallade ”Young-planen” för reglering av tyska skade-ståndsbetalningar till de allierade. Young-lånet, se Young 3 och Världskriget. Youngstown [jangs'taun], stad i Ohio, USA, 168 330 inv. 1950. Järn- och stålindustri. Youssef, se Ben Youssef. Yperen [i'- el. ej'pern], fr. Ypres [i'pr], stad i provinsen Väst-Flandern, Belgien. Under l:a världskriget blev Y. utsatt för häftigt bombardemang av det tyska artilleriet och till största delen förstört. 16 000 inv. 1943. Ynrps sp Ynprpn Yrijö-Kos'kinen, G. S., 1830—1903, finsk historiker och politiker av svensk släkt (hette ursprungligen Forsman). Y. skrev en del arbeten rörande Finlands historia. Han blev ledare för fennomaner-na och intog som sådan en mycket fientlig hållning mot det svenska partiet samtidigt som han var i hög grad undfallande mot ryssarna. Yrkesinspektionen, det statliga organ, som har att övervaka arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Y. i Sverige, som daterar sig från slutet av 1880-t., sorterar sedan 1949 under arbetarskyddsstyrelsen. Dess verksamhet är i första hand av rådgivande natur. 11 yrkesinspektionsdistrikt finns med i varje distrikt en yrkesinspektör som chef, en socialinspektör, två el. flera distriktsingenjörer samt distriktsin-spektörer. Därjämte finns för särskilda yrkesområden specialinspektörer (sprängämnesinspektör, skogsyrkesinspektörer, bergmästare m.fl.). Se vidare Arbetarskydd. Yrkeskvinnors samarbetsförbund, förkortat YSF, bildades 1944 genom sammanslagning av Svenska kvinnoföreningarnas samarbetskommitté och Yrkeskvinnors riksförbund. Y. är politiskt fristående och har till uppgift att befrämja de yrkesarbetande kvinnornas intressen och förbättra deras sociala, intellektuella och ekonomiska nivå. Förbundet är anslutet till International Federation of Business and Professional Women. Yrkessjukdomar, beteckning för sjukliga förändringar, som står i samband med yrkesarbete. Enligt Yrk den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen räknas såsom Y. alltid sjukdomar, som orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ämne el. s.k. strålningsenergi, och vidare — i den mån de finns upptagna i en av Kungl. Maj:t utfärdad förteckning — andra skador som framkallats genom inverkan av ensidiga, ovanliga el. ovanligt ansträngande rörelser, av fortgående, upprepat el. ovanligt tryck, av skakningar el. vibrationer från maskiner el. verktyg el. av buller el. smitta. Till de i vårt land mest uppmärksammade Y. hör sten(damms)lunga, bly- och andra förgiftningar samt vissa hudåkommor, t.ex. terpenti'nekse'm. Yrkesskadeförsäkring. Med yrkesskador menas olycksfall som inträffar i arbetet eller på väg till och från arbetet samt yrkessjukdomar*. Genom Y. är alla löntagare obligatoriskt försäkrade för sådana skador. Y. sker i riksförsäkringsanstalten och vissa försäkringsbolag. 1954 års lag om Y. gäller skador som har inträffat 1955 och senare. För äldre skade-fall gäller tidigare lagstiftning, främst 1916 års olycksfallsförsäkringslag; vid 1955 års riksdag uppjusterades äldre olycksfallsersättningar genom särskilda omregleringsbestämmelser. — Y:s förmåner består av ersättning för sjukvård, sjukpenning, livränta till invalid och efterlevande samt begravningshjälp. Y. är samordnad med sjukförsäkringen*, varigenom förmånerna från Y. — utom livränta — i regel inte erhålls förrän efter 90 :e dagen från skade-tillfället. Dessförinnan lämnar sjukkassan sjukhjälp som vanligt. Sjukvårdsförmånerna från Y. omfattar läkar- och tandläkarvård, sjukhusvård, sjukresor, läkemedel, proteser m.m.; i regel ersätts hela kostnaden. Sjukpenningen och livräntorna från Y. beror till sin storlek av den skadades årliga arbetsförtjänst (lägst 1 200 och högst 15 000 kr). Före 67 års ålder utgår sjukpenning alltid efter den högre av de båda skalor som används i sjukförsäkringen. Vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 % utges invalidlivränta. Den beräknas på grundval av det s.k. ersättningsunder-laget, som i sin tur bygger på den årliga arbetsförtjänsten vid skadetillfället. Vid fastställande av detta underlag medräknas arbetsförtjänst som ej överstiger 7 200 kr till fulla beloppet, medan den del av förtjänsten som överstiger 7 200 men ej 10 800 kr medräknas till % och den del därav som ligger mellan 10 800 och 15 000 kr till Högsta er-sättningsunderlaget är därför (7200+27004-2 100) 12 000 kr. Vid full invaliditet utgör livräntan 11/i2 av ersättningsunderlaget. Vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 30 % utgör livräntan en mot graden av nedsättningen svarande del av underlaget, minskad med V12 av detta. Vid nedsättning med 10—29 % utgör livräntan så stor del av % av ersättningsunderlaget som svarar mot graden av nedsättningen. Efter 67 års ålder utgör livräntan % av de sålunda beräknade beloppen. (Ex.: För en 50-åring med 7 600 kr inkomst är ersättningsunderlaget 7 500 kr; vid 50 % invaliditet utgör livräntan 50 % av 7 500 kr, minskat med 625 kr, dvs 3 125 kr. Hade hans arbetsförmåga varit nedsatt bara med 10 %, skulle han i stället ha fått 10 % av % av 7 500 kr, dvs 500 kr.) Högsta årslivräntan för en helinvalid under 67 år utgör W12 av 12 000 kr, dvs 11 000 kr. Till invalidlivränta kan i svåra fall komma vårdbidrag med högst 1 800 kr per år. Livränta till änka skall tills hon fyller 67 år motsvara V6 och därefter av mannens årliga arbetsförtjänst. Lägsta och högsta änkelivräntan är före 67 år 400 resp. 5 000 kr om året och efter 67 år 300 resp. 3 750 kr. Varje barn erhåller till 16 års ålder livränta med Ve av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Även föräldrar m.fl. kan i vissa fall erhålla livränta. Summan av livräntorna får inte överstiga Vs av det förut nämnda ersättningsunderlaget. Begravningshjälpen utgör 600