1353 Örnen, en stjärnbild på n. stjärnhimmeln. Ö:s ljusstarkaste stjärna är Altair. Se Stjärnhimmeln sid. 1121. Örnsköldsvik, stad vid Bottniska viken, ö. Ångermanland. 7 385 inv. 1956. I stadens närhet många sågverk. Öronmane't el. blå manet, se Maneter. öronsälar (Otari'idae), till säldjuren hörande familj, som har ytteröron. Till Ö. hör bl.a. sjöbjörnar, sjölejon och sjöelefanter (se d.o.). örontrumpeten, se Hörselorgan. örsprång, beteckning på smärtor i örat, som kan bero på inflammation i hörselgången el. i mellan-örat men ibland kan härröra från en svalginflammation, som kan ge utstrålande smärtor. Örsted, H. K., 1777—1851, dansk fysiker, som blev världsberömd för sin upptäckt av elektricitetens magnetiska verkningar, ö. var ivrigt verksam för spridandet av naturvetenskapliga kunskaper bland allmänheten och för införandet av undervisning i naturvetenskapliga ämnen i skolorna. Ö'rtug, örtog, ortig, ett viktsmått och sedermera ett mynt = 16 öre. ö. användes i Sverige under medeltiden. örvax, öronvax, består av vissa fettsyrors alkali-salter och ett bittert smakande färgämne. ösbe'ger el. usbeker, turkisk folkstam i Uzbek*. ösel (Saaremaa), näst Gotland Östersjöns största ö, belägen n. om Rigabukten, tillhörande sovjetrepubliken Estland, SSSR. 2 618 km2, ca 42 000 inv. Ö. uppbyggs liksom Gotland av silurformationens kalkstenar. — 1939 fick Ryssland rätt att besätta Ö. för anläggande av flott- och flygbaser. 1941—44 ockuperat av tyskarna. Östafrika, se Brittiska Östafrika och Mozambique. Östalperna, se Alperna. Östasiatiska kompaniet, danskt handels- och sjö-fartsbolag, grundat 1897. ö. driver handel på Östasien och är ett av Danmarks mest betydande affärsföretag. Östasiatiska samlingarna tillhör Vitterhets-, his-torie- och antikvitetsakademien och utgörs av arkeologiska föremål, av vilka största delen insamlats i Kina 1914—27 av professor J. G. Andersson. Östasien, Ostasien, huvudsaki. Kina och Japan, östbaltisk ras el. ostbaltisk ras, se Finnar. Östberg, Ragnar, 1866—1945, arkitekt, professor i arkitektur vid Konsthögskolan i Stockholm från 1921. ö:s mest betydande arbete är Stockholms stadshus, uppfört 1911—23, en storslagen och monumental byggnad med praktfull inre dekorering. öster, se Väderstreck. Österbotten, landskap i Finland utmed Bottniska viken. 123 826 km2, utgörande över 16 av Finlands areal. Ca 700 000 inv., varav drygt Ve svensktalande. Österby, ett av Sveriges äldsta järnbruk, beläget invid Dannemora, n. Uppland. Öster-Dalälven, se Dalälven. Östergötland, landskap i Götaland. 9 986 km2, varav 1 076 km2 vatten. 354 746 inv. 1956. Landskapets n. del är en småkuperad urbergsterräng, som mot s. genom en serie sick-sack-förkastningar får en brant avslutning mot östgötaslätten med dess intill förkastningarna stötande sjöar, Glan, Roxen och Boren. Dessa sjöar har genom Motala ström avlopp till Bråviken, vars n. strand följer Kolmårdens förkastningsbrant. V. delen av slättlandet upptas av silurformationen, vid vars sv. hörn sjön Tå-kern utbreder sig. V. om Tåkern höjer sig Ombergs markerade horst, på alla sidor begränsad av förkastningar*. Åt s. övergår slätten långsamt till en kuperad urbergsterräng med sjöarna Sömmen och Åsunden m.fl., som genom Svartån och Stångån avvatt Öst nas mot n. Holaveden benämns den bergiga skogstrakten mot Småland, ö. om Vättern, Tylöskogen det mot Närke gränsande höglänta området. Silur-området och slättlandet upptas till större delen av bördiga lermarker och är övervägande odlade. Åkerbruk och en mångsidig industri bildar Ö:s huvudsakliga näringsfång, ö. faller helt inom Östergötlands län*. Östergötlands län omfattar landskapet Östergötland jämte Kvarsebo socken av Södermanland. 11 080 km2, därav 1 022 km2 vatten. 355 344 inv. 1956. Den odlade jorden, som omfattar över Va av arealen, har sin främsta utbredning på östgötaslätten. Mest odlas råg, havre och blandsäd. Veteodlingen är dock, om Malmöhus län undantas, större än i något annat svenskt län. Industrin är livlig och mångsidig. Viktigast är textilindustrin, vilken huvudsakligen är förlagd till Norrköping. Städer: Norrköping, Linköping (residensstad), Söderköping, Motala, Vadstena, Skänninge och Mjölby. Österlandet, nu detsamma som Orienten*. Österland användes fordom som beteckning på länderna på andra sidan Östersjön, särskilt Finland. Österling, A., f. 1884, författare, tidningsman. 1907—18 var Ö. litterär medarbetare i Göteborgs handels- och sjöfartstidning, 1919—35 i Svenska Dagbladet, därefter i Stockholms-Tidningen. 1919 blev Ö. medlem av Svenska akademien; från 1941 är han dess sekreterare, ö. hör till de främsta bland Sveriges nu levande skalder; hans lyrik är melodisk och stämningsrik (Preludier, Årets visor, Idyllernas bok). Förutom diktsamlingar har Ö. utgivit reseskisser och litterära essäer. österman. — 1. K. E. ö., 1870—1927, målare. Ö. ägnade sig företrädesvis åt porträttmåleri (G u s-t a v V, I min ateljé). — 2. G. B. ö., 1870— 1938, den förres tvillingbroder, hovintendent 1919. Ö. var liksom brodern porträttmålare (Carl L a u-rin, Konstnärens hustru). österman, Hugo, f. 1892, finländsk militär, försvarsminister 1930—31, befälhavare på Karelska näset under finsk-ryska kriget 1939—40. Österrike, ty. österreich, förbundsrepublik i Mellaneuropa. 84 000 km2. 6,9 milj. inv. 1951, därav 1,6 milj, i huvudstaden Wien. ö. är en inlandsstat, i n. gränsande till Bayern och Tjeckoslovakien, i ö. till Ungern, i s. till Jugoslavien och Italien samt i v. till Liechtenstein och Schweiz. Som förbundsstat omfattar Ö. följande självständiga provinser: Wien, Nedre och övre Österrike, Salzburg, Steiermark, Kärnten, Tyrolen, Vorarlberg och Burgenland. Enligt författningen av år 1920 utövas den lagstiftande makten av förbundsförsamlingen, som har två kamrar, det av provinsernas lantdagar valda förbundsrådet och nationalrådet, som väljs genom allmän rösträtt. Förbundsrådet har endast suspensivt veto i lagstiftningsfrågor. Statsöverhuvud är en av förbundsförsamlingen för sex år vald president. Regeringen, som utses av nationalrådet, består av förbundskansler, vice kansler och ministrar. — ö. uppfylls med undantag för Donaudalen så gott som fullständigt av östalperna. Den viktigaste floden är Donau, vilken i östlig riktning genomflyter n. delen av Ö. Klimatet är ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar. — Jordbruket är av relativt ringa betydelse. Viktigare är boskapsskötseln. I dalgångarna i n. delen av landet bedrivs vinodling. Industrin gynnas av den rikliga tillgången på vattenkraft och omfattar främst metall- och textilindustri. Dess främsta säte är Wien. Bergsbruket ger järn, brunkol och salt. Befolkningen är i huvudsak av tysk nationalitet. De viktigaste städerna är: Wien, Graz, Salzburg, Linz och Innsbruck. — Historia. Under de närmaste århundradena f.Kr. beboddes Ö:s länder av keltiska, illyriska och germanska stammar. Illyrerna och kelterna underkuva