1337 ländskt patos men blottar samtidigt oförskräckt missförhållanden i det polska samhällslivet (1 grus och aska, Hemlösa människor). Zetterberg, Herman, f. 1904, jurist, hovrättsråd i Svea hovrätt 1942, justitieminister sedan juli 1945. Zetterholm, Tore, f. 1915, författare som skrivit såväl noveller som romaner, essäer och dramer. Zetterling, Mai, f. 1925, skådespelerska som efter elevår vid Dramatiska teatern och svenskt filmarbete knöts till engelsk film och teater. Zetterström. — 1. Hasse Z., 1877—1946, humoristisk författare, från 1901 redaktör för ”Söndags-nisse” och från 1925 (jämte Albert Engström) redaktör för ”Söndagsnisse Strix”. Utgav ett stort antal humoresksamlingar. — 2. Erik Z., f. 1904, författare, son till Z. 1. har under pseudonymen Kar de Mumma skrivit kåserier, framför allt i Svenska Dagbladet, ävensom revyer, som blivit livligt uppskattade. Zeus [tsevs'], de gamla grekernas förnämste gud, son till Kronos och Rhea. Z. var förmäld med Hera. Han betraktades som hela världens allsmäktige styresman. Särskilt i egenskap av himmels- och väder-leksgud dyrkades Z. på bergen Ida och Olympos, men Zeusdyrkan utbredde sig bl.a. även till Aten och Olympia. Z. var fader till de nio muserna och till en hel mängd halvgudar. Jfr Jupiter. Zi'betkattor, se Sibetkattor. ZFbetråtta, se Bisamråtta. Zickerman, Lilli, 1858—1949, hemslöjdsexpert, som tog initiativet till Föreningen för svensk hemslöjd (1899). Z. utgav arbeten om folklig textilkonst. Zidén, J. H., 1775—1808, finländsk krigare, besjungen av Runeberg i ”Fänrik Ståls sägner”. Z. stupade i slaget vid Virta bro. Zieten [tsi'-], H. J. von, 1699—1786, preussisk general. Z. utmärkte sig särskilt som kavallerianförare i Fredrik II:s krig och var den populäraste av dennes generaler. Zigenare, beteckning för en folkstam, som härstammar från n. Indien. Den utvandrade sannolikt omkr. 1000 e.Kr. och nådde över Mindre Asien till Europa antagligen på 1300-t. I Sverige omtalas de första Z. på 1500-t. Under sina vandringar har de uppblandats med andra raselement ur de lägsta samhällslagren. Deras utseende vittnar dock om deras indiska ursprung. De är som regel brunögda, svart-håriga och mörkhyade, ibland med något sneda ögon. Särskilt kvinnorna åldras snabbt. Språket, som kallas ro'mani, påminner om en del indiska dialekter men är dessutom blandat med slang och tjuvspråk från olika länder. De är löst organiserade i stammar, som leds av en hövding. Vid hans sida finns vanligtvis en äldre kvinna (zimut), vars råd inhämtas i betydelsefullare frågor. Z. lever ett kringströvande liv. Flera försök att få dem att föra ett bofast och ordnat liv har misslyckats. Det finns emellertid många Z. som är bofasta. De har en omisskänlig musikalisk begåvning. Deras antal uppskattas i Europa till % milj., men siffran är mycket osäker. I Sverige fanns ca 750 Z. år 1956. Zigenarmusik kännetecknas av melodisk skönhet, omväxlande rytmik och tvära övergångar från passionerad styrka till sakta vemod. Fiolen och cymbalen är dess huvudinstrument. Den spelas utan noter. Zigenarna i Ungern är särskilt kända som skickliga musiker. Den ungerska nationaldansen har påverkats av zigenarfolkvisor. Den äkta Z. är orientaliskt påverkad och har ej europeisk tonskala. Ziggurat, babyloniskt tempeltorn i trappstegs-form. Jfr Babylon sid. 98. Zilliac'us, G. E., f. 1878, finländsk författare och humanist, vilken utgivit diktsamlingar och översatt grekiska arbeten till svenska. Zimmerwaldinternationalen, se Internationalerna. Zink, en blåaktigt vit, glänsande metall. Kem. tec Zjd ken Zn. Atomnummer 30. Atomvikt 65,38. Atomvärde 2. Spec. vikt omkr. 7,14, smältpunkt 419°, kokpunkt 906°. Z. är vid vanlig temperatur tämligen beständig. Den överdras av en tunn oxidhinna, som skyddar för vidare angrepp. På grund härav används Z. som överdrag på järn till skydd mot röstning, s.k. galvaniserat järn. Z. används f.ö. tillsammans med andra metaller i vissa legeringar, av vilka de viktigaste är mässing och nysilver. Metallen används vidare inom hushållet och för skilda tekniska ändamål, såsom till klichéer, polplattor i galvaniska element, elektrisk ledningstråd m.m. — Av Z.-föreningarna används oxiden [ZnO], framställd genom förbränning av zinkångor, som målarfärgen zinkvitt, Z.-kloriden el. klorzink [ZnCl2] för rening av metallytor vid lödning och Z.-sulfat el. Z.-vitriol [ZnSO4 4- 7H2O] till tygtryck. — De viktigaste zinkmalmerna är zinkblände [ZnS] och gal-meja [ZnCO3]. Om dessa rostas, erhålls oxiden [ZnO], vilken sedan reduceras med kol, varvid den relativt lättflyktiga zinken får destillera över och uppsamlas i förlag. År 1952 producerades 2,1 milj, ton zink, varav mer än tredjedelen i USA. Den viktigaste Z.-gruvan i Sverige är Åmmeberg*, varifrån malm exporteras till Belgien. Zinkblände består av zink (67 %) och svavel [ZnS]. Z. är ljust el. mörkt brunt med plana, glänsande brottytor. Hårdhet 3,5—4. Viktig zinkmalm; vårt lands största zinkgruva är Åmmeberg i Närke. Zinkliniment' innehåller zinkoxid, lanolin, salicyl-syra, olivolja och kalkvatten. Z. är en tjockflytande vit vätska, som används vid hudåkommor. Zinkotypi', beteckning för förfaringssätt att framställa klichéer genom etsning av zinkplåt. Vanligen överförs bilden på zinkytan så, att de mörka linjerna skyddas för etsningsvätskans inverkan och därför blir upphöjda. Zinksalva är beredd av zinkoxid, lanolin och vaselin. Z. används vid en del hudåkommor. Zinkvitt, vit målarfärg, bestående av zinkoxid, se Zink. Zinn'ia, växtsläkte, tillhörande korgblomstriga med 12 nordamerikanska arter. Z. har motsatta el. kransställda blad. En art odlas som prydnadsväxt. Zinno'ber, se Cinnober. Zinovjev, se Sinovj ev. Zin'zendorf, N. L., 1700—60, herrnhutismens grundläggare. Z. kom särskilt genom Francke i beröring med pietismen. Han samlade en del anhängare på sitt gods Herrnhut, vilka så småningom organiserade sig till en särskild sekt, de s.k. herrn-hutarna*. Z. var en svärmisk och obalanserad natur. Zi'on, se Sion. Zionis'men, se Sionismen. Zir'knitzsjön är belägen inom Krains karstområde, nv. Jugoslavien. Omkr. 50 km2. Sjön har endast underjordiska till- och avlopp. Zirko'n, mineral, bestående av zirkonoxid och kiselsyra, som bildar små brungrå, starkt glänsande kristaller i pegmati't*. En genomskinlig, brunröd varietet är ädelstenen hyacint. Zirko'nium, metall, som ingår i det allmänt, ehuru i mycket små mängder förekommande mineralet zirkon. Kem. tecken Zr. Atomvikt 91,22. Atomnummer 40. Spec. vikt 6,5. Smältpunkt 1 900°. Zita, f. 1892, exkejsarinna av Österrike, förmäld med ärkehertig Karl 1911 och kejsarinna av Österrike 1916—18. Sedan 1948 bosatt i USA. Zittra, se Cittra. Zizka [sjisj'ka], J., f. på 1370-t., d. 1424, de böh-miska husiternas fältherre. Z. var den förnämste av husiternas anförare och inträngde efter tjeckernas uppror 1419 bl.a. i Mähren och Österrike. Zjdanov [zda'nåff], före 1948 Mariu'pol, hamnstad vid Asovska sjön, Ukraina. 273 000 inv. 1956. Exporthamn. Metall- och maskinindustri. 43*