I35I Öke Om man med ett öga fixerar korset t.v. försvinner den runda vita ytan ur synfältet. Se vidare om den s.k. blinda fläcken under uppslagsordet öga. Ödåkra, stationssamhälle vid linjen Ängelholm— Hälsingborg, 9 km från Hälsingborg. Vid Ö. finns en spritfabrik som numera hör till AB Vin- och spritcentralen. öga. Hos människan är Ö. en av hinnor bildad blåsa. Utifrån räknat finns den vita och fasta senhinnan, som består av bindväv, den kärlrika åderhinnan samt innerst näthinnan. Den sistnämnda är uppbyggd av nervceller och nervtrådar, vilka senare avgår genom synnerven. Denna omsluts av en bind-vävshinna, som är en direkt fortsättning av senhinnan. Framtill övergår senhinnan i den genomskinliga hornhinnan, vilken bildar en utbuktning på främre delen av ö. Äderhinnan fortsätter ut i regn-bågshinnan, vilken har en cirkelrund öppning, pupillen. Vid regnbågshinnans fäste på senhinnan finns en ringformig muskel, cilia'rmuskeln. Från denna utgår fina trådar till linsen, en glasklar, elastisk kropp, som hålls utdragen åt sidorna genom dessa trådar. Då ciliarmuskeln sammandrar sig, blir trådarna slappare. På grund av sin elasticitet blir linsen då mera kupig. Området mellan regnbågshinnan och hornhinnan är utfyllt av vätska och kallas främre ögonkammaren. Rummet bakom regnbågshinnan vid linsens kanter är också vätskefyllt och kallas bakre ögonkammaren. Ciliarmuskeln har strålfor-miga utlöpare bakåt ögat. Detta område kallas därför även strålkroppen. Rummet bakom linsen är utfyllt av en genomskinlig halvflytande massa, glaskroppen. På näthinnan finns en liten grop mitt bakom linsen, den s.k. gula fläcken. Denna är särskilt känslig och säte för Ö:s skarpare synförmåga. Synnerven utträder ur ögat närmare näsan. Synnervs-utträdet är okänsligt för ljus. Om man inställer ögat för skarpt seende på en viss punkt t.ex. med vänster Ö. stadigt ser på korset på ovanstående bild, uppfattar man ej föremål, som befinner sig på ett litet område till vänster om fixeringspunkten. Väljer man ett lämpligt avstånd och håller bilden vågrätt, försvinner den vita fläcken. Ljusstrålarna från denna fläck träffar då näthinnan just vid synnervens utträde, den s.k. blinda fläcken. Då ciliarmuskeln är slapp, sägs Ö. vara inställt för sin fjärrpunkt. När muskeln sammandragit sig så kraftigt som möjligt, är Ö. inställt för sin närpunkt. Jfr Ackommodation. För mätning av synskärpa använder man sig av bokstäver av viss konstruktion, vilka läses på visst avstånd. Mest används en tabell uppställd av Monoyer. Ö. skyddas av ögonlocken, vilka på insidan är beklädda av bindhinnan. Under övre ögonlocket ligger i ögonhålan längst från näsan en tårkörtel, vilken genom fina kanaler avsöndrar tårvätska till mellanrummet mellan ögonlocket och ö. Härigenom förhindras intorkning av ö. Tårvätskan avflyter genom tårkanaler, vilka utgår från inre ögonvrån och mynnar i tårsäcken. Denna står genom en kort kanal i förbindelse med näshålan. ögondiagno's, en av vissa kvacksalvare utövad metod att på fläckar i regnbågshinnan fastställa sjukdomar hos personer, ö. har vid upprepade kontrollundersökningar visat sig vara oriktig och betingad av ett knappast omedvetet bedrägeri. Ögonring, gubbring, en smal vit ring i hornhinnans kant, som ibland förekommer hos äldre män. Schematisk bild av öga. Ögonspegel, en spegelanordning försedd med linser, som används då man vill se näthinnan i ögats botten. Ögonsten, stift av kopparsulfat, alun och kamfer, som används vid vissa sjukdomar för att etsa ögats bindhinna. ögontagg, nedersta taggen på hjortdjurens hom. Öhlenschlä'ger (Oehlenschläger), A., 1779—1850, dansk skald, 1801 professor i estetik vid Köpenhamns universitet. Ö:s poetiska alstring betecknar en ny blomstringsperiod i den danska litteraturen och har haft ett betydande inflytande även på svensk litteratur, ö. gjorde sig till tolk för den starka fosterländska hänförelse, som efter sjöslaget på Köpenhamns redd 1801 grep det danska folket. Påverkad även av den tyska romantiken skrev ö. friska lyriska alster med ämnen företrädesvis ur den nordiska forntidens historia och mytologi (sorgespelen Hakon Jarl, Hagbarth och Signe, romancykeln Helge). ö:s sång Det er et yn-d i g t land har blivit Danmarks nationalsång. öhrwall, Hjalmar, 1851—1929, läkare, professor i fysiologi i Uppsala, vilken på grund av sitt mod och sina radikala åsikter spelade en framskjuten roll i det svenska kulturlivet. Öken, beteckning på större landområde, som på grund av klimatiska förhållanden är i stort sett ve-getationslöst. ö. är i synnerhet utmärkande för de inre, på nederbörd fattiga delar av kontinenterna, som genom regnfångande bergskedjor är skilda från omgivande hav el. av andra anledningar har liten nederbörd och på samma gång stark avdunstning. Bland ökentyper är att nämna stenöken (Ha-mada, Afrika), sandöken (Areg, Afrika), saltöken (Kewir, Iran). Taffelberg och andra erosions-rester efter vitt utbredda lager är i öknarna ofta ut-skulpterade genom flygsand. — Klippväggar och stenar på marken är sandslipade och söndersprängda genom temperaturväxlingar och saltutvittringar. Torrdalar (”Wadis”, Afrika), utskulpterade genom plötsligt ansvällande strömmar efter skydrag, är