Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själsuttryckets betydelse för den mänskliga skönheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
DET SKÖNAS PROBLEM
själsegenskaper som
egenskaper.
-
motsats till hennes rent djuriska
När nu en upplyst och fördomsfri nutidsmänniska, såsom
nog är ganska vanligt, finner könsakten ful, så beror detta på
en numera till instinkt vorden motvilja hos människan för att i
mänskliga förhållanden se djuriskheten intaga första planet
och uppträda som det dominerande draget. Människans
lifskänsla, förnimmelsen af hennes egen värdighet fordrar att
det mänskliga, d. v. s. de egenskaper som skilja henne från
djuren först måste komma till sin rätt i alla dylika
förhållanden, om hon skall kunna finna skönhet hos dem.
För människan står könsakten numera såsom något, som
icke bör ses, därför att dess åsyn i sin enbara djuriskhet
verkar neddragande på henne som människa samt fientlig
mot hennes dyrt förvärfvade själsstyrka, och af denna
anledning märk den fulla öfverensstämmelsen med den
af mig förfäktade teorien synes henne frånstötande och
ful. Detta senare har emellertid icke hindrat, att en
af vår tids störste konstnärer, fransmannen Rodin, i
skulptur framställt en liknande kärlekssituation och däraf gjort
ett gripande, djupt mänskligt konstvärk, ett konstvärk,
som för alla, hos hvilka blygsamheten, som är en dygd,
icke urartat till pryderi, som är en last, torde synas skönt.
Men Rodin har också ernått denna skönhet genom att
låta en af människans dyrbaraste själsegenskaper: en
själfull, här till tragik stegrad innerlighet genomlysa och adla
framställningen. Han har alltså uppfyllt det nya
skönhetsvillkoret: han har låtit själsuttrycket, som synes oss
nutidsmänniskor det dyrbaraste och lifsviktigaste, komma till
sin rätt och behärska den kroppsliga fulländningen, hvilken
här icke som så ofta i den kristna konsten försummats
därtill är Rodin en alltför varmblodig och lifskär
konstnär endast ställts på en annan och enligt vår
nuvarande uppfattning riktigare plats.
―
Härmed har jag nu angifvit den synpunkt, som i vår
tid kanske spelar den viktigaste rollen vid våra
värdesättningar af de mänskliga fenomenen i allmänhet.
Med angifvandet af denna allmänna synpunkt har jag
nu också lämnat en förklaring, som jag möjligen alltjämt
varit skyldig läsaren, nämligen: hur det kom sig att de
två arbetarne, om hvilka jag talade i denna uppsats
början, kunde finna den lilla, kroppsligt obetydliga kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
