Ärg Ärg, den gröna beläggning, som i fuktig luft bildas på kopparföremål. Ä. består av basiskt koppar-karbonat. Äring, årsväxt, gröda. Ärke-, gr.-lat. ar'chi-, i sammansättningar den förnämste, den förste, t.ex. ärkebiskop. Ärkebiskop. De förnämligare biskoparna kallades i Österlandet metropolkter el. patriarker, i Västerlandet Ä. (jfr Biskop). Vid reformationens genomförande avskaffades i allmänhet Ä. i de protestantiska kyrkorna. Undantag utgör Sverige och England. Efter skilsmässan från Sverige fick även Finland egen Ä. Då Ä. väljs i Sverige upprättas förslag, varvid samtliga domkapitel, prästerskapet inom Uppsala stift (ärkestiftet) och professorerna vid Uppsala universitet har rösträtt. Rösterna från dessa olika kategorier av väljare sammanräknas för sig. Det slutgiltiga förslaget består av de tre personer, som erhållit de högsta röstetalen och Kungl. Maj:t utnämner en av dessa tre. Ärkedjäkne, i den äldre kyrkan den främste av diakonerna* i ett biskopsstift. Han förestod fattigvården och ombesörjde anordningarna vid gudstjänsterna. I Sverige hade Ä. jämförelsevis liten betydelse. Ärkehertig, titel för österrikiska prinsar sedan 1453. 1918 avskaffades Ä. Ärkestiftet, beteckning på Uppsala stift. Ärkeängel, se Ängel. Ärlor (MotacilFidae), familj tättingar, omfattande små insektsätande fåglar med lång stjärt. Till Ä. hör piplärkor och ärlor (sädesärla*). Ärter (Pisum), växtsläkte, hörande till familj Le-gumino'sae. Ä. har parbladiga blad, som slutar med ett grenigt klänge. De har stora stjälkomfattande stipler. Blommorna sitter i bladvecken. Flera former odlas, dels som åker ärter, dels som trä d-gårdsärter. Bland trädgårdsärterna skiljer man framför allt på två typer, sockerärter, som har spröda baljor, så att de kan förtäras hela i omoget tillstånd, och spritärter, som har sega baljor, varför endast ärterna kan förtäras. Till den senare gruppen hör märgärter, som har ryn-kigt skal. Ärtskocka, se Kronärtskocka och Jordärtskocka. Ärtträd, se Sibiriskt ärtträd. Ä. kallas också en Robiniaart, akacieärtträdet (R. pseudaca-cia), även kallad aka'cia, vilken ofta odlas som pryd-nadsträd. Den har parbladiga blad och vita blommor i hängande klasar. Ärtväxter, se B alj växter. Ärvdabalken. Den gamla Ä. i 1734 års lag har numera ersatts av arvslagen av 1928, testamentslagen av 1930, lagen om boutredning och arvskifte av 1933 och föräldrabalken av 1949 samt av en ny Ä., där övriga av den gamla Ä. behandlade ämnen sammanförts. Förslag till denna nya Ä. avlämnades 1954 av ärvdabalkssakkunniga. Äsping, se Huggormar. Ässja, härd för upphettning av järn vid smidning. För erhållande av tillräcklig hetta inpressas luft med hjälp av en bälg över bränslet (stenkol, koks el. träkol). ÄstuaTium, bred mynningsvik utanför en flod. Ätliga grodan, se Grodor. Ätliga svalbon, se Kinesiska svalbon. Ätran, vattendrag i Västergötland och Halland. Genomflyter sjön Äsunden, utfaller i Kattegatt vid staden Falkenberg. Längd 230 km. Ättartal, stamtavla. Ättestupor, beteckning för klippor, från vilka våra förfäder skall ha störtat sig ned för att beröva sig livet, då ålderdomen infann sig. Sägnerna om Ä. är jämförelsevis sent uppkomna. I verkligheten torde Ä. ej ha existerat. Ättika, blandningar av huvudsakligen ättiksyra *35° och vatten. Ä. framställs i allmänhet av utspätt brännvin el. vin, som försätts i ättikjäsning. En del av den Ä., som används i hushållen, består av ättiksyra, som erhålls genom torrdestillation av lövträ och spädning med vatten. Ättiketer, ety'laceta't, kem. formel CH3COOC2H5. Används som lösningsmedel samt vid essenstillverkning. Ättiksyra, kem. formel CH3COOH, en organisk syra, som ingår i ättika. Den framställs genom ättikjäsning (alkohols oxidation med tillhjälp av en svampart) el. ur det tjärvatten, som bildas vid torrdestillation av lövträ. Den vattenfria Ä. (isättika) kokar vid 118° och övergår vid +16,5° till en fast kropp (en isliknande massa). Den rena Ä. är färglös, har stickande lukt och skarpt sur smak. Dess salter benämns aceta't. Blyvatten, som används inom medicinen, är en utspädd lösning av basiskt bly-acetaT. Kejsargrönt utgörs av koppararsenil och kopparacetat. Vanlig spanskgröna utgörs av basiskt kopparacetat. Destillerad spanskgröna är neutralt kopparacetat. Ättiksyrejäsning, alkohols oxidation till ättiksyra och vatten under inverkan av en svampart. Ättikålen (AnguilFula ace'ti) hör till rundmaskar. Hannen är 1 mm, honan 2 mm lång. Ä. förekommer i vätskor, som undergår ättikjäsning. Ävja, de multnade växtämnena på botten av sjöar, vilka håller på att övergå till gyttja. • • O Ö, den tjuguåttonde och sista bokstaven i vårt alfabet. — Förkortning för öster. Öarna under och över vinden, se Windward Islands. Öberg, Hugo L., 1872—1934, författare. Ö. skrev företrädesvis realistiska stockholmsskildringar (romanerna Makter, Arvet, novellerna Storstrejk, Mot bottnen). Öde'm, vattensvullnad, se Vattusot. ödeshög, municipalsamhälle i Lysings härad, Östergötlands län. 2 017 inv. 1956. ödhumla, moderniserad form för Audhumbla*. Ödipus, se Oidipus. Ödlesläktet (Lacer'ta) hör till ödlorna inom kräldjurens klass. Ö. har lång svans, extremiteter med fem tår och sammanvuxna underkäksben. Huden är klädd med fjäll. De större arterna lever av fågelungar och andra smärre djur, de mindre arterna av insekter o.d. Hos oss finns sandödlan (L. ag'ilis), som når en längd av 25 cm och är tecknad i gråbrunt el. grönt med mörkare fläckar, samt skogsödlan (L. vivipara), som blir 15 cm lång och är brun med mörka band och fläckar. Ödlor, ödleartade kräldjur (Lacerti'lia), en grupp kräldjur, som har underkäksbenen sammanvuxna och två par extremiteter. Dessa senare är dock hos en del arter förkrympta t.ex. hos ormslån. Jfr ödlesläktet ödman, P., 1838—1911, skolman, författare, vissångare. Ö. var mycket populär som humoristisk kåsör och reseskildrare (Vers och prosa). ödmann, Samuel, 1750—1829, teologie professor och naturforskare i Uppsala. Ö. författade psalmer, medverkade till en bibelöversättning, utgav beskrivande naturvetenskapliga arbeten i linnéansk anda samt reseskildringar, vilka var livfullt skrivna och på sin tid mycket lästa. Själv tillbragte han de sista 45 åren av sitt liv sängliggande, sannolikt på grund av nervsjukdom. Några resor företog han aldrig.