Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi växa med växten - Den omedvetna efterhärmningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SKÖNAS PROBLEM
människor mottaga våra formintryck och skapa våra
formbegrepp, liksom äfven rörelsebegrepp, ej blott med hjälp af
ögat och dess förbindelser med hjärnan utan ytterligare
med tillhjälp af vissa mästadels omedvetna, automatiska
rörelser i vår muskulatur, bör i grund och botten ej värka
mer öfverraskande på oss än ett annat af fysiologerna
redan tidigare antaget förhållande, nämligen att
människans tunga under hennes tysta tänkande är i en
ständig, likaledes omedveten eller mästadels omedveten
rörelse och automatiskt deltager i formandet af de ljudlösa
ord den tysta tanken använder. Hos gamlingar blir ju
ofta automaten till och med hörbart arbetande, och tungans
rörelser bli då lätta att konstatera.
Den omedvetna Det gifves också ögonblick, då det i viss
efterhärmningen.
mån är möjligt att iakttaga äfven de
nyssnämnda automatiskt efterhärmande
muskelrörelserna i människokroppen vid åsynen af en
naturföreteelses former och linjer. Det är i sådana
ögonblick då dessa (former och linjer) äro i en särskilt
intensiv rörelse och åskådaren helt uppgår i deras
betraktande. Jag är öfvertygad om att de flästa människor,
hvilka åskådat en kamp mellan skickliga brottare, både
hos sig själva och äfven hos sina grannar iakttagit i
hvilken grad åskådarens egen kroppshydda under den
pågående striden automatiskt spelar med och liksom hjälper
till i striden, d. v. s. medelst små af själfbehärskningen
och konvenansen mer eller mindre återhållna
muskelrörelser efterbildar de rörelser brottarne göra. Detta är nu
ett enstaka, mer handgripligt exempel på den omedvetna,
»inre efterhärmning», hvarom här är fråga, en
efterhärmning, som af några modärna forskare på goda grunder
antages i starkare eller svagare form beledsaga alla våra
synförnimmelser, ja, rent af vara ett grundläggande villkor
för uppkomsten af en visuell åskådning, samt dessutom
och detta är här af särskild vikt antages spela en
stor roll vid vårt bedömande af de olika synintryckens
lustvärde och lifsvärde för oss. Af den omständigheten
att dessa rörelser i de flästa fall äro ytterst små och
omärkliga, med andra ord: hämmade i utåtvänd riktning,
skola vi ej föranledas att tro, att deras värkningar inom oss
också måste vara obetydliga. Motsatsen är nog snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
